Kattlådan
Skrivet:
18 februari
kl. 09:00
Kan ni förstå hur smickrande det är att någon har gått och väntat och tänkt på just er sedan småskolan?
Jag bjöds på en underbar middag; carpaccio, havsaborre och gratinerad frukt, som han lagade i sin otroliga våning. Vi hade mycket trevligt och förklaringen till varför han hade fått kalla fötter i höstas var att han hade sett mig springa ut träningsklädd från min port och insett att jag gillade att röra på mig varför han har ägnat senaste halvåret till att komma i form. Och träningen verkade ha gett resultat för det fanns inget att klaga på beträffande utseendet. (Jag har däremot hunnit flabba till mig å det grövsta – bättring anbefalles). Det var dåligt att inte säga något då till mig, det höll han med om. Kul att träffa någon som verkar älska sitt jobb. Det kanske beror på att de flesta av mina vänner och kollegor håller på med samma trista ämnen som jag. Han arbetar med diametralt andra uppgifter.
I morse ringde blomsteraffären och frågade när jag kan ta emot en bukett… Jag som aldrig får blommor!
Jag känner mig uppvaktad och omtyckt. Gudarna ska veta att jag behöver det just nu. Har karman vänt? Om någon undrar så ska vi ses igen. Snart.
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/skoga/entry/proprio_come_in_italia
Skriv en kommentar:
:D
Din skuld var nog inte så stor i Karmabanken!
Du är ju inte helt igenom elak efter vad vi läsare förstår i alla fall.
Kanske du uppskattar detta desto mera efter att ha grundatmed lite ledsamheter...
Skrivet av WoW den 18 februari, 2010 kl. 09:14 #
WoW: Tack för förtroendet. Kul att man har lyckats lura någon. ;)
Kanske att jag uppskattar det för mycket bara för att jag är sårad och ledsen?
Skrivet av Kattlådan den 18 februari, 2010 kl. 09:38 #
WOW!!!!! Vilken snubbe. Vad har han för ännu okända fel?
;-)
Skrivet av maria den 18 februari, 2010 kl. 09:41 #
Maria: Precis min tanke. Vad gömmer han för hemligheter? Hur tokig är han? Inte sunt med en sådan skepsis. Det hjälper ju iallafall inte mot smärtan sedan.
Skrivet av Kattlådan den 18 februari, 2010 kl. 09:58 #
Hehehe, jag blir alltid svårt misstänksam när folk har "allt" och dessutom lagar gott käk och gör sig till och älskar sitt jobb... PUST! Orkar man finnas i skuggan av en sån person? Hur bra måste man själv vara då?
Ja, jag är svårt skeptisk jag med.
Men njut ett tag :-)
Skrivet av maria den 18 februari, 2010 kl. 11:23 #
Härligt för dig! Det är sant; jag vet inte vad en jabb är egentligen! Jag antog att det är nåt slags boxningsslag.Tell me! =)
Skrivet av Pjoltas den 18 februari, 2010 kl. 11:29 #
Maria: Äh jag är minst lika "fin" som han. Det är nog snarare han som har komplex över det. ;D
Nej än är det för tidigt för njutning. Jag måste resa mig först.
Skrivet av Kattlådan den 18 februari, 2010 kl. 13:17 #
Pjoltas: Tack. När man jabbar så slår man lätt, små snabba slag - kanske i förberedelse inför storsmällen som du visar på fotot. :)
Skrivet av Kattlådan den 18 februari, 2010 kl. 13:19 #
Katten, jamar till lite i glädje för din skull! Det är nån mening med allt, som man brukar säga!!
Håller tummarna att det verkligen är samma bakom skalet :) ... i vilket fall, njut !
Skrivet av Gunilla den 18 februari, 2010 kl. 13:27 #
Yepp! Det har den :)
Skrivet av MissiZippi den 18 februari, 2010 kl. 14:39 #
Hembjuden - check.
Gör sig till för dig - check.
Blommor - check.
Mer än 10 min in between - check.
Vill träffas igen - check.
Säkert har han några lik i garderoben. Låt dem bo där ett tag till och njut av nuet!!!
Skrivet av S@ra den 18 februari, 2010 kl. 21:26 #
Gunilla: Tack! Ja hoppas kan man alltid. :)
Skrivet av Kattlådan den 19 februari, 2010 kl. 08:57 #
MissiZippi: Ok då! Tack. ;)
Skrivet av Kattlådan den 19 februari, 2010 kl. 08:58 #
S@ra: Ja att någon anstränger sig lite känns väldigt bra som omväxling.
Skrivet av kattlådan den 19 februari, 2010 kl. 09:07 #