Skrivet av
MissiZippi
den 21 januari, 2010 kl. 23:22
#
MissiZippi: Hihi - nej men du vet hur fånig man kan vara? Skäms för att man "gör bort sig" när man ramlar. Trodde jag hade växt från sådana larviga känslor - men nej då. Kom snabbt upp på fötter igen, skrapade av mig den mesta smutsen och skyndade skamset vidare - urlöjligt.
Skrivet av
kattlådan
den 22 januari, 2010 kl. 08:48
#
samma hände mej förra vintern halkade på grus mitt på torget i stan där jag bor, jag stöp raklång och tappade andan. två snyggingar rusade fram, jo faktiskt, men jag bara log och studsade upp igen, senare visade det sej att jag brutit två revben......
Skrivet av
eulalia
den 22 januari, 2010 kl. 11:55
#
Haha... känner igen mig. Visst är det totalskämmigt. :S
Värsta fallet jag gjorde, lyckades jag göra i badhuset. Damernas har från simhallen en trappa ner till duschrum.. vatten på golvet och gammal sliten betongtrappa... vips..kände jag hur benen försvann och dunk dunk dunk... tre trappsteg högg ett i taget mitt i ryggen, där låg jag utfläkt i baddräkt, och hade tappat luften, och jag hann se framför mig hur jag blev förlamad, för först fick jag känslan av att inte känna benen...usch det var det värsta jag gjort hittills ,,, bör tilläggas.. dock lyckade två något chockade duschande få mig på fötter efter nån minut :)
Denna gång orkade jag inte ens tänka "pinsamT" som man brukar känna när man slinter i halkan !!
Skrivet av
Gunilla
den 22 januari, 2010 kl. 14:27
#
En synnerlig rolig beskrivning på ett fall i alla fall.Skönt höra att det trots allt gick bra.
Skrivet av
Margaretha
den 22 januari, 2010 kl. 23:29
#
Eulalia: Men aj så illa det gick! Hoppas att du helt justerad nu. Typiskt att de där snyggingarna - som man annars ser så sällan - ska dyka upp just när det känns som mest olämpligt. Fint att de rusade till iallafall. Artighet och hjälpsamhet är underskattade afrodisiaka.
Skrivet av
Kattlådan
den 23 januari, 2010 kl. 11:33
#
Jade: Ja fast egentligen inte alls. Det kan ju ske vem som helst! :)
Skrivet av
Kattlådan
den 23 januari, 2010 kl. 11:34
#
Gunilla: Vad läskigt i en stentrappa! Tur för badhuset att det inte låg i USA...
När vi hade köpt den nya tjusiga sittvagnen till dottern skulle vi ut och prova den för första gången. Eftersom vi inte hade någon hiss så lyfte vi vagnen uppför trappan (vi bodde under bottenvåningen - fråga inte...). Jag hade inte förstått att man skulle låsa stången framför som hon höll i. När den vek sig i lyftet så ser vi hur vårt barn sakta rullar ner mellan makens ben och vidare ner för trappan med huvudet före. Hon blev först helt vit och sedan tyst en lång stund. Som "tur" var så var vi på väg till BB för att hälsa på en helt ny bebis så personalen fick titta på henne. Hon verkade ok. Men jag glömmer nog aldrig den synen när hon tumlar ner i stentrappan med huvudet före. Läskigt.
Skrivet av
Kattlådan
den 23 januari, 2010 kl. 11:42
#
Margaretha: Tack. Jag hade betydligt större tur än du den här gången!
Skrivet av
Kattlådan
den 23 januari, 2010 kl. 11:52
#
Genant... och så tror man att man såg löjlig
ut och att massor av människor såg det som hände
och att de fick jätteroligt på ens bekostnad.
Eller också tittar man sig omkring för att försäkra sig om att ingen såg det.
Visst är vi fåniga vi människor.
Varför känna sig dum, när det är en olycka?
Ett av livets mysterier :D
Kram!
Skrivet av
MissiZippi
den 23 januari, 2010 kl. 14:06
#
Uj, vad otäckt med dottern... förstår du blev rädd..
Skrivet av
Gunilla
den 23 januari, 2010 kl. 15:03
#
MissiZippi: Skitfåniga - det är vad vi är! :)
Skrivet av
Kattlådan
den 25 januari, 2010 kl. 21:44
#
Gunilla: Ja det var ruggigt. Sedan "tappade" jag henne i en rulltrappa också. Det är ett under att hon är så smart fortfarande - trots mig! :)
Skrivet av
Kattlådan
den 25 januari, 2010 kl. 21:45
#
Skriv en kommentar:
Detta har inget med katter att göra utan här tänker jag skvätta vid behov. Klumparna får ni sortera bort. Välkomna!
