Jag befann mig på en plats bland främmande människor. Vi kan
kalla det mingel.
Och det funkar dåligt för mig. Vid sådana tillfällen visar det sig vilken
ensamvarg jag är.
Jag står någonstans för mig själv och känner mig obekväm. Prata gör jag gärna i
vanliga fall - samtal om andra saker, om livet, kärleken och skapandet. Men
inte i sånt här jävla spektakel, där det förväntas att man skall le stelt och
”sälja in sig.”
Och det blir Moment 22. För den där
obekvämheten syns naturligtvis. Och jag surar ännu mer över sakernas tillstånd.
Glor utifrån på de andra som tycks känna varandra så jävla väl.
Och den där rebellen inom mig vaknar till liv igen - tänker fan inte krusa
någon här.
Jag klarar mig. Jag har mitt liv.
Går därifrån, med hedern i behåll.


Äsch.. se det som ett tillfälle att öva!
Gör det bara!
Prata om andra. Ställ frågor om vad de... tycker, gör, vill, har, längtar efter, brukar... Alla älskar att prata om sig själva så dom kommer att gilla dig. *ler*
Skrivet av nynnande aka "mästarinna på mingel" den 22 december, 2011 kl. 10:35 #
Nynnande: Ja, jag vet - men ibland vill man bara inte spela med i spelet. Jag får väl gå en kurs hos dig :-)
Skrivet av Skrivaren den 22 december, 2011 kl. 18:31 #
fester inte min melodi hög musik som man blir trött av högljudda människor och leka social nej tack då är jag hellre solo
Skrivet av nicehorse11 den 18 januari, 2012 kl. 13:13 #