Jag är kär i dig. En tidig junilördag lägger vi oss på rygg på den något våta gräsmattan och tittar på molnen. Vi pratar inte så mycket, pekar på ett moln som ser ut som en kamel. Jag inser att jag har slumrat till först då du räcker mig din hand som hjälp upp.

När vi kommer hem efter en fest i augusti hoppar vi i sjön och tar ett dopp. Månen lyser som en lampa. Sedan lägger vi oss på den fortfarande solvarma stenhällen utanför huset och tittar på den spektakulära stjärnhimlen. Vi känner igen Karlavagnen och gissar vad som är Orions bälte. Oj där föll en stjärna såg du? Därefter går vi och lägger oss. Trygga i varandras armar.

Till hösten tar vi på oss gummistövlarna, hänger korgar på armen och går ut i skogen på svampjakt. Vi hittar inte mycket men det är så vackert i skogen att det kvittar. Skörden räcker i alla fall till varsin macka med smörstekta kantareller.

En solig vintersöndag packar vi ryggsäcken med varm lumumba, kaffe, goda smörgåsar och godis. Vi tar en skidtur. När vi kommer hem med rosiga kinder lägger vi oss i badkaret. Vi försöker bestämma var vi ska åka på vintersemester i år.

Man nr 1

Karaktär: Passionerad, feg i kontaktförsök, egoistisk, snarstucken, humorbefriad, dålig självkänsla, lögnaktig. Lite psykopatvarning.

Handling: Valde en annan, lurades.

Man nr 2

Karaktär: Lögnaktig, feg - konflikträdd, snål, egoistisk, otrogen, trevlig, humoristisk, ömsint, smart, talangfull.

Handling: Körde parallellt, lurades.

Man nr 3

Karaktär: På eller av, feg - när det gäller att stå på sig, trevlig, trogen.

Handling: Försvinner och ger upp vid minsta motstånd.

Det här är min bild. Undrar hur de skulle karaktärisera mig?

Man nr 1: Hon är krävande, dömande och hård. Och förstår absolut ingenting. HON har noll humor.

Man nr 2: Jag kan definitivt lätt ha sex med 100 snyggare kvinnor som jag också hyser varmare känslor för.

Man nr 3: Hon älskar mig inte. Jag är värd bättre (kärlek).

Att ettan inte är att lita på kan inte överraska någon. Men han var iaf för feg för att försöka bedra sina tjejer med mig IRL (alltid något). Trean är jag till stor del skyldig till att han drar sig bort igen. Tvåan är det största mysteriet. Hur kan en varm och trevlig person vara så falsk? Hur ska man kunna urskilja skitstövlarna i framtiden när de kan gömma sig i myspyskillen personifierad?

Har legat och hostat i två nätter nu. Är orolig för att grannarna snart stormar in som Caligula och sätter stopp för mitt hostande på samma sätt som man behandlade den franska adeln vid revolutionen: tänk limpskivor - chop, chop.

I morse gick jag upp till företagshälsovården. Ville ha en pava Cocillana så att jag äntligen får sova igen. Efter en kvart hade jag receptet i handen. Enligt ett CRP-blodprov hade jag proteinhalt 20. Normalt är under 8 och penicillinläge är över 40. Jag vägrar penicillin! Tur att jag slapp bekymra mig om det. Jag vill inte vara förkyld. Jag vill springa. Nu när jag kommer att sova bättre blir jag frisk med detsamma så att jag kan springa på måndag. Så kommer det bli. För jag vill det. Och hör sen.

Vad ville jag med detta menlösa inlägg? Jovisst ja. Tänk vad bra att ha en vårdmottagning på jobbet dit man kan gå och få hjälp direkt vid behov. Mycket praktiskt, mycket bra.

Får man gå och lägga sig nu, så här tidigt?

Du kanske skulle säga att jag visst är musikalisk. Att jag minsann kunde förr. Men det stämmer inte. Jag kunde bara för att jag var omedveten om min begåvning. Nu fungerar det inte alls. Jag har tappat talangen.

Förmågan att spela andra fiolen. Det är för svårt.

Ja se det snöar! Ja se det snöar! Det var väl   ....    roligt?    

Hurra? 

Till mig!

Kemi är vetenskapen om materiens uppbyggnad, egenskaper och omvandling-ar. När en viss person är nära omvandlas den andras materias egenskaper till en motsatt laddning. Ett magnetfält uppstår kring elektriska laddningar i rörelse, vilket innebär en ömsesidig kraftverkan mellan laddningarna. Fotonerna är kän-sloförmedlare. Den enes protoner sträcker sig mot den andres elektroner.  Kraften skapar kemiska bindningar, normalkrafterna sätts ur spel, friktion och ytspänning eftersträvas. Elektricitet och magnetism uppstår. Fenomenet tar sig i uttryck bl.a. i form av blixtar. Blickar som blixtrar och ger återsken i resten av materian.

Vissa måste vara skapta i ett ferromagnetiskt ämne eftersom de har en sådan positiv magnetisk susceptibilitet på mig.

