Skrivarens Tankar
Skrivet:
25 maj
kl. 17:38
Apropå återbruk
Den här texten skrev jag alldeles i början av mitt bloggande. En text som stannade vid att vara ett utkast. En tid av sökande
Vad hände sen? Finns känslan kvar? Vet inte, känns mer som att jag tappat bort den, eller lämnat den någonstans längs vägen
Men här är den - med desperat rubrik och allt.
"Är det någon mer än jag som någon gång känt lust att sända iväg den där flaskposten ut i cyberrymden?
En önskning om att nå fram med ett rop till den som förstår precis vad man talar om.
En som grubblat på samma saker, som har samma tvivel och funderingar
En som tror att hon/han är ensam om de där tankarna....
En som förstår.
Och man vill bara ropa: Hör av dig. Du är inte ensam. Vi är inte ensamma.
Trodde aldrig jag skulle hitta dig...
För jag har förstått att du och jag är på precis på samma våglängd, att du och jag vet precis vad allt handlar om.
Hör av dig.
....vi måste prata........
önskningar, drömmar...., längtan.... "
Den här texten skrev jag alldeles i början av mitt bloggande. En text som stannade vid att vara ett utkast. En tid av sökande
Vad hände sen? Finns känslan kvar? Vet inte, känns mer som att jag tappat bort den, eller lämnat den någonstans längs vägen
Men här är den - med desperat rubrik och allt.
"Är det någon mer än jag som någon gång känt lust att sända iväg den där flaskposten ut i cyberrymden?
En önskning om att nå fram med ett rop till den som förstår precis vad man talar om.
En som grubblat på samma saker, som har samma tvivel och funderingar
En som tror att hon/han är ensam om de där tankarna....
En som förstår.
Och man vill bara ropa: Hör av dig. Du är inte ensam. Vi är inte ensamma.
Trodde aldrig jag skulle hitta dig...
För jag har förstått att du och jag är på precis på samma våglängd, att du och jag vet precis vad allt handlar om.
Hör av dig.
....vi måste prata........
önskningar, drömmar...., längtan.... "
Skrivet:
25 maj
kl. 10:46
Ibland zappar jag tillbaka i bloggen
bara för att se hur det varit, vad jag präntat ner, hur det kändes just då
och fann det här, ungefär vid denna tid förra året
Jag skrev:
"Regnet som föll var sammetsmjukt. Så milt och fuktigt på en gång när det liksom svävade i grönskan och en kort stund var det som att allting ingick i ett sammanhang och jag var en del i detta. Som en försoning, en mild, förlåtande närvaro av någonting och jag sprang, lyfte, svävade vidare på stigen, tröstad och omfamnad
….ja, tröstad och omfamnad."
Så tänkte jag då. Så var mitt liv, en dag i slutet maj 2011 , i regnet, när jag tog vissa saker för självklara.
Regnet kommer förhoppningsvis fortsätta falla lika sammetsmjukt. Men det där om springandet, de lätta stegen på en skogsstig är inte lika självklara längre.....
Ingenting är självklart. Sådant är nu livet. Det är därför man måste lära sig uppskatta vad man har - även de små tingen
bara för att se hur det varit, vad jag präntat ner, hur det kändes just då
och fann det här, ungefär vid denna tid förra året
Jag skrev:
"Regnet som föll var sammetsmjukt. Så milt och fuktigt på en gång när det liksom svävade i grönskan och en kort stund var det som att allting ingick i ett sammanhang och jag var en del i detta. Som en försoning, en mild, förlåtande närvaro av någonting och jag sprang, lyfte, svävade vidare på stigen, tröstad och omfamnad
….ja, tröstad och omfamnad."
Så tänkte jag då. Så var mitt liv, en dag i slutet maj 2011 , i regnet, när jag tog vissa saker för självklara.
Regnet kommer förhoppningsvis fortsätta falla lika sammetsmjukt. Men det där om springandet, de lätta stegen på en skogsstig är inte lika självklara längre.....
Ingenting är självklart. Sådant är nu livet. Det är därför man måste lära sig uppskatta vad man har - även de små tingen
Skrivet:
19 maj
kl. 19:23
För en ensamvarg är det varje dag en ny insikt att förstå betydelsen av att umgås med andra människor. Att liksom förstå att vi behöver spegla oss själva i andra.
