Tip-exa, nä inte bra, Då blir hon "vit" ! Bättre som det sägs, låt henne vila i ro. God mat och mat i rättan tid, mår jag bättre av. Fastigheten tar sin tid och omsorg. Tyvärr är det väl alltid sommarsol som belyser alla ågärder som behöver fixas. En sak i taget och det viktigaste först. Nu vänder tiden och så gör även jag. Jan-Christer

Nu vänder året och även livet för mig, hoppas jag. Det går inte att titta för ofta i backspegeln. Nu gäller det att ha framrutan hel och klar. Det finns några här nere i "byhålan" som fortfarande efter att jag har återvänt 2006, inte förstår att det som gäller är framåt !

I trädgård och bland växter gäller växten först. Katt/hund-hägnet finns kvar. Blir det någon gäst där i sommar? Tidigare gäster är inte aktuella. Nu hänger molnen uppe och både jag  och de måste ta hand om skurningen. Jag hörde att tvätten var klar innan helgen tar ut sin rätt. Jan-Christer

Med Sommaren kom värmen oxå. I dag hoppas jag att kunna få på mina gamla Lee-jeans från 50-talet inköpta för 50 kronor hos Cewes i Torsås. Nu är jag snart nere i 65 kg som var min vikt mellan värnplikt o barn. Tillbaka till Röttena känns plötsligt livet bättre även om det finns tappade saker på vägen, kanske inte för mig. Du har ordets gåva sa min fd sambo. Vi hade i realskolan i Torsås i början av 1960-talet, muntlig framstälning. Vi skulle tala i minst tre minuter om en aktuell sak eller ngt som vi hade läst. Jag pratade om Robinson Cruse i 15 min. Sedan var blygheten hos mig borta. I dag efter drygt 40 år i Sth, är jag en återvändare som trivs vid täppan med närhet till samhälle, vänner och släktingar. Tack för att ni finns. Jan-Christer

Sommaren tycks vänta bakom knuten i den fd Järnvägsdito. Solen lyser och värmen känns. Köpte ett par shorts till mina övriga i dag. Nu ska det solas mellan tiderna vid dator och husarbete. Gräsmattan lyser i alla blommors färger. På måndag-tisdag klipps den nog. Påsken är sen i år men nu känns det som att värmen har kommit för att stanna. Jan-Christer

Jag minns alla dessa fina och goda personer. Henning W träffade jag när vi jobbade extra på Sth Ban. Det var en bra tid och om jag minns blev det 10 år bland brev och nattfika. Tidigt 1960-tal i staden, fick jag ett gott umgänge. De som jag träffade var ärliga och stod för det de var. Jag träffade The Beatels på Riverside när de kom från Hamburg och var förband till en orkester som jag inte kommer ihåg i dag. Come over, sa de. England blev det inte men kontakten höll ett tag med brev och samtal. Under mina år i Sth så har jag levt ett bra liv och träffat många som jag suttit tillsammans med. Kanske tagit en öl eller fika. Tyvärr är det väl så i livet, många blir äldre och faller i från. Även jag inser detta. Mina barns mormor sa för många år sedan; Vi måste hålla kontakten och prata och umgås, vi vet inte hur länge det är så. Hon hade rätt då och det är helt klart så  även i dag. Jan-Christer 