Och snart kommer våren. Giv mig styrka att stå emot.

Tre män och en båt, Tre små grisar och stora stygga vargen, Bockarna Bruse och trollet, Guldlock och tre björnarna eller Tre (60+) musketörerna och D'Artagnan. En långtrevlig, en otroligt ofattbart skrämmande brottsligt totaltsocialthandikappad kortaretråkig (som utöver detta tar över och förstör hela tillställningen), en korttjocktrevlig och slutligen en vacker, så oemotståndligt smärtsamt vacker.

Jag har svårt att se småbarnsfamiljer och bebisar nu för tiden. Min kollega sa att jag lägger min ilska hos fel personer. ”Du måste inse att han säkert beter sig så där jämt och att han bara skulle ha haft dig vid sidan om även om han inte hade fått barn. Det är därför han är så hemlig. Han har utan tvivel gjort likadant på alla sina arbetsplatser. Han är nog bara sådan. Det beror antagligen på en hjärnskada, en traumatisk uppväxt eller något.”

Ibland när man hör ett påstående så faller alla pusselbitar på plats och man känner i kroppen att det stämmer och är sant, som när någon sjunger rent ungefär.

I måndags när jag tog flyget i ottan så gissa om jag blev förvånad att se maken på samma flight. Det var en trevlig överraskning.

Att sätta sig i en flygplansstol är ungefär som att bosätta sig hos en Ebolafamilj – bara med en förhoppningsvis mindre dödlig utgång.

I går hoppade jag över löpningen trots att jag längtar efter att få röra mig efter helguppehåll. Jag mådde risigt och gick tidigt från jobbet. Lagade mat till kidsen och deras kompisar och lade mig under dubbla duntäcken. Jag vet att man helst ska ligga naken ovanpå täcket med fönstret öppet när man har feber, men det var inget val i går. Huttrande låg jag med långkalsonger och tjocka strumpor, hostade och snorade. Misstänkte att det skulle bli minst en sjukdag. När jag vaknade efter nio timmars sömn så hade jag lite ont i huvudet och i halsen, men kände mig annars helt ok. Sömn är en underskattad medicin.

Insåg att maken ärvt min Cocillana. Borde försöka skaffa en ny flaska, inför kommande hostnätter.

Jag har köpt ett par ordentliga vintergångskor - Icebug - på nätet eftersom jag börjar få ont i fötterna nu av mitt tre månaders vandrande i Bally-kängor. Jag går minst en timme om dagen. Skorna var fula – vilket jag visste. Är så gammal att jag faktiskt bryr mig mer om funktionalitet än utseende. Men de hade broddar. Tvekade om jag skulle returnera paketet men bestämde mig för att behålla dem i stället. I morse travade jag iväg. Över is och snö – utan halkrisk. Helt underbart, men det låter onekligen väldigt mycket pensionär när man går på barmark med broddar. Äsch – vem bryr sig? Höjde volymen på ipoden så jag slapp höra mina steg.

Springer minst tre gånger i veckan. Är uppe i 9,5 km/h i 7 km. Det är så skönt. Jag ökar farten yttepytte varje gång. Längtar ut nu. Trots att det inte är jobbigt att springa så sakta så blir det ganska varmt inomhus, skulle vara betydligt skönare ute.

Sportlovet är slut. Ok jag ger mig också - som siste "stående man". Vintern får ta slut nu. Ett stort tack för att du var så underbart fin och ljus. Jag behövde dig. Men nu kan du få dra och lämna plats för din efterträdare. Vår källare på landet har översvämmats, troligen pga all snö.

Läste att snödroppar siktats i Norra Ängby. Lövsprickning snart? Vår ger pirr i kroppen.

..

Tycker inte ni att den rörliga reklamrullisten för Passagen till vänster på bloggframsidan är ytterst irriterande?

Igår kväll kom jag på mig att titta/söka efter en viss person och insåg vad det var jag ville ha. Men det går ju inte.

Jag längtar.

Jag är ledsen.

Jag älskar.

Jag är inte klok - vilket jag har konstaterat ett otal gånger i denna blogg. Därför måste det vara sant.

Mina "pojkar" bjöd ut mig som födelsedagspresent idag.

Först bowlade vi. De var mycket artiga och lät mig vinna. Jag hade 276 p efter två spel och tvåan hade 249 p. Det gladde mig mycket. Då fick jag behålla min mästartitel från gången innan. Det är något visst med den bowlinghallen för de har klot med lagoma hål för mina små fingrar. Jag vill helst inte spela någon annanstans.

Sedan fortsatte vi till Gondolen. Kalixlöjrom till förrätt, en halv hummer och pasta till huvudrätt och creme caramel till efterrätt. En Dry Martini till fördrink och en Irish efteråt, mycket gott vin till maten. Perfekt!

Sedan tog vi oss traumatiskt över spången till Mosebacke och fortsatte in på Södran. Grinden var upplåst i kväll.