Återigen, jag tänker på Into the wild -och hur huvudpersonen som begav sig ut i vildmarken för att förstå sig själv och det som är meningen med allt. Om hur han, just i slutet av sitt liv - ensam och utsvulten - kom till insikt om att ensamheten i sig inte var själva meningen med allt
Det som han tragiskt nog insåg i slutet av sitt liv, ensam i ödemarken - var att meningen med allt var att dela sina upplevelser med andra. Först då fick det någon betydelse.
Vi är inga öar.
Tufft för en Skrivare att inse. Men han behöver fan pränta in det i sitt medvetande.
Ibland förstår vi inte vad som är bra för oss.......
Återigen, jag tänker på Into the wild -och hur huvudpersonen som begav sig ut i vildmarken för att förstå sig själv och det som är meningen med allt. Om hur han, just i slutet av sitt liv - ensam och utsvulten - kom till insikt om att ensamheten i sig inte var själva meningen med allt
Det som han tragiskt nog insåg i slutet av sitt liv, ensam i ödemarken - var att meningen med allt var att dela sina upplevelser med andra. Först då fick det någon betydelse.
Vi är inga öar.
Tufft för en Skrivare att inse. Men han behöver fan pränta in det i sitt medvetande.
Ibland förstår vi inte vad som är bra för oss.......
Skrivet:
18 maj
kl. 13:55
Ibland, särskilt i stunder av tveksamhet, är det som om all kreativitet, allt skapande, allt det man har identifierat sig med, allt det som gjort att man lycklig som ett barn tillåtit sig hamna i flowtillstånd, allt det man är som människa - det finns inte där längre. Man hittar inte dit. Vilset vandrar man omkring med en enda önskan - att tveksamheten och vilsenheten skall försvinna. Man glömmer vem man är, när man som mest behöver få reda på det - det är det som är det sorgliga.
Det är samtidigt, en tydlig indikation på vilken skillnad det är på självförtroende och självkänsla - det man lärt sig, färdigheter, yrkeskunnande - och det som finns kvar när marken gungar.
Det är eoner mellan dessa tillstånd.
Det är samtidigt, en tydlig indikation på vilken skillnad det är på självförtroende och självkänsla - det man lärt sig, färdigheter, yrkeskunnande - och det som finns kvar när marken gungar.
Det är eoner mellan dessa tillstånd.
Skrivet:
12 maj
kl. 07:52
Gbg-varvet idag. En folkfest på stadens gator. Inte för mig. Det var ett tag sedan jag sprang, och vet inte om det blir något mer. Knäskadan ger inte med sig. Vet inte om det öht blir någon löpning mer i mitt liv. Kanske aldrig. Det känns som en separation. Som att förlora någon som varit med en under så lång tid under livets alla sorger och glädjeämnen,. En separation som tagit hårdare på mig än jag velat erkänna ens för mig själv.
Det är på många vis en väldigt grå himmel idag.
Det är på många vis en väldigt grå himmel idag.
Skrivet:
11 maj
kl. 15:47
Vad är det som gör att vi
dras till vissa människor?
Att vi(jag faller som furor inför ett visst utseende?
Jag vet inte, inte mer än att jag tycker mig se ett mönster hos kvinnorna nedan
Cate, som alltid varit en favorit
och :
Frida Hallgren, en annan
För att inte tala om danska Iben
..Hjejle, en av alla fina danska skådisar
Ja, Skrivaren ser ett mönster här, kvinnor som på något vis har samma utstrålning
Blonda och blåögda - en tillfällighet.
Det gemensamma är hemligheten i deras blickar..., och något annat som jag inte kommer på, kanske senare den här fredagen, vem vet...
Att vi(jag faller som furor inför ett visst utseende?
Jag vet inte, inte mer än att jag tycker mig se ett mönster hos kvinnorna nedan
Cate, som alltid varit en favorit
och :
Frida Hallgren, en annan
För att inte tala om danska Iben
..Hjejle, en av alla fina danska skådisar
Ja, Skrivaren ser ett mönster här, kvinnor som på något vis har samma utstrålning
Blonda och blåögda - en tillfällighet.
Det gemensamma är hemligheten i deras blickar..., och något annat som jag inte kommer på, kanske senare den här fredagen, vem vet...
Skrivet:
7 maj
kl. 20:23
Vårkväll. Känn på det ordet. Det andas förhoppning och ljus. Liksom majkväll.
Eller som Strindberg skrev - "han kom som ett yrväder en aprilafton..."
En afton i april....., en vårafton. Vårkväll.
Det är något visst med vårmånader och de trolska kvällarna..., . Vi här uppe i Norden, tror jag har ett speciellt förhållande till det blå ljuset som uppträder i skiftet april - maj.
Ljuset finns där, men det är kallt. Det är isvindar som sveper ner över landet. Nordvindar som lägger sordi över vårkvällar - som om vintern inte ville släppa taget.
Det är bara ljuset vi kan lita på.
Vårljuset. Som bara finns där - vissa vårkvällar, vissa aprilaftnar. Fråga Strindberg, han frös, men han såg också ljuset, emellanåt.
Eller som Strindberg skrev - "han kom som ett yrväder en aprilafton..."
En afton i april....., en vårafton. Vårkväll.
Det är något visst med vårmånader och de trolska kvällarna..., . Vi här uppe i Norden, tror jag har ett speciellt förhållande till det blå ljuset som uppträder i skiftet april - maj.
Ljuset finns där, men det är kallt. Det är isvindar som sveper ner över landet. Nordvindar som lägger sordi över vårkvällar - som om vintern inte ville släppa taget.
Det är bara ljuset vi kan lita på.
Vårljuset. Som bara finns där - vissa vårkvällar, vissa aprilaftnar. Fråga Strindberg, han frös, men han såg också ljuset, emellanåt.
Skrivet:
4 maj
kl. 17:28
En sång till alla som mitt i vårljuset ändå inte lyckas ta till det till sig
"You got to hold on..."
Skrivet:
4 maj
kl. 16:48
Känns som en evighet jag skrev något här
Ett vitt ark. En tom inläggsruta.
Det är något uppfordrande i anblicken av den där vita rutan. Här måste skapas något.
Ett fett vitt jävla ark fyller liksom ingen funktion. Man kan stirra på det tills ledan sätter in
Tomrum är ju till för att fyllas
Ja, sannerligen
dagens sanning
Ett vitt ark. En tom inläggsruta.
Det är något uppfordrande i anblicken av den där vita rutan. Här måste skapas något.
Ett fett vitt jävla ark fyller liksom ingen funktion. Man kan stirra på det tills ledan sätter in
Tomrum är ju till för att fyllas
Ja, sannerligen
dagens sanning
Skrivet:
21 april
kl. 19:55
Plötsligt, bara sådär dök det upp
ett minne, en beröring, ett ögonkast, en hand på min,
värmen från hennes hud
hennes läppar mot mina
ett minne
ett fragment
ett ögonblick av ett liv
för länge sedan
...många år från nu
då
och nu....
ett minne, en beröring, ett ögonkast, en hand på min,
värmen från hennes hud
hennes läppar mot mina
ett minne
ett fragment
ett ögonblick av ett liv
för länge sedan
...många år från nu
då
och nu....
Skrivet:
14 april
kl. 18:22
Drömmar och längtan har präglat den här bloggen sen dess början
Under vägen har jag sökt, hittat, tappat bort, fallit, rest mig igen och gått vidare på den stigen som är livet. En del av det har jag lagt som inlägg här, men inte allt. Man får liksom skilja på personlig och privat. Stor skillnad. Och så är det i livet. Man måste och man bör för sin hälsas skull åtminstone ha hyfsat nära till sina känslor,
Men, som någon vis man sa - man måste också ha en hård panna. En panna av stål, så att inte sarkasmer och cynism förintar en när man blottlagt vissa saker som man kanske inte skulle gjort. Särskilt när man efter viss tvekan gjort detta och ändå inte får något tillbaka, men va fan....liksom. Livet går vidare. Livet går tamejfan vidare, vad som än händer.
