Vackert med snöflingor och solljus, precis som om luften är full med glitter. Jag vaknade åtta i morse igen, gick och lade mig kl två. Det är inte kul. Såg Brustna omfamningar igår. Den var bra, men jag kan fortfarande inte förklara vad en brusten omfamning är. Jag är inget Almodovar-fan. Tror att “Kvinnor på gränsen…” är min favorit. Fast jag har nog sett alla andra. Förstår inte riktigt varför han alltid höjs till skyarna. Filmerna är bra - men inte mer tycker jag. En av mina vänner älskar dem.
Barnen är hemma. Mysigt. Jag brukar baka scones till helgfrukostarna. Inte för att det är så himla gott eller värst nyttigt utan bara för att jag kan. Det är härligt med varmt bröd. Jag vet att receptet är på sidan 56 i Matbrödsboken. Skulle aldrig försöka gå på känsla och minne som vissa klarar när de står i köket. Nej då skulle jag säkert missa någon viktig ingrediens.
Nu är jag ledsen igen. Jobbigt med detta berg-o-dalåkande.
Bekantingen ringde och berättade att det blåser ute så vädret är inte lika vackert som det ser ut genom fönstret. Vi ställde lättade in skridskoåkningen. Skönt. Vi ska åka ut och titta till hans landställe och äta lunch på en trevlig restaurang i stället. Nästa vecka har han sin åttaårige son hemma så då ses vi inte.



Jag tycker "brusnta omfamningar" låter som bristningar och ytliga blodkärl.
Å, scones är det bästa som finns!
Skrivet av bajsugglan den 21 februari, 2010 kl. 21:03 #
Bajsugglan: Jag vet inte vad jag tycker att det låter som... lite sorgligt kanske?
Skrivet av Kattlådan den 21 februari, 2010 kl. 21:33 #