Art thou pale for weariness
Of climbing Heaven, and gazing on the earth,
Wandering companionless
Among the stars that have a different birth,--
And ever changing, like a joyless eye
That finds no object worth its constancy?

Vet jag vad jag vill egentligen, undrar WoW och Fen. Nej det vet jag inte. Jag har snubblat över en McPerfect vars största fel är att han är så ung att han kunde vara min son. Ett annat ”fel” är att han – till skillnad mot mig – har ett liv. Han har massor av nära vänner och är tight med sin familj. Dvs. det händer ofta att han har roligare saker för sig än att sitta och hålla hand med mig i soffan. En sådan kille kan man ju inte vara med, eller hur?

Han kanske är viktigare för mig än jag för honom bara för att jag lever så asocialt? För att jag på grund av ren slöhet har slarvat bort många vänner. I stället för att sura över hans beteende borde jag jobba på att fylla mitt trista liv med egna grejer. Han är underbar som bringar mig värme, ömhet och glädje och jag är en idiot. Just nu har jag drabbats av ett ögonblicks klarsyn. Får gå tillbaka till detta inlägg när jag börjar känna mig åsidosatt igen. Måste fråga mig hur det nu var med ”Set them free”? Är det bara snack från min sida?

Jag lyckades klämma ur honom att han inte gömmer på någon flickvän hemma i alla fall. Han tycker att jag är knäpp som var tvungen att fråga. Men eftersom han inte vill ha hem mig eller sova över så kunde en av orsakerna vara att han hade någon väntandes hemma. Han förnekar det, så då är anledningen "bara" att han snabbt vill bli av med mig när han fått nog. Mot det finns endast ett botemedel. Jag ska bli så oemotståndlig, trevlig och underbar att han inte får nog. Det blir en baggis! :)