Under vägen har jag sökt, hittat, tappat bort, fallit, rest mig igen och gått vidare på den stigen som är livet. En del av det har jag lagt som inlägg här, men inte allt. Man får liksom skilja på personlig och privat. Stor skillnad. Och så är det i livet. Man måste och man bör för sin hälsas skull åtminstone ha hyfsat nära till sina känslor,
Men, som någon vis man sa - man måste också ha en hård panna. En panna av stål, så att inte sarkasmer och cynism förintar en när man blottlagt vissa saker som man kanske inte skulle gjort. Särskilt när man efter viss tvekan gjort detta och ändå inte får något tillbaka, men va fan....liksom. Livet går vidare. Livet går tamejfan vidare, vad som än händer.
Skrivet:
13 april
kl. 17:06
Såhär på fredagskvällen
blir temat kärlek
"Upptäckte" den här videon med Bruce
..och vad säger man - det är ju så vackert
Det här var omkring 1988, Bruce hade skilt sig från modelltjejen Julianne, och så smått börjat få upp ögonen för bandmedlemmen Patti
Man ser den osynliga tråden och glöden i hennes ögon när de sjunger ihop
Det har uppenbarligen hänt något
För det sprakar, gnistrar mellan dem....
"Ive been watching you a while,
maybe you been watching me to....
Well, if you´re looking for love
..honey, i´m tougher then the rest."
Skrivet:
9 april
kl. 13:33
Måste pigga upp den här bloggen lite
En bild på Laura Linney, som fångar hennes alldeles speciella personlighet - den som präglar nästan alla roller hon gör. Som i the Big C - ett allvarligt ämne, som med hennes sätt att gestalta gör att det samtidigt finns både hopp och värme i sorgen
Det där lyckas inte alla skådisar med.
Laura gör det
Skrivet:
7 april
kl. 20:19
Och
här hamnade jag plötsligt.
Mitt emellan solitär enslighet och umgänge med andra - en kort paus av reflektion innan tankarna blandas med andra universum. Typ.
Quo Vadis, tänker jag. Ja, det är också en jävligt inåtvänd tanke att fundera över just när man är på väg till en påskfest, men den där frågan är ju alltid relevant, om man säger så
- Vart går du, eller, vart är du på väg, som översättningen lyder, kan ju i högsta grad vara intressant frågeställning en påskafton klockan 20:16
...sånt där...om livet, om människor man mött, vad de betyder och betytt för en, varför man gick åt det håller, eller det andra hållet....
funderar en Skrivare över vid den tiden då påskaftonen börjar glida in i påsknatten
och livet, det fortsätter.
Ob la di, ob la da,.....life goes on
Mitt emellan solitär enslighet och umgänge med andra - en kort paus av reflektion innan tankarna blandas med andra universum. Typ.
Quo Vadis, tänker jag. Ja, det är också en jävligt inåtvänd tanke att fundera över just när man är på väg till en påskfest, men den där frågan är ju alltid relevant, om man säger så
- Vart går du, eller, vart är du på väg, som översättningen lyder, kan ju i högsta grad vara intressant frågeställning en påskafton klockan 20:16
...sånt där...om livet, om människor man mött, vad de betyder och betytt för en, varför man gick åt det håller, eller det andra hållet....
funderar en Skrivare över vid den tiden då påskaftonen börjar glida in i påsknatten
och livet, det fortsätter.
Ob la di, ob la da,.....life goes on
Skrivet:
2 april
kl. 19:29
Dagar då ingenting fungerar,
Som de dagar Carol King sjunger om -
days when nothing is going right -
..dagar då den gamla nordanvinden visar sig från sin allra värsta sida
sådana dagar....då allt bara är mörkt,
when evening fall so hard
då finns löpningen
Man kan springa, man kan trotsa den satans nordanvinden, trotsa regnet
Och det är ju som när jag inte kommer på något att skriva om här
då finns löpningen där
Jag skriver om den.
om löpningen
Om livet
för i sina bästa stunder kan löpningen vara en koncentration, en essens av det som är livet
och tvärtom
Som de dagar Carol King sjunger om -
days when nothing is going right -
..dagar då den gamla nordanvinden visar sig från sin allra värsta sida
sådana dagar....då allt bara är mörkt,
when evening fall so hard
då finns löpningen
Man kan springa, man kan trotsa den satans nordanvinden, trotsa regnet
Och det är ju som när jag inte kommer på något att skriva om här
då finns löpningen där
Jag skriver om den.
om löpningen
Om livet
för i sina bästa stunder kan löpningen vara en koncentration, en essens av det som är livet
och tvärtom
