Det slog mig att Wow antagligen har rätt. Om/när han tröttnar på att leka med mig så kommer jag att sjunka som en sten. Jag svävar någon meter över marken just nu och bara njuter.
Fan - det hade jag inte räknat med. Att han skulle bli så viktig, att han skulle vara så bra - på alla sätt och vis. Det blir svårt och tungt att förlora det här härliga. Inget som jag inte fixar, men det kommer inte bli kul. Hemskt att gå till jobbet, se honom och veta att man aldrig mer får ta på. Hur var det nu med den där tacksamheten som skulle räcka så långt? Gör den det när det kommer till kritan? Sannolikt bara bs från min sida. Jag blir säkert jättesorgsen. Suck - ska jag bli ledsen i förskott för att förbereda mig? Eller bara njuta så mycket jag kan av dagen, här och nu? Jag gissar att jag håller på att blir kär - suck. Det är väl ändå väldigt onödigt!?



Sånt där kan man ju inte styra över, det blir som det blir. Ja, du blir säkert jättesorgsen om det tar slut. Kanske t.o.m en smula galen... men tänk på allt du får uppleva fram till dess!
Skrivet av maria den 10 oktober, 2009 kl. 10:32 #
TÄNK dig att YGGDRASILS SS av sämsta Underrättelse Teoriernas STAS + NAZI i samma BLEV som ERT VIDRIGT kassa Rikas maffia skit att MEST MISSBRUKA MIG medan ni BERIKADE alla sämsta av de sämsta i VÄRLDEN o Gav karriärer till sämsta i Sverige FRÅGA ER vad är det för sorts "Patriotism" i det
Skrivet av Raoul PETE Joacim Parfalk den 10 oktober, 2009 kl. 11:59 #
NJUUUUT. Så klart! :)
Skrivet av Cia den 10 oktober, 2009 kl. 13:12 #
Varför oroar du dig för att han bara leker med dig? Är du säker på att det är vad han gör?
Önskar så att din glädje sk fortsätta.
Kram
Margaretha
Skrivet av margaretha den 10 oktober, 2009 kl. 13:36 #
Maria: Galen? Nu skrämmer du en reserverad trist stenbock (fast jag har Lejonet som ascendent).
Ja ju mer lycka och glädje man lyckas samla på sig desto bättre parerar man troligen smällarna (fast desto högre blir även fallet sannolikt...). Det blir helt enkelt smällar som man får ta.
Skrivet av Kattlådan den 10 oktober, 2009 kl. 14:22 #
Hej Pete. Känner mig inte skyldig nationen ngt i det avseendet faktiskt. Må väl!
Skrivet av Kattlådan den 10 oktober, 2009 kl. 14:25 #
Cia: Jag NJUTER - för fulla muggar! :)
Skrivet av Kattlådan den 10 oktober, 2009 kl. 14:25 #
Margaretha: Vi leker m varandra nu. Varför jag tvivlar på hansinten tioner? Hmm förutom att han är ganska "hemlig" av sig (han kanske har flera damer på gång?) så borde han vilja och sträva efter annat än mig i den livssituation som han är just nu. Skaffa familj och barn, inte släpa runt på en gammal tant.
Tack för dina välgångsönskningar! Kram
Skrivet av Kattlådan den 10 oktober, 2009 kl. 14:33 #
ER sort betalar ALDRIG skulder så att NI NÅGONBSIN skulle kunna drabbas av ÅNGER vet jag NI INTE Klara dvs Moral o Etik är bara ORD ni LÅTSAS ha
Skrivet av Raoul PETE Joacim parfalk den 10 oktober, 2009 kl. 14:36 #
Pete: Jag är väldigt tacksam för att jag bor i Sverige som givit mig möjlighet att studera på högskola trots dålig ekonomisk uppbackning hemifrån. Hoppas ändå att jag bidrar till svensk framgång genom mitt arbete. Tror inte att jag är mer omoralisk eller oetisk än andra. Har du högre värderingar och en bättre livsstil än flertalet?
Skrivet av Kattlådan den 10 oktober, 2009 kl. 14:42 #
Åh...man måste satsa för att vinna :)
Skrivet av Gunilla den 10 oktober, 2009 kl. 21:05 #
Gunilla: Det är inte riktigt min stil. Jag står fegt och kollar läget först - innan jag vågar dyka i. :)
Skrivet av Kattlådan den 11 oktober, 2009 kl. 00:14 #
Hej Kattlådan!
Var ett tag sen jag var inne på din blogg men nu är jag nyfiken!! Vad är det för kille och vad är det som händer??!
Skrivet av Veronica den 11 oktober, 2009 kl. 10:02 #
Möjligheten finns ju alltid att du tröttnar först....
Eller att ingen tröttnar!
Skrivet av WoW den 11 oktober, 2009 kl. 12:05 #
Veronica: Det är en kollega som jag har kommit närmare. Jag är glad! :)
Skrivet av Kattlådan den 11 oktober, 2009 kl. 19:54 #
WoW: Outgrundliga äro vår Herras vägar... Ingen kan säga vad som ligger i framtiden. Men det är väl mest sannolikt att denne guldkille hittar någon lämpligare lekkamrat än jag.
Skrivet av Kattlådan den 11 oktober, 2009 kl. 19:56 #
Jag bara ler och ler och mitt hjärta bubblar för din skull. Men visstr förstår jag rädslan också. Den känner jag också ibland trots ett långt förhållande. Jag kan bli livrädd för jag är fortfarande övertygad om att han kommer krossa mitt hjärta en dag. Men vi kan inget styra...bara att åka med och njuta så länge det varar.
*kram*
Skrivet av Nina den 16 oktober, 2009 kl. 09:37 #
Nina: Det är en åktur som jag gärna tar. Jag åker med så länge jag får.
Skrivet av Kattlådan den 20 oktober, 2009 kl. 21:08 #