Oj! Du gjorde dig väl inte illa?
Skrivet av MissiZippi den 21 januari, 2010 kl. 23:22 #
MissiZippi: Hihi - nej men du vet hur fånig man kan vara? Skäms för att man "gör bort sig" när man ramlar. Trodde jag hade växt från sådana larviga känslor - men nej då. Kom snabbt upp på fötter igen, skrapade av mig den mesta smutsen och skyndade skamset vidare - urlöjligt.
Skrivet av kattlådan den 22 januari, 2010 kl. 08:48 #
samma hände mej förra vintern halkade på grus mitt på torget i stan där jag bor, jag stöp raklång och tappade andan. två snyggingar rusade fram, jo faktiskt, men jag bara log och studsade upp igen, senare visade det sej att jag brutit två revben......
Skrivet av eulalia den 22 januari, 2010 kl. 11:55 #
Haha... känner igen mig. Visst är det totalskämmigt. :S
Skrivet av Jade den 22 januari, 2010 kl. 12:47 #
Värsta fallet jag gjorde, lyckades jag göra i badhuset. Damernas har från simhallen en trappa ner till duschrum.. vatten på golvet och gammal sliten betongtrappa... vips..kände jag hur benen försvann och dunk dunk dunk... tre trappsteg högg ett i taget mitt i ryggen, där låg jag utfläkt i baddräkt, och hade tappat luften, och jag hann se framför mig hur jag blev förlamad, för först fick jag känslan av att inte känna benen...usch det var det värsta jag gjort hittills ,,, bör tilläggas.. dock lyckade två något chockade duschande få mig på fötter efter nån minut :)
Denna gång orkade jag inte ens tänka "pinsamT" som man brukar känna när man slinter i halkan !!
Skrivet av Gunilla den 22 januari, 2010 kl. 14:27 #
En synnerlig rolig beskrivning på ett fall i alla fall.Skönt höra att det trots allt gick bra.
Skrivet av Margaretha den 22 januari, 2010 kl. 23:29 #
Eulalia: Men aj så illa det gick! Hoppas att du helt justerad nu. Typiskt att de där snyggingarna - som man annars ser så sällan - ska dyka upp just när det känns som mest olämpligt. Fint att de rusade till iallafall. Artighet och hjälpsamhet är underskattade afrodisiaka.
Skrivet av Kattlådan den 23 januari, 2010 kl. 11:33 #
Jade: Ja fast egentligen inte alls. Det kan ju ske vem som helst! :)
Skrivet av Kattlådan den 23 januari, 2010 kl. 11:34 #
Gunilla: Vad läskigt i en stentrappa! Tur för badhuset att det inte låg i USA...
När vi hade köpt den nya tjusiga sittvagnen till dottern skulle vi ut och prova den för första gången. Eftersom vi inte hade någon hiss så lyfte vi vagnen uppför trappan (vi bodde under bottenvåningen - fråga inte...). Jag hade inte förstått att man skulle låsa stången framför som hon höll i. När den vek sig i lyftet så ser vi hur vårt barn sakta rullar ner mellan makens ben och vidare ner för trappan med huvudet före. Hon blev först helt vit och sedan tyst en lång stund. Som "tur" var så var vi på väg till BB för att hälsa på en helt ny bebis så personalen fick titta på henne. Hon verkade ok. Men jag glömmer nog aldrig den synen när hon tumlar ner i stentrappan med huvudet före. Läskigt.
Skrivet av Kattlådan den 23 januari, 2010 kl. 11:42 #
Margaretha: Tack. Jag hade betydligt större tur än du den här gången!
Skrivet av Kattlådan den 23 januari, 2010 kl. 11:52 #
Genant... och så tror man att man såg löjlig
ut och att massor av människor såg det som hände
och att de fick jätteroligt på ens bekostnad.
Eller också tittar man sig omkring för att försäkra sig om att ingen såg det.
Visst är vi fåniga vi människor.
Varför känna sig dum, när det är en olycka?
Ett av livets mysterier :D
Kram!
Skrivet av MissiZippi den 23 januari, 2010 kl. 14:06 #
Uj, vad otäckt med dottern... förstår du blev rädd..
Skrivet av Gunilla den 23 januari, 2010 kl. 15:03 #
MissiZippi: Skitfåniga - det är vad vi är! :)
Skrivet av Kattlådan den 25 januari, 2010 kl. 21:44 #
Gunilla: Ja det var ruggigt. Sedan "tappade" jag henne i en rulltrappa också. Det är ett under att hon är så smart fortfarande - trots mig! :)
Skrivet av Kattlådan den 25 januari, 2010 kl. 21:45 #