Skrivet:   10 mars kl. 21:42

Jag har svårt att se småbarnsfamiljer och bebisar nu för tiden. Min kollega sa att jag lägger min ilska hos fel personer. ”Du måste inse att han säkert beter sig så där jämt och att han bara skulle ha haft dig vid sidan om även om han inte hade fått barn. Det är därför han är så hemlig. Han har utan tvivel gjort likadant på alla sina arbetsplatser. Han är nog bara sådan. Det beror antagligen på en hjärnskada, en traumatisk uppväxt eller något.”

Ibland när man hör ett påstående så faller alla pusselbitar på plats och man känner i kroppen att det stämmer och är sant, som när någon sjunger rent ungefär.

 
Kategori:  Trams |  Permalink  |  Kommentarer [4]
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/skoga/entry/ahaupplevelse
Kommentarer:

Det patologiska ruset gick snabbt över, och ersattes av baksmälla?

Skrivet av liberum-weto den 10 mars, 2010 kl. 21:51 #

LW: Ja jisses. Vilken smäll det var! Och ont gjorde/gör den...

Skrivet av Kattlådan den 10 mars, 2010 kl. 21:53 #

Det är inte konstigt att man reagerar så.. men besviklesen brukar gå över i ilska och sen rinna ut...

Skrivet av Gunilla den 11 mars, 2010 kl. 12:45 #

Gunilla: Jag hoppas att det går fort! :)

Skrivet av Kattlådan den 11 mars, 2010 kl. 22:13 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten