Påfvel skulle vara den gemensamma faktorn i vår f orskning. Det sades så från början. Efter några månader såg jag i hennes forskarbas att det inte fanns någon substans för det. Släktskapet till Ostkanten fanns inte. Jag fortsatte hålla god min i "elakt spel", om hur många släktförbindelser hit som fanns. Nu har verkligheten kommit i kapp och hennes forskning ska sannolikt ut i hyperrymden. Alla dessa släktforskardagar som vi var på med vänner och forskare. Alla dessa resor till Ramsele, Vadstena, Arninge och andra arkiv; vad var de värda för en som måste bränna skeppen vid vägs ände? Varför går det inte att vara ärlig från början och säga som det är? Var det att vara med i "gänget", som det gick snett redan i starten? Jag kom in och det blev en relation tills innan allt utöver forskningen uppenbarade sig. Vi åkte runt till flera platser i Långasjö, var upp till Kindbäcksmåla, Karsjö, samt andra platser. Det var jag som hade släktanknytningarna dit, inte som hon sa att det var hon. Nu kommer hon sannolikt skicka sitt forskarmaterial till hyperrymden enligt hennes utsago. Jag kommer nog att forsätta. Det är ju dock mina avlägsna släktingar och forskarprojekt. Tänk att en merårig forskning inte hade något värde! Bryta med vänner, relation samt slänga allt, för att vardagen och verkligheten kanske blir för svår att leva i med dess händelser. Jan-Christer