Kattlådan
Skrivet:
7 februari
kl. 13:02
Min mamma, som inte har hört av sig sedan min födelsedag - när jag hade fräckheten att inte bjuda på tårta utan valde att bjuda hela släkten och vänner på fest veckan efter i stället, ringde i natt. Första samtalet hörde jag bara en man som skrek i bakgrunden. Jag ringde tillbaka fler gånger, det svarade och skriken fortsatte men ingen sa något. Tredje försöket fick jag kontakt med mamma. Hennes vän, 81 år, skrek, krampade och var onåbar. Hon väntade skräckslagen på ambulansen.
Från ambulansen ringde hon igen. Lugnare när andra tagit över befälet. När hon åkte hem från Huddinge halv sex i morse var han fortfarande inte kontakt-bar.
Ekot av hans ångestskrin sitter kvar i skallen. Om han hade varit ensam skulle ingen ha hört honom. Det var en otrolig tur att mamma var där. Ytterligare motiv för att inte bo själv.
Nu på förmiddagen hade han druckit lite vatten vilket tydligen är ett väldigt gott tecken. Mamma, som inte kunnat sova en blund, är på väg tillbaka till sjukhuset. Hon tackade nej till skjuts "det går lika bra med tunnelbana och buss". Hon ska ringa för hämtning om hon känner för det senare idag. Hoppas att hon gör det för hon måste vara alldeles färdig.
Hennes vän är världens snällaste man. Han sköter sitt hus och sig själv. Undrar oroligt hur stroken kommer att påverka honom? Jag läser om humörförändring-ar och depressioner. Tur att han fick hjälp så pass snabbt ändå. Det förbättrar tydligen oddsen.
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/skoga/entry/stroke
Skriv en kommentar:
Det finns dom som blir väldigt förändrade efter en stroke, men det är många som nästan inte får några men alls!! Hoppas det blir det sistnämnda.
Skrivet av Tina den 07 februari, 2010 kl. 17:11 #
tummar hålls för det bästa !
Skrivet av Gunilla den 07 februari, 2010 kl. 18:40 #
Kanske det var föraningar om vad som skulle komma som väckte dig om natten...
Skrivet av WoW den 07 februari, 2010 kl. 20:41 #
Hej Tina! Tack för tröstande ord. Ja vi får hoppas att han kommer igen. Han var jätteglad idag över att vara på det fina stället. "Jaså är det ett sjukhus. Varför då?" Ca tio gånger.
Skrivet av Kattlådan den 08 februari, 2010 kl. 00:55 #
Gunilla: Tack! :)
Skrivet av Kattlådan den 08 februari, 2010 kl. 00:55 #
WoW: Tyvärr är jag antagligen för självisk för det.
Skrivet av Kattlådan den 08 februari, 2010 kl. 00:57 #
Du har sällan höga tankar om dig själv!
Eller så bara låter du bli att skriva dem här för att inte stöta bort läsare ;)
Jag tycker du är omtänksam...
Skrivet av WoW den 08 februari, 2010 kl. 15:38 #
Jag ser att min kommentar inte ser så snäll ut men det var meningen att den skulle få dig att känna dig mera värdefull än du trodde dig om...
Nu var det tydligare!
Själv är jag en mästare på att stöta folk ifrån mig med min självgodhet, typ som Karlsson på taket :/
Skrivet av WoW den 08 februari, 2010 kl. 19:01 #
WoW: Jag är nog lika självgod som de flesta - eller ännu värre kanske, men det behöver man inte skylta med. ;)
Skrivet av Kattlådan den 08 februari, 2010 kl. 22:56 #
WoW: Jag tyckte att den första var snäll! Jag försöker mörka min självgodhet - för att inte stöta mig med folk... ;)
Skrivet av Kattlådan den 08 februari, 2010 kl. 23:04 #
Ja, då var ju inte misstanken helt obefogad ;)
Självgod är bra tycker jag även om en del pyser iväg då!
Om man kan se de andra också vill säga.
Vad de nu är här för? ;)
Skrivet av WoW den 09 februari, 2010 kl. 09:31 #
WoW: Självgodhet har en negativ klang - vi säger gott självförtroende i stället!
Ha ha ja vad gör de andra här? ;)
Skrivet av Kattlådan den 09 februari, 2010 kl. 10:11 #