Har precis sprungit och stretchat och måste fördriva tiden innan jag kan hoppa in i duschen.

Dottern ringde. Hon hade glömt att hon skulle tävla idag. Tävlingskläderna var hemma hos mig och tävlingen skulle börja inom en timme. Hon var hos maken. Jag fick ta en påse i handen och jogga över till tävlingshallen. Väl där fick jag irra omkring för att försöka hitta någon som jag kunde lämpa över påsen till, först därefter kunde jag ut och springa ordentligt. Kände mig lite som en dålig moder men jag har spenderat så mycket tid i dessa idrottshallar att jag inte tänker ha dåligt samvete nu när inte ens dottern själv verkar bry sig om sin sport.

Försökte springa "lätt" hela tiden. Rullade på fötterna och höll ett lugnt tempo. Har märkt att jag får som ondast på löpbandet och där ökar jag farten hela tiden - för att jag tycker att det är kul. (Men jag har aldrig sprungit fortare än 16 km/h - så det låter bättre än vad det verkligen är...). Antagligen har jag svårt att behålla lättheten i steget när det går för fort - det underlättar inte heller att jag bara blir fetare för varje dag. Nu har jag 7 kg plus sedan förra stegtävlingen - suck. Gör inte ont i benet än iaf. En kollega på en annan avdelning på jobbet som jag pratar med i omklädningsrummet ibland var jättegullig. Hon rekommenderade och skickade kontaktuppgifter till sin sjukgymnast. Om jag får ont nu igen efteråt så ska jag ringa och försöka få en tid för att se om det finns någon lösning på mitt muskelproblem.

Nej in i duschen och försöka bli vacker. Ha ha, lycka till.

Ha en trevlig lördagkväll!

Fredagsmys eller förfest. Det är konstigt men vi verkar bara få det bättre för varje gång tillsammans. Kan man förbättra perfektion? Tydligen – eller jag måste tillägga - perfektion kräver antagligen kärlek. Den passion som finns när känslorna är med saknas. Trodde aldrig att jag skulle vara så ”manlig” att jag kunde separera sex och kärlek – men jag kan inte förneka mig detta härliga. Vi har kommit överens om att ses tills vi tröttnar eller hittar något bättre. Det blir svårt för mig för jag är så monogam, kommer med största sannolikhet inte hitta någon annan så länge jag har min lekkamrat, men jag har inte bråttom. Han tröttnar nog snart så då löser det sig.

Kan en kk vara ens rebound-person eller gills inte det?

Skäms nästan för jag vet att romantikerna där ute blir besvikna nu. Men jag kan ju inte tvinga på killen känslor som han inte har. Vi är ense om att vi inte har någon framtid. Så nu är det som det är... :(

Efter vår "förfest" gick vi på EuropaVoxfestival på Debaser. Ett isländskt band som hette MùM och ett franskt Kütu Folk Crew. Att sätta konstiga tecken på sina bokstäver i bandnamnen räcker inte för att bli bra. Vi skämtade om att det lät så illa att vi kanske skulle starta ett eget band på jobbet, ett gäng medelålders byråkrater och turnera lite i Europa, för det var gränsfall om det verkligen kunde låta sämre. Huvudnummer var Shout out louds (indiepopgrupp från Stockholm) och de var i alla fall värda biljetterna. Trots att de inte ens spelade min favoritlåt 100 degrees. Härligast var dock de entusiastiska ungarna framför scen – ni vet de där som kan varenda ord i texterna och som står och hoppar genom hela konserten. Inte ens när jag var ung var jag lika entusiastisk – kanske var jag som närmast när jag såg Mando Diao på Debaser Slussen för en fyra-fem år sedan. De måste ha undrat över den konstiga glada tanten som diggade loss framför scenen. Jag blir kanske barnsligare ju äldre jag blir. Inte i går kväll dock. Jag kunde ju inte skämma ut min unge vän totalt. Det räckte med att jag var där, i min ålder, och med honom.

Nu ska jag ut och springa. Orkar inte bry mig om min trilskande muskel. Det hjälper ju inte att vila. Kan lika gärna springa då – för det är så skönt att komma ut. Dessutom gör motion underverk för huden/färgen på kinderna och ikväll ska jag träffa mina klasskamrater som jag inte har sett på 30 år. Vill se så bra ut som jag kan.

Ha en trevlig fortsättning på lördagen!