Mina blogginlägg är sällsynta nuförtiden. Jag vill ändå inte ta bort den. För mig är bloggen en sorts ventil där jag kan pysa ut lite av det som finns inom mig. Just nu är det så mycket som är rörigt i mitt liv och det känns som om tiden bara rinner iväg. Sista terminen i skolan och tempot är högt. Tre tentor kvar sen är skolan finito...men mina krafter håller på att ta slut.

Ikväll blir det lugna gatan för min del. Ska försöka ägna min tid åt att bara bry mig om mig själv. Tänkte titta på melodifestivalen och heja fram Lili och Sussie. Egentligen vill jag inte vara själv, men jag orkar inte med några större sällskap. Jag kan behöva träna på ensamheten...

skymningsbarn

På något konstigt sätt skriver jag i denna blogg när jag känner mig låg och ledsen. Jag är inte glad. Jag är stressad och känner mig jagad. I vaket tillstånd och i drömmar. Jag har hittat en bra terapeut, men tilliten är så satans svår. Alla på soc ,alla på psyk och alla samtalsterapeuter har försvunnit....så varför ska G stanna kvar?!

Mycket nu i skolan..c-uppsats och skit. Fattar inte hur jag ska orka...

Ge mig styrka någon..

snart jul.

bakat massor.

köpt alla paket.

gillar inte jul.

dumma minnen.

ska försöka ta det avspänt.

försöka...

GOD JUL

    &

GOTT NYTT ÅR...

Vaknade imorse och fick veta att en överlevare inte orkade leva längre förra veckan och tog sitt liv. det smärtar. det gör ont. det väcker så mycket känslor inom mig.

jag hoppas du har det bra nu. jag önskar du få känna den frid du är förtjänt av. kommer sakna dina texter...kommer sakna din feedback.

Vila i frid fina fina du..

*tänder ljus*

Känner mig stressad. måste sänka kraven på mig själv. jag mår inte bra av att hela tiden gå på högvarv. längtar tills imorgon då jag ska på samtal. kommer kännas bra att gå dit. jag behöver prata nu. jag har alltid tyckt att jag inte kan prata, men G säger att jag kan. måste försöka tro på henne. mest av allt skulle jag bara vilja gråta nu. vi försöker tillsammans trassla ut mitt liv något som känns hur jobbigt som helst. ibland känns det som ett ihopsnurrat garnnystan. blir bara kaos i huvet. jag hoppas vi tillsammans kan "trassla" upp det.

i min fantasi trodde jag aldrig att jag skulle kunna gå till någon annan än M....men den terapeut jag har nu börjar jag gilla. hon är kunnig och jag märker att hon har ett stort hjärta och att hon verkligen vill höra vad jag har att berätta. hon bryr sig och det märker jag. det känns skönt.

idag har jag försökt städa. orkade bara med två rum. men jag är nöjd. det är alltid så skönt efteråt när det väl är gjort. har även varit ute på en riktig låååångpromenix med vovven min. det var skoj. vi busade mycket. min älskade lilla vovve.

jag måste kämpa..

Jag vet att du tror att du förstår

vad du tyckte att jag sa

men

jag är inte säker på att du fattade att vad du hörde

inte var vad jag menade.

har börjat hos en ny terapeut, en kvinna. har gått där tre gånger nu. hon verkar ok, klok och jag gillar hennes sätt att vara. inte för mesig, utan ställer krav. krav är bra för mig. läxor får jag med till varje gång vi ses. det gör att jag får tänka, känna och nerskrivet i ord. att sätta ord på det jobbiga är svårt för mig, så det är en bra övning.

skolan då, det funkar. försöker hänga med så gott jag kan. just nu är det en kurs som jag inte riktigt "förstår". ett helt nytt område, men jag tror itne att jag är ensam i klassen om att känna mig lite bortkommen.

Jag försöker kämpa på..

Skymningsbarn...

letar efter ljuset..

det verkar bara bli mörkare..

Snart skola igen och jag ser fram emot det. Ska bli kul att träffa kompisarna igen. Dagarna går och jag lever i min egna lilla bubbla. Tror inte jag lever på riktigt...

Idag är en bra dag..

Fått massa goda ord av andra. Kul.

Jag litar på deras ord och tar åt mig av det som sägs.

Tack.

Jag är dålig på att skriva i bloggen märker jag. Det var ett tag sen nu. Det konstiga är att när jag väl skulle behöva skriva så gör jag det oftast inte.

Jag har oerhörd hemlängtan. Bor borta under veckorna och åker hem under helgerna. Det är bland de första gångerna i mitt liv som jag verkligen inser att helgerna går alldeles för fort. Jag hinner inte mycket alls, men det bästa är att jag verkligen försöker att bara vara hemma och göra det som är viktigt för mig och min familj. Jag behöver inte flänga runt till alla som jag är van vid att göra. Det känns bra.

Jag saknar M. Går inte en dag utan att jag tänker på henne....

Jag längtar till helgen då jag kan komma hem till mina två underbara tjejer. Känns som en evighet dit...men jag måste försöka tänka positiva....bra tankar.....

Gaaaah, vill bara skrika rakt ut. Fattar inte vad det är med mig. Hade mycket packning med mig till min "nya sommarstad" och när min mamma åkte härifrån vällde tårarna och jag börjar tvivla på mig själv. känner mig ensam trots att det är första dagen och jag vill just nu bara hem. Jag vet innerst inne att nervositeten kommer släppa när jag väl kommit dit imorgon, men just nu är tvivlet stort. Önskar att jag vore hemma nu och busade runt med lillvovvsen ute på altanen i solen.

Idag börjar EM...jag har längtat. Fotboll har haft en stor betydelse i mitt liv. Både som aktiv och på sidan om. Ska bli kul att se hur det går för grabbarna.

Nu är ledigheten slut och jag ska fara bort under 12 veckor. Kommer hem på helgerna. EM kommer i precis rätt tid då jag är lite rädd för ensamheten. Ny stad, nya människor, nytt jobb. Kvällarna kommer handla om fotboll och jobbplanering för hela slanten. Känns bra...då tiden kommer gå fort. Kommer sakna min sambo och vovve MASSA.

Nu..kalas..

Tårarna vill aldrig ta slut. Jag känner mig så tom. Så ensam. Mina tankar går inte att få fatt på. M har varit min livlina och min stora trygghet. Den första ärliga människa jag känt jag kunnat lita på...och nu är hon borta. Separationer gör ont, jag vet...och det komemr kanske gå över, det vet jag med...men just nu gör det förbannat ont i mig.

Jag vill bara springa...låta vinden bära med mig...nånstans, där jag får känna inre lugn.