I dag gick vi och tittade på en lägenhet. Jag gick från Söder till Torsplan (Röda Bergen). Vid Centralen mötte jag min bostadssökande vän, sedan tågade vi vidare tillsammans. Efter visningen promenerade vi över Västerbron tillbaka till Söder, tog en välförtjänt latte (och semla förstås), sedan trampade jag hem genom Tanto. Totalt (enligt Hitta.se) 1,12 mil.

I lägenheten berättade mäklaren att föreningen hade ansträngt sig för att hitta helt korrekt tidstypiska nyanser i porten och att man oroade sig för att plantorna i den för byggperioden (1920-tal) karaktäriska trädgården inte skulle klara saneringen som skedde utanför fastigheten. Jag vet inte - jag tycker nästan att det är skönt att jag bor i mitt sunkiga ocharmiga hus på Söder där vi inte bekymrar oss så mycket om plantor och nyanser - bara de städar undan spyorna från den stackars hemlöse som bor i vår trapp under dessa bistra vinternätter. Grannarna har också gjort ett tjusigt konstverk av tuggummi som de kletat på väggen i trapphuset. Känns nästan befriande. Jag tror att jag har hittat hem. Jag skulle bli glad om jag fick tummen ur röven och fick upp mina lampor och tapeten bakom garderoben som står mitt i rummet. Bekymrar mig inte om mina dörrhandtag är tidstypiska eller inte. Typiska för 60-talet förresten? Inte så värst mycket att trakta efter.

Många unga par som spekulerade på den lilla tvåan. De frågade om daghem och lekplatser. Så skönt att det där är avklarat för egen del!

På Spotify just nu: Kings of Leon Sex on Fire. Bra. Kan relatera till texten.