Först spelade ett rumänskt band sedan blev det afrikansk/salsa musik. Skitkul att dansa till. Jag, såsom kort, har alltid kunnat välja på alla män, men det har hänt något alldeles förskräckligt under det senaste året. Jag tittar bara efter långa män nu - det blir färre att välja mellan. Inte bra. Spanade in en ung svart helläcker kille som hängde med en snygg 25-årig (högst) blondin. Det var den ende intressante på hela bygget. De dansade bredvid oss. Vid ett-tiden försvann blondinen (hon var väl tvungen att vara hemma vid en viss tid). Då dansade snyggingen plötsligt med mig - med tanten på stället! Efter ungefär en halvtimme slog det mig. Jag vill inte ha honom. Jag är inte en sådan som släpar hem okända unga män. Jag tackade för mig sa adjö till honom och "pojkarna" och vandrade hem. Ensam.

Det var en bra kväll - i alla fall. Kul att bowla och dansa m.m.

Jag fick en film om U2 också - den ska jag se i morgon/i dag. Maken och jag skulle åka längdskidor på landet idag (söndag) men han ringde och meddelade att han inte kunde. Undrar om hans "flickvän" lade in veto?

Den gode vännen vid dagens lunch: ”Jag är orolig och rädd för att dö. Jag tror att jag kommer att få en istapp i huvudet i dag och spetsas som en oliv i Dry:an. Men jag försöker trösta mig med att min livslinje är så lång att jag, enligt förståsigpåare (- min fru), nästan aldrig kommer att dö.” Så visade han sin hand med en stark, obruten livslinje som gick ned och runt tummen. "Men det brukar inte räcka för att lugna mig."

”Titta på min livslinje”, sa jag.

Han tittade på min handflata, spärrade upp ögonen och sa: ”Jag säger som spåkärringarna brukar göra på filmer: Nej, nu kan jag inte spå längre. Gå hem, jag tar inte betalt. Även om du försöker tvinga mig kan jag inte säga vad jag sett.” Han gjorde en dramatisk stumfilmsgest med handryggen över pannan. ”Du borde säga upp dig, sälja allt och ge dig ut på resa. Fast kanske inte med flyg…” Vi skrattade gott åt min fjösiga brutna livslinje.

När vi skildes åt njöt jag för fullt av det helt underbara vädret medan min snygge, smarte, driftige - men rädde - vän valde den istappsfria tunneln till Sveavägen.

Följande meddelande kom en stund därefter: "Jag överlevde promenaden tillbaka till kontoret. Jag lever. Jag lever! Jaaaaa!!!"

Att oroa sig är som att betala ränta på ett lån som man aldrig fått (snott av Håkan Lövén här på Passagen). Jag är lite buddistisk i min levnadssyn. När det är dags så är det dags – ingen idé att bekymra sig dessförinnan.

Men vi hade det fint du och jag, sa han. T.o.m. jag blev mållös. Vad är det för fint med att bedra sin höggravida flickvän? Det är snarast solkigt. Och väldigt, väldigt sorgligt.

Mycket yta - lite handling, men välgjort.

Hemlis: Jag är lite förälskad i Colin Firth. Ända sedan Mr Darcy gick för första gången. Vet att den hette Stolthet och fördom, men för mig var den "Mr Darcy".

Te är en av många gåtor. Eller som det stod klottrat på toalettväggen på mitt hotell i San Francisco där jag bodde i flera månader. ”Drinking tea is like making love in a rowboat – too f-ing close to water”. Jag förstår inte vitsen med drycken.

Quod TE non occidit, TE durat. Vad som inte dödar härdar. Fast så illa är det inte med te – det är bara meningslöst blask. ”Nu dricker du säkert inte riktigt te, bryggt med kärlek och av handplockade blad” – nej men det gör jag inte med kaffe heller. Nescafé funkar för mig – fast jag hellre intar mer välgjord java. Men vattenblask – nej, det kan ni behålla.

TE quiero – not.

Såg Evert Lundquist på Moderna i kväll. Många fina verk, några lite för kladdiga.

Den här visades först liggandes men när Lundquist fick tillbaka den från en utställning kom den stående vilket blev bättre. Han döpte om den och visade den därefter upprätt. Funkar lika bra från alla håll... Ville hellre visa en finare tavla, men det var väldigt dåligt utbud på nätet av verk som fanns med på utställningen som jag kunde "låna", så ni får bara denna. Sorry.

I morgon ska vi äta middag hemma hos mig och sedan gå och se "En enda man", på fredag kanske vi ser "Det vita bandet" och på lördag blir det bowling och restaurang med grabbarna.

Vad har ni för planer i veckan?

Tankar böljar som fickans kastanj rullar mellan fingrarna,

likt en virvlande papperslapp lyfts de av dagdrömmar högt,

lika oväntat dyker de ned i förnuftets krassa mörker.

Såsom daggens prisma speglar solen glänser ögats väta.

Bit ihop tänder, bit ihop.