Kattlådan
Skrivet:
25 februari
kl. 18:38
Under den senaste tioårsperioden är Lennart (Svan), fram till dess han försvann spårlöst, den kille - bortsett från maken och sonen - som, utan att ljuga och bedra, givit mig mest ömhet och kärlek.
Lennart väntade troget morgon och kväll. Om jag kom hem sent fick jag ropa på honom, då kände jag mig lite larvig, men det var det värt att få förmånen att se honom forsa fram tvärs över sjön. På slutet låg han på cykelbanan och väntade. Då började jag inse att jag utsatte honom för fara och att vi inte kunde fortsätta träffas på samma vis. Han försvann lite senare, bortjagad av en rival. Jag vet att det låter lite sjukt men det var ballt att vara den där ”tjejen som svanen väntar på varje morgon och kväll”, som en farbror beskrev det. Det känns läckert när en stor, vild fågel kommer springandes upp ur sjön för att äta ur ens händer.
Lennart var en grå årsunge som hade placerats i "min" sjö av stadsveterinärerna. Han hade vårdats efter att ha kraschat in i Essingeleden på sin väg söderut. Kort därpå hittades elva svanar i en tokig tants etta på Kungsholmen. Undrar om han var där? Undrar var han är nu? Jag tittar efter honom på Strömmen men jag måste erkänna att jag inte kan särskilja honom från de andra.
Jag saknar honom.
Lennart Svan - visst är/var han vacker?
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/skoga/entry/lennart
Skriv en kommentar:
Du får trösta dig med Peter och hans svansjön. Minns hans 1812 i Carnegie Hall, där kanonerna utlöste brandlarm och fick brandkåren att komma.
Stekt svan var delikatess som serverades i slutet av 1800-talet på finare ställen i Stockholm -- idag skulle stället antagligen bli bombhotat om de annonserar om stekt svan på menyn.
Skrivet av liberum-weto den 25 februari, 2010 kl. 18:49 #
Jag saknar den riktige Lennart Swahn och hans brillor som han hade på "Gäster med gester" när jag var en liten prutt.
=)
Skrivet av Pjoltas den 25 februari, 2010 kl. 21:44 #
LW: Ja serverade de Lennart då skulle jag bli eldfängt upprörd. Sprängd anka har man ju hört talas om...
Skrivet av Kattlådan den 26 februari, 2010 kl. 09:48 #
Pjoltas: Sakna - är nog att ta i. För mig är han John Blund med falsettröst på programmet Halvsju. :)
Skrivet av kattlådan den 26 februari, 2010 kl. 09:50 #
Kanske är det hans familj som häckar i vassen mellan grillplatsen vid gungorna i lekparken och badplatsen?!
Skrivet av S@ra den 26 februari, 2010 kl. 09:52 #
S@ra: Kanske. Men jag misstänker att det snarare är det andra paret. De som jagade iväg honom.
Förrförra året bröt sig någon in bakom staketet och förstörde alla ägg. Man blir så ledsen.
Skrivet av Kattlådan den 26 februari, 2010 kl. 09:57 #
Synd att han är borta :(
Vilda djur är den största nåden att få ha som vänner :)
Skrivet av WoW den 27 februari, 2010 kl. 00:39 #
WoW: Ja faktiskt! Det är en ynnest (även om vänskapen mest bygger på matgivning). :)
Skrivet av Kattlådan den 27 februari, 2010 kl. 09:54 #
I och för sig :/
Kanske man bara känner sig smickrad för att de känner igen en...
Lite typiskt mänskligt!
Skrivet av WoW den 28 februari, 2010 kl. 01:13 #
WoW: Visst med djur får man vara glad för vad man får - oavsett orsak. Jag "köper" gärna min kärlek (börjar bli van nu...) :(
Skrivet av Kattlådan den 28 februari, 2010 kl. 15:23 #
:)
Jag med, även om den är köpt så är den ärlig.
Man vet bakgrund, verkan och orsak.
Inget hyckleri.
Glädjen smittar oavsett!
Skrivet av WoW den 01 mars, 2010 kl. 09:16 #
WoW: Så är det helt visst! ;)
Skrivet av Kattlådan den 01 mars, 2010 kl. 09:42 #
Gör det oss till potentiella sexköpare....
Skrivet av WoW den 01 mars, 2010 kl. 13:29 #
woW: Förhoppningsvis skulle vi inte medvetet skada våra "offer" vilket en sexköpare ofelbart gör.
Fast med min förre lille vän så undrar jag om jag inte fanns på den betalande sidan. Det svider.
Skrivet av Kattlådan den 01 mars, 2010 kl. 13:38 #
Det kan finnas olika åsikter om det med skulle jag misstänka...
Av extremister och dylika,som nog kan hävda skada hos "utnyttjade djur".
Fast jag håller med ditt resonemang!
Asch, vännen betalar med sin karmaskuld tids nog, så han kommer inte undan ska du se ;)
Skrivet av WoW den 01 mars, 2010 kl. 15:46 #
WoW: Undrar om han inte betalar redan...? Och om jag var köpare vad var då han?
Skrivet av Kattlådan den 01 mars, 2010 kl. 16:30 #
Fast köparen är boven, inte offret...så det håller inte riktigt där...
Skrivet av WoW den 01 mars, 2010 kl. 17:59 #
WoW: Vi hade den här diskussionen, han och jag en gång. Jag tror att den avslutades med att han diplomatiskt konstaterade att vi bägge var både köpare och säljare. Han är smidig och hal som en ål, den tvetungade magkryparen.
Skrivet av Kattlådan den 01 mars, 2010 kl. 19:47 #
Jag insåg igår att min kommentar också blev väldigt tvetydig och ville egentligen kastat mig på datorn då och förklarat mig, men jag stillade mig tills idag.
Jag ser ju dig som offret, den utnyttjade och lurade, inte boven. Då går köpteorin inte ihop alls!
Så då fick ju er diskussion samma utgång som min tanke, egentligen...
Kanske jag då måste sälla mig till de tvetungade magkryparna ;)
Jag vet en som skulle nicka instämmande :/
Skrivet av WoW den 02 mars, 2010 kl. 09:00 #
WoW: Det tror jag knappast att du är!
Jag lämnar den intet ont anande genomgode maken, jag träffar x-kk, han ljuger och bedrar mig och sin flickvän, hon behåller barnet som han inte vill ha. Karmakarusellen snurrar runt runt - och var den stannar det vet man aldrig. Fast jag vet att min plats aldrig blir med x-kk igen iaf - den saken är säker.
Skrivet av Kattlådan den 02 mars, 2010 kl. 23:21 #
Det sista låter ju i alla fall klokt!
Skrivet av WoW den 03 mars, 2010 kl. 00:14 #
WoW: Annat vore rent vansinne!
Skrivet av kattlådan den 03 mars, 2010 kl. 12:48 #