Vi såg filmen This is it igår, den lämnade ett starkt avtryck på mig. Nästan varje gång jag hör någon av hans låtar infinner sig en känsla i min kropp som inte riktigt går att beskriva. Om man nu skulle försöka så vore det något i stil med en bubblande igenkännande känsla som framkallar både minnen och bubblande glada hoppiga känslor. Lät det flummigt? Ja det känns flummigt också.
Jag skulle skriva hur mycket som helst om honom. Kungen av pop som engentligen var mer än myt än en levande männsikor pga. alla rykten.
Än idag säger folk till mig, hur kan du gilla en sådan äcklig plastik pedofil? Ja hur kan jag det? Visst han kanske var knäpp och jag försvarar inte alla rykten som går om honom, men helt ärligt hur många i världen vet om de är sanna eller inte?
Han blev faktiskt friad från pedofil anklagelserna. Hans doktor Conrad Murray är åtalad för dråp, enligt uttlande har han fått narkosmedlet propofol tillsammans med smärtstillande vilket fick hans hjärta att stanna. Narkosmedlet Propofol ska dock bara ges på sjukhus, där patientens hjärtverksamhet kan övervakas med EKG. Så här man kan ju undra vem som bär ansvaret. Trots detta kan man inte dömma hans läkare innan dommen är faställd.
Filmen, ja en fin upplevelse som hade blivit helt fantastisk i konsertform. Det man mest fick se var videofilm från repetitionerna samt följa hans dansare. Tänk alla de människor som jobbat så länge med detta med så otroligt många repetitioner. Jag tycker synd om dom som inte fick uppleva det på riktigt, jag tycker synd om alla som inte fick se denna konsert. Men mest synd är det nog om hans barn.
Förmodligen är alla trötta på Michael Jackson snack vi det här laget. Men för mig har hans musik betytt så så otroligt mycket. I min barndom samlade jag pärmar fulla med utklipp, tejpade upp planscher over hela rummet till min mammas stora förtret. Jag köpte t-shirtar efter t-shirtar med Michael tryck. Min första riktiga CD jag ägde va Dangerous. Jag spelade in konserter från TV och kollade på de många många gånger.
Men det bästa av allt… JAG FICK SE HONOM LIVE. Så otroligt glad att jag fick det.
16 år befann sig en stolt Sandra på Ullevi för att se konsertern History med världens utan tvekan största artist.
Det är så jag jag vill minnas honom, KING OF POP
Postat i: Känslor Permalink Kommentarer [0]