Påfvel skulle vara den gemensamma faktorn i vår f orskning. Det sades så från början. Efter några månader såg jag i hennes forskarbas att det inte fanns någon substans för det. Släktskapet till Ostkanten fanns inte. Jag fortsatte hålla god min i "elakt spel", om hur många släktförbindelser hit som fanns. Nu har verkligheten kommit i kapp och hennes forskning ska sannolikt ut i hyperrymden. Alla dessa släktforskardagar som vi var på med vänner och forskare. Alla dessa resor till Ramsele, Vadstena, Arninge och andra arkiv; vad var de värda för en som måste bränna skeppen vid vägs ände? Varför går det inte att vara ärlig från början och säga som det är? Var det att vara med i "gänget", som det gick snett redan i starten? Jag kom in och det blev en relation tills innan allt utöver forskningen uppenbarade sig. Vi åkte runt till flera platser i Långasjö, var upp till Kindbäcksmåla, Karsjö, samt andra platser. Det var jag som hade släktanknytningarna dit, inte som hon sa att det var hon. Nu kommer hon sannolikt skicka sitt forskarmaterial till hyperrymden enligt hennes utsago. Jag kommer nog att forsätta. Det är ju dock mina avlägsna släktingar och forskarprojekt. Tänk att en merårig forskning inte hade något värde! Bryta med vänner, relation samt slänga allt, för att vardagen och verkligheten kanske blir för svår att leva i med dess händelser. Jan-Christer

När jag växte upp kom tomten med julklapparna på aftonen. I dag kan han/hon komma vilken dag som helst. Min Hjulklapp kom redan i september, kanske redan i början av året 2008. Grannen tänder juleljus. Själv fimpar jag ned. Det gäller i dag att ligga lågt och med små utgifter som singel och sand. Innan jag kom tillbaka som återvändare, såg jag och köpte Blomlöfs ål på marken i Gamla Stan i Stockholm. Jag träffade både nära bekantar samt ocxå de som var "kända" genom åren som då även då samt senare var mina vänner. Nu finns jag på Ostkanten, men jag knaprar inte för det. Jag tar en dag i taget, rättare sagt kortare än så. Vi hörs vidare. Hälsningar från Jan-Christer som har Ostkanten i närheten

Jo jag är torpare i dag och jag har det så där. Jag kan inte helt ut följa texten. Huset finns vid åkanten och det känns mycket bra i dag att vara tillbaka till Rötterna. Forskning, fotografering samt dokumentation är saker som ligger nära för mig. Jag har hört av mina närmaste att jag har talets gåva. Vad är nu detta. Vi finns bara en kort tid här som Velo hade som namn på sin diktbok. Hur många i min närhet har jag ljuddokumentation på. Hur många kommer att sätta avtryck i historien. Jag tror att summan blir mycket mindre än kademumman i bullen. De här senaste månaderna har jag tänkt mycket. Efter besökta föredrag, samtal och samvaro med vänner samt bekantar; blir frågan varför har vi en stund här på jorden? Varför kan vi inte leva våra liv som vi kanske ville? Varför kan vi inte ta hand om den knappa tid som finns, utan att kanske knäppa och läsa på den andre vad som är fel. Många gånger måste saker passera utan kommentarer. Jag lärde mig det av min moder i tidigt 1950-tal. En individs personlighet är inte enbart uppväxt, modersmjölk eller social bakgrund. Den är även de värderingar samt omgivningens närvaro med kamratskap, vänskap och förtroende. Återigen Jan-Christer vid tangentbordet. 

Varför får inte jag skina, när sy-ma-skiner? Varför får inte min katta ligga, när Åhlen och Holms "kattalåg".

Jag växte upp i järnvägsknuten Torsås på 1950-talet. Under många år ute i förvärslivet var ÄRLIGHET, RAKHET, samt FÖRTROENDE; honörsord. Jag har kanske blivit snuvad på konfekten pga att jag trodde på detta? Som återvändare till uppväxtpålarna kan jag inte fullt ut i dag summera om så är fallet för mig ! Torsmaskiner; som har bytt namn några ggr har tyvärr efter att utlandsintressen kom in, snuvat både personal och den kommun där anläggningen ligger kvar i dag. Något har gott snett. Tyvärr såg jag som har analytisk bakgrund, att det gick utför. Dagens Nyhet i Barren o Östran, är ingen nyhet för mig. Jag förstod det för flera år sedan att nedlägg och avslut skulle komma, redan i år 2010 i princip.

Först Glasbruket, sedan Träteknik, Järnväg, Polis, Post osv. Tyvärr är vi nog tillbaka på inte ruta 1 utan vi får nog sätta några minus framför. Precis som vädret. Jag var så enfaldig som återvändare att sparken som fanns i källaren vid köpet inte behövdes. I dag får andra sparken, när jag skulle behövt den?

