Ut från jobbet strax efter fem. Ösregn. Hämtar hojen i cykelrummet och kommer runt hörnet på gatan. Avspärrat. Nej det går inte att ta sig till Söder om stan förrän Medvedevs plan har lämnat Arlanda. Beräknad avgång kl sex. Regnet börjar ta sig in under kragen. Skinnhandskarna är dyngsura. Men jag står här mitt i Stockholm. Hur kan förpassandet av min ringa person från city till Slussen kunna skada vår viktige gäst från öst när han sitter sin bil i närheten av Arlanda? Sent om sider öppnas vägen iallafall. Tjockt med bilar och cyklar. Vi är tre-fyra cyklar i bredd på cykelbanan som knappt har plats för två hojar bredvid varandra. Det går i snigelfart. Jeansen är genomblöta. Droppar och imma gör att jag knappt ser något genom glasögonen. Vad gör alla dessa dårar ute cyklandes i spöregnet? Min täckjacka från H&M à 299 kr känns inte skön när den är blöt rakt igenom.

Kommer iallafall hem till sist.

Vilken tur att man slapp åka kommunalt. Bli utsatt för smitta och bli förkyld. Nej tacka vet jag friska luften på Skeppsbron och Götgatan. Fast jag borde kanske ha packat regnstället? Orut.

Ps. Kan det vara nationalekonomiskt försvarbart att stänga av E4:an från Stockholm mitt i värsta rusningstid i en timme i stället för att skjutsa den ryske vännen t.ex. i en helikopter?

Dagens meddelanden: ”Du är superfin!” ”Du är supermysig.” ”Du är så söt.”

* * *

HAN är så söt, superfin, supermysig

- och totalt vanebildande.