Arton dagar över jul – knappt någonting. Nitton dagar över ankomst – högst sannolikt ingenting utöver ett mass-sms. Det är realitet och utgör ett dokument-erat ointresse. Förtroendet är lågt, knappt över rotnivå. Underliga adresser, inte en natt hemifrån, aldrig hembjuden – rättsfakta tillräckliga åtminstone för sanno-lika samboskäl eller i varje fall full bevisning för en begränsad satsning. Vid min fria bevisvärdering tillämpas in dubio pro fiscus snarare än pro reo. Jag är fog-den som ställer villkor och kräver in skatter och livsandar. 

Jag som aldrig är svartsjuk krälar i ett förnedrande paranoidträsk och misstänk-er både fd kollegor och sekreterare. Känner mig billig där jag står med hjärtat utsträckt i handen utan att du ids ta emot. Jag mår inte bra. Du förtjänar att vara med någon som du är förälskad i och jag förtjänar någon som är kär i mig. Du säger att du är kräsen. Den som följer dina pilar och uppfyller kraven kanske syns därifrån, där du sitter ensam - utan att dela med dig - högt uppe på din trädgren?

Jag är så ledsen men jag fixar det inte längre.