Kattlådan
Skrivet:
11 november
kl. 00:16
Varför hyser jag denna samhörighetslängtan? Drömmen om att hitta den rätte. Okey det är väl förståeligt att man hoppas på kärlek. Men skulle det sitta i vägen om man tänkte på något annat ibland? Om man bara lutade sig tillbaka och var nöjd ett tag? Varför känns det som om jag väntar på något? Låter dagarna passera i avvaktan istället för att njuta av nuet.
Det är nästan som om jag applåderar alla tecken på ointresse från vännens sida. Jag ”gottar” mig åt dem, vrider och vänder och får bekräftat att vi inte passar tillsammans. Preventivt sörjande inför det oundvikliga. Fast han är perfekt. Vi gillar och skrattar åt samma saker och tycker lika om mycket. Jag blir varm när jag tänker på honom. Men...
Jag kan vara väldigt hård när jag ska vara rolig. Speciellt mot mig själv – ofta innebär det att han indirekt får en doja. Han sväljer allt utan att slå tillbaka. Undervärdera inte dig själv, är hans enda kommentar. Inte konstigt att han håller på sitt och tvivlar. Jag tvivlar ju i högsta grad. Undrar om jag ens ger honom en chans? Jo jag är villig att ge honom den, men om han vill ha den så får han lägga på ett kol för jag känner att vi glider från varandra.
Under tiden så väntar jag. Frågan är bara på vad.
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/skoga/entry/grubblerier
Skriv en kommentar:
Självkänslan? Har du inte upptäckt dig själv? Då har du något trevligt framför dig hoppas jag.
Skrivet av liberum-weto den 11 november, 2009 kl. 01:30 #
Katten, jag tror att det inte är helt ovanligt att man gör så som du gör nu. Man förbereder sig och tränar sig på den eventuella sorgen i de lägen man vet att man skulle ta det hårt. Man pytsar ut det i småportioner, förbereder sig, resonerar. Men också smakar på det för att ifrågasätta sig själv och sina intentioner kanske?. Längtan till samhörigheten kanske finns där för att du inte ger honom en chans att få din samhörighet? men likväl för att du känner något innerst inne som du slår undan?.
Sen är det kanske lite så också att detta tvivel spär på den sexuell spänningen er emellan, för då kan ni få er samhörighet och förening oavsett allt annat?
Skrivet av fen den 11 november, 2009 kl. 14:53 #
Låter rätt jobbigt tycker jag... hoppas du kommer fram till något.
Jag har gett upp väntandet och är nöjd med att ha mig själv. Även om det var en process som tog några år...
Skrivet av Jade den 11 november, 2009 kl. 20:32 #
Ah..shit. Du tvivlar. Jag förstår dig och är nog för bränd för att komma med nåt bättre än "det blir alltid bättre med tiden"..
Skrivet av PJOLTAS§ den 12 november, 2009 kl. 21:52 #
När jag kom in idag på din sida - läste jag först Gubblerier -- hm
Skrivet av liberum-weto den 13 november, 2009 kl. 00:44 #
LW: Jag var ensam i över ett år. Det inte jag har upptäckt hos mig själv det finns inte. ;)
Skrivet av Kattlådan den 13 november, 2009 kl. 21:01 #
Fen: Håller med om det mesta som du skriver som vanligt. Invänder bara att min längtan efter samhörighet har funnits längre än jag känt "vännen". Och jag tror inte att tvivlet bidrar till något gott (ens i bingen) - förutom som försvar inför ev kommande smärta.
Skrivet av Kattlådan den 13 november, 2009 kl. 21:06 #
Jade: Hej kul att se dig igen! Jag är nöjd med mig själv men jag saknar något/någon. Eller är det en speciell som jag saknar? Vet inte...
Skrivet av Kattlådan den 13 november, 2009 kl. 21:13 #
Pjoltas: :( Har någon varit dum mot dig?
Blir det alltid bättre med tiden - så nöjer jag mig därmed - helt klart! :)
Skrivet av Kattlådan den 13 november, 2009 kl. 21:20 #
LW: Så gammal är du inte att du skulle behöva känna dig träffad av det! :)
Skrivet av Kattlådan den 13 november, 2009 kl. 21:21 #
Varför inte tala om för honom hur du känner?
Skrivet av Oförstående Wandus den 13 november, 2009 kl. 23:08 #
Wandus: Jag törs inte, är rädd för att han ska lägga benen på ryggen och springa. Fegt? Ja.
Skrivet av Kattlådan den 13 november, 2009 kl. 23:21 #
Samhörighetslängtan, togetherness ...
Den försökte jag också hitta tillbaka till
en gång, flera gånger. Trygghet.
Njut av din romans som den är.
*kram*
Skrivet av MissiZippi den 14 november, 2009 kl. 14:49 #
Jag må vara naiv men jag tror att de flesta människor skulle bli otroligt smickrade av att höra att någon håller av dem och uppskattar dem för att de är just de som de är.
Skrivet av Wandus den 15 november, 2009 kl. 20:20 #
MissiZippi: Du har rätt. Sluta oroas och bara njut. Svårt men det ska gå. Tack!
Skrivet av Kattlådan den 18 november, 2009 kl. 00:12 #
Wandus: Du är inte så dum du. Tänkte på vad du skrev och kom på att han har blivit jätteglad och släppt in mig mer för varje gång som jag har uttryckt mitt gillande ;)
Skrivet av Kattlådan den 18 november, 2009 kl. 00:20 #