Jag är en fjolla. Vill helst inte äta lunch själv, går inte på bio ensam och har svårt t.o.m. att ta mig ut och promenera en solig söndagsförmiddag på egen hand/fot. Men idag ställde jag väckarklockan och tog mig upp ur sängen när jag konstaterade att solen sken. Jag tog Årstaviken runt-slingan. Vad långt det var! Dottern springer den rundan på sin träning. Jag skulle aldrig orka. Håller mig till min sida - solsidan - av viken när jag springer. Löpning är f.ö. en ensamsysselsättning. Jag måste springa i mitt tempo. Minns att jag hade sällskap med en kompis några gånger som sprang så långsamt att det var plågsamt. När maken springer med mig säger han att mitt tempo räcker - men idag skulle han sannolikt inte stå ut. Han tränar hela tiden. En och en halv timme tog promenaden - det var skönt. Jag kunde konstatera att det var väldigt många som gick själva. Det kanske är ett Stockholmsfenomen? Alla dessa självhushåll. "All the lonely people, where do they all come from?"

Efter min gångtur fick jag snabbt hoppa in i duschen och därefter upp på min käcka springare (hojen) på väg mot en sen brunch i stan. Den slapp jag inta själv iallafall.

När jag är ensam hemma på kvällarna så lever jag på müsli och yoghurt och en eller flera kycklingklubbor som jag tillagar kilovis i stöten. Klubborna var slut i frysen så i kväll var det dags för en ny laddning. Tyvärr - eller tack o lov som det senare visade sig - så hade jag bara ett kilo råa klubbor kvar. Körde in dem i ugnen efter att jag hade glaserat dem enligt konstens alla regler. När klockan ringde låg några kolsvarta pinnar i ugnen. Ok en sann optimist skulle kunna säga att det var ju jättebra för det är mycket onödigt fett i skinnet, men om klubborna ändå smakar bränt trots avklädda sin sotiga hud så blir jag inte glad.

Har ju känt lite ågren för att det aldrig luktar bullar i mina barns hem under dessa dagar då det bakas i var och varannan lägenhet i huset. Tur att de inte är hemma idag - och utsätts för oset från köket. Undrar om jag någonsin kommer att mogna och sköta min matlagning så seriöst som krävs? Antagligen inte. Gamla hundar... det gäller nog katter i än högre grad.