Det pendlar för mig. Ena stunden tänker jag att M är inte alls HAN... och i andra sekunden tänker jag att det här är perfekt. Är den där första negativa tanken bara ett spratt från min hjärna. En hjärna som är ganska bekväm av sig och helst inte tar risker. Eller kan det vara så här trots att man har hittat rätt? Blir tokig. Kan det ens vara rätt om den här frågan dyker upp? *galen* 

Ja vad kan man säga. Att resa iväg en vecka med en pojkvän som man inte varit ihop med så länge och som man max har umgåtts med tre dygn. DET är testernas test. Det har varit ganska ansträngande för mig. Och då jag har ganska höga  krav på mig själv har jag fått lite smått panik om jag tyckt att det inte är "perfekt". M har sånt grymt tålamod med mig. Jag har haft kort stubin, snäst och varit lite irriterad. ok, inte hela tiden. :) Men tillräckligt. Vi tog tom upp det på resan. Och jag hade så dåligt samvete över detta. Varje gång jag har tappat tålamodet och snäst till så har jag fått en klump i magen och tänkt att nu får jag inte göra så mer... Självbehärskningen var inte på topp. Men ändå så gjorde jag det igen.. och igen. Inte hela tiden då :) Tro inte det. Men det räckte. Så är jag inte hemma. Detta var en ny situation. Umgås 24/7, vilja olika saker. Vi hade inte många dagar i denna metropol och med lite olika intressen kan det inte bli annat än konflikter ibland. 

Men jag är hård mot mig själv. Detta var utvecklande för oss båda. Sånt här måste kanske ske för att lära känna en persons alla sidor.

Märkte på slutet att M kanske blev lite orolig för att jag kanske inte ville vara ihop med han längre. Men det handlar inte om det. Det handlar om att jag har sånt oerhört stort behov av att få krypa tillbaka ibland. Bara vara själv. Sen kan man tycka att när det är en så kort begränsad tid som en vecka så kan man skärpa sig och inte göra som man alltid gör. Men det gick inte så bra... :) 

 Det är så dumt, för nu sen vi kom hem så har mkt av min fokusering gått till att tänka över det som inte var så bra. Men egentligen hade vi det hur bra som helst! :) 

Så i helgen ska jag bo hos han igen. Uppackningen av väskan kan vänta! :)

Tack käre M för att du har ett sånt tålamod med mig... 

Det har hänt nåt med mig. Jag har släppt mitt kontrollbehov lite lite... Konstigt med en sån självinsikt. :) Men sen jag träffade M har jag verkligen fått pröva och ifrågasätt mig själv och mitt sätt att leva. Vad jag prioriterar. Innan kunde jag få panik över att inte få vara hemma eller med kompisar en av kvällarna på en helg. Men nu är det inget svårt val längre. Jag är gärna med M båda kvällarna. Och nu pratar jag inte om det faktum att kompisar kan hamna i skymundan när man skaffar kille.... (det är ett annat kapitel) utan om den där kontrollen som jag hela tiden ville ha. Antingen få fixa lite hemma, eller träffa kompisar som jag ville och alltid hade gjort innan. Jag tänkte att jag skulle leva på med mitt liv och träffa M lite när jag ville. Det funkade ett tag, men inte längre. Kanske för att jag är säkrare nu. Både på vad jag vill med M och vad han vill med mig. Nu har vi båda släppt taget lite. Om våra gamla liv. Och ser mer framåt. En framtid med två. Man får anpassa sig och man får ändra lite planer hit och dit.

 På ett sätt är det skrämmande, att man faktiskt dras med i det här, men på ett sätt är det så himla härligt. Det är ju det här som jag på nåt sätt har velat hela tiden. Så småningom. Hitta någon att bygga ett liv med. En egen liten verklighet.

 Snart ska jag och M på semester en vecka tillsammans. Så länge har vi inte varit tillsammans. Det stora testet kanske? :) Hoppas det går bra!

Nu har jag kommit hem. Varit hos M sen i torsdags! Oj, vad skönt det har varit. Och jag har blivit riktigt avslappnad. Shit, vad jag tycker om honom! Vi håller nästan på att växa ihop. På ett bra sätt. :) Vi har jobbat mkt ute i trädgården och rensat bland en massa gamla saker. För mig är det avkoppling. Fysiskt arbete. Inte vara fast i stan. Djur, skog och ängar. Och vilket väder sen. Helt underbart. Första gången som jag och M är nära varandra så många dygn. Det har gått jättebra! Inte tröttnat på varandra. Även varit på middag hos hans kompis, samt haft hemma ett helt gäng på grillfest. Det funkar helt enkelt just nu. Vet inte vad som skulle kunna stoppa det.

 Vår relation har verkligen vuxit fram. Det har inte varit en dans på rosor, eller en massa rosa moln. Det har varit funderingar, och tveksamhet och osäkerhet. Men nu känner jag att vi har stärkt vår relation. Att detta är riktigt äkta. Från tårna ut i fingerspetsarna. Tror att det bara kommer bli starkare och starkare. Inte bara passion, utan äkta tillit och kärlek. Förståelse och ömhet. Jag har släppt de spärrar jag har haft och nu flyter jag med i det jag känner. Vill vara nära han :) Mysigt. Han är så fin, så fin. Lovely

med påsk alltså! Eller rättare sagt.. LEDIGT! två extra dagar på denna helg känns helt underbart! och solen har börjat skina lite nu igen efter regn. Ska försöka vara så mkt som möjligt hemma hos M. Köpte blommor idag. Som jag tänkte att vi kunde plantera i hans blomlåda :) mysigt värre! kommer blir mkt fix i helgen. Skönt fix. Städa ute, i trädgården. Rensa bland gamla möbler (vad ska sparas, vad ska säljas). 

Njuter... gör jag just nu! 

till lantistjej. En boktitel jag kom på igår. Det kanske är så mitt liv kan beskrivas. Bor fortfarande i stan. Men det är på landet som jag har mitt hjärta och det är där M bor :) Första raden i min bok är: Igår köpte jag mina första arbetshandskar.

 Vi röjde på Ms tomt hela dagen i det underbara vädret och för första gången på väldigt länge kände jag mig totalt fri. Utan bekymmer. Utan tråkiga bekymmer. De enda problemen jag hade igår var att jag blev lite svettig, eller att en hink satt fast i en annan. Jag vill alltid må så. Det är så mkt rutin i vardagen och så mkt man har i huvet. Och det är ett ekorrhjul. Min strävan är att inte leva så. Ständigt informerad, underhållen och kontaktbar. Nej tack!  

 Vi har fortfarande våra duster, jag och M, men vi blir sams fort igen. Vi uppfostrar och utbildar varandra :)

Det är bra i alla fall. Jag gillar honom. 

Nu ska jag ta tag i det här! Och jag behöver er input, inspiration och era idéer! Jag behöver bryta upp från min nuvarande sysselsättning, dvs att jobba där jag jobbar, och göra nåt helt annat. Och sen komma på vad jag vill göra i mitt liv. Jag behöver ett break! Jag har en bra(? Lång i alla fall... :) utbildning, ett jobb med ledarroll, och bra lön (över medel, men vill gärna ha mer! :). Men jag är så oinspirerad. Jag trivs bra på jobbet, med personerna (de flesta) och med min frihet och det ansvar jag har. Men ibland  känner jag mig "död" och rastlös. Allt går på rutin. Det är inte de problem jag vill ta tag i. Känner inte att jag utvecklas på det plan jag vill utvecklas på.

Jag tänker att om jag tar tag i det här nu så ger jag mig själv en rättvis chans att faktiskt göra något annat till hösten. Det är ju ett tag kvar nu. Skulle vilja att sista veckan innan semestern är den sista veckan på det här jobbet och att jag sen till hösten gör nåt annat. Men jag vet inte vad. 

 Har ni förslag kära ni? 

Jag har ju vant mig vid en livsstil och har CSNlån och dyr hyra. Jag har tagit så mkt lån man får på CSN. 6 år. 