Una manjana, Una momento, Det blåser, sa Bill. Vattnet stiger i ån, sa Bull. Finns det någon industri kvar, sa elake Måns. Jan-Christer vid tangentbordet

Som sagt, jag gillar inte läget i dag.

"Själv har jag det jobbigt". Jag trodde inte att förra årets vinter skulle bli en repris. Det blev en dubbelrepris. Nu sitter jag och som spanjoren sa i Cancun 2000: jag förstår nada. Hade jag läst mer spanska inför den resan, skulle kanske saker varit annorlunda i dag? För mkt vinkolk efter 18, för mkt signaler, som jag borde förstått i ett tidigare skede. Jag är den människa som försöker skyla över hemma, gå vidare, samt även att kunna ta morgondagen med ett leende. När inte morgondagen har sitt och eget leende bredvid, känns det tomt. Livet får går vidare och så blir hoppas jag.

Jan-Christer 

Hej vänner

Sitter mitt i det snövita och försöker få tankarna samlade. Några går nog säkert att få få till, de andra lägger jag vid sidan om, förhoppningsvis bakom mig. Mkt har jag lagt bakom mig. Så får det bli även i dag. Jag är tvungen att köpa läget. Husets läge trivs jag mer än väl med. Mina vänner och släktingar är de bästa. Tillvaron kunde vara bättre i dag, men kommer tid så kommer ...Jag tar en dag i taget bara det inte ställer till det med mer snö. I mitt förra liv fanns det inte för mkt snö??? Nu Kommer all den snön här på Ostkanten. Vart ska J-C hiva den. Jan-Christer har ingenstans att hiva iväg det till ! Hjälp mig i dag eller senare. Momento eller Manjana som jag fick lära mig en gång tidigare i livet, det var bra då och ännu bättre i dag. Christer

Hej vänner

Jag skriver som jag känner mig i dag.

Snön lyser tung på taken nere i sydosten. Själv sitter jag singel o sand sedan mitten av september. Kanske lika bra, men det känns nu llite tomt efter nio år i ett förhållande. Många kan säga att det inte är ens fels att fela, tyvärr kan jag inte hålla med om detta nu  Jag går vidare och hoppas att ni orkar läsa vidare, jag kommer inte att lägga in egna synpunkter. Det kan finnas sådana och allt köper jag. Jag är mycket ÄRLIG, ÖPPEN samt RAK. Det har jag varit sedan jag växte upp här nere i Torsås  och kommer att alltid vara. Jan-Christer

Får jag mer på skrapet, inte fick jag ngt för skräpet. Återvinningen i Bergkvara tog emot det som hade bäst datum passerat. En del uträns här hemma kunde mina vänner ta. Resten gick i tunnan. Mkt har gått den vägen och kommer så göra. Någon sa att han höll på med flyttstädning. Vart ska du flytta då blev frågan. Någonstans förr eller senare. Här sas det ofta att det var "dödstädning" under många år. Jag undrade vem som hade kilat vidare, i dag kan jag summera dagarna och se även detta. Det kanske är bra att städa, men inte utan spår i historien, har nog inte den personen levt eller varit närvarande för andra? I dag 2010-12-03 undrar Jan-Christer bara hur olika de personliga avtrycken kan sättas ned !

Hela inlägget gick åt pipsvängen

nu kommer jag att spara i fortsättningen

En frusterad Jan-Cchrister

Nu har året vänt och jag verkar vara uppe på banan igen. Mkt har hänt och en del projekt har inte kommit i mål ännu. Jag misströstar inte utan ser tiden an. Huset och trädgården har tagit sin tid, annat har fått stå tillbaka. Det kanske var en mening att det skulle bli ett mellanrum i tid från sist, vad vet jag. Nu verkar det ok igen hoppas jag. Jag återkommer med mera nu när det finns lite mera tid?

Jan-Christer