Kattlådan
Skrivet:
9 februari
kl. 10:09
Arton dagar över jul – knappt någonting. Nitton dagar över ankomst – högst sannolikt ingenting utöver ett mass-sms. Det är realitet och utgör ett dokument-erat ointresse. Förtroendet är lågt, knappt över rotnivå. Underliga adresser, inte en natt hemifrån, aldrig hembjuden – rättsfakta tillräckliga åtminstone för sanno-lika samboskäl eller i varje fall full bevisning för en begränsad satsning. Vid min fria bevisvärdering tillämpas in dubio pro fiscus snarare än pro reo. Jag är fog-den som ställer villkor och kräver in skatter och livsandar.
Jag som aldrig är svartsjuk krälar i ett förnedrande paranoidträsk och misstänk-er både fd kollegor och sekreterare. Känner mig billig där jag står med hjärtat utsträckt i handen utan att du ids ta emot. Jag mår inte bra. Du förtjänar att vara med någon som du är förälskad i och jag förtjänar någon som är kär i mig. Du säger att du är kräsen. Den som följer dina pilar och uppfyller kraven kanske syns därifrån, där du sitter ensam - utan att dela med dig - högt uppe på din trädgren?
Jag är så ledsen men jag fixar det inte längre.
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/skoga/entry/elegi_ii
Skriv en kommentar:
Det är så jävla trist sånt där för hur vet man när man ska kunna lita på folk? Hur lång tid tar det att få förtroende för någon igen? Står det i pannan att man förtjänar att bli förd bakom ljuset?
Det inte folk (som mörkar sanningen)fattar är hur mycket det förstör för framtiden.
Må vara att man träffar en upptagen person men man har fan rätt att veta och kunna göra sina beslut utifrån verkligheten.
Skrivet av maria den 09 februari, 2010 kl. 10:14 #
Det är så svinigt att den typen av människor existerar... usch !!
*kram*
Skrivet av Gunilla den 09 februari, 2010 kl. 13:18 #
Maria: ja en förtroendeförlust är antagligen svår att ta igen. (Fast jag är långt från långsint... :) )
Skrivet av Kattlådan den 09 februari, 2010 kl. 15:25 #
Gunilla: Nej men oj. Det var inte alls så jag menade. Jag tycker ju om honom. I alla fall. Ändå. Trots allt.
Skrivet av Kattlådan den 09 februari, 2010 kl. 15:31 #
mina känslor hade svalnat som en het katt som fått ett spann iskallt vatten över sig... otrohet existerar inte i min värld, men det är jag det..
Skrivet av Gunilla den 09 februari, 2010 kl. 17:31 #
Om det vore så enkelt att känslor skulle svalna för att den man gillar är ett apskaft vore ju livet enkelt. Man borde ha ett reglage som på säkringsskåpet där man fäller strömmen.
Känslor försvinner som tidigare sagt när något annat tar en platsen.
Skrivet av maria den 09 februari, 2010 kl. 18:22 #
Gunilla: Det är inte styrkt att han har någon annan. Han har hela tiden förnekat det...
Skrivet av Kattlådan den 09 februari, 2010 kl. 19:57 #
Maria: Det är inte styrkt att han är ett apskaft. ;) Men han har inte burit sig så himla bra åt.
Jag skulle gärna ha stängt av redan efter vårt första samtal i november. Men då sa jag också att vi saknade framtid och han att han inte hade känslor för mig - han har surat alltsedan dess.
Skrivet av Kattlådan den 09 februari, 2010 kl. 20:00 #
Var finns kvinnokraften? Nu får du banne mig ta dig i kragen och sluta upp med att gå och sukta efter någon som inte är förtjänt av dina ömma känslor.
Skrivet av Wandus den 10 februari, 2010 kl. 00:06 #
Nästan så jag önskar att AIK vinner mot Leksand ikväll... då kanske du blir lite glad ? :)
(du ser vad jag kan va generös : )
Skrivet av Gunilla den 10 februari, 2010 kl. 15:58 #
Wandus: Visste du inte vilket mähä jag är? Det blev jag varse när jag gick och trånade efter buggen. Var chockad över hans beteende i ett halvår. Blev inte ens arg. Nuvarande bekanting har inte betett sig fullt lika illa - eller det är iaf inte styrkt.
Jag ska sluta sukta efter honom. Har faktiskt sagt hej då.
Skrivet av Kattlådan den 10 februari, 2010 kl. 21:53 #
Gunilla: Det var bland det gulligaste jag läst på länge! Din önskan slog nästan in... :(
Skrivet av Kattlådan den 10 februari, 2010 kl. 21:58 #
Jag blir alltid så berörd när jag tittar in hos dig. Och gruvligt nyfiken.
Jag har inte alls varit med "från börja", så jag har inte stenkoll...så jag frågar och du får så klart bestämma om du har lust att svara.
1. Maken, finns han med i bilden nu?
2. KK?! vad..hur..va???
Skrivet av Huskatt den 11 februari, 2010 kl. 00:13 #
Huskatt: Åh vilket otroligt trevligt beröm. Vem drömmer inte om att beröra?
1. Maken har hittat en ny och kommit över chocken över mitt separationsbeslut. Vår betänketid har löpt ut nu så han kommer inte att vara "maken" så länge till.
2. Jag förstår inte frågan. Men om du undrar om det är mot kk:n som jag sträcker ut hjärtat så är det rätt gissat - men han vill inte ha det så jag måste vandra vidare.
Skrivet av Kattlådan den 11 februari, 2010 kl. 20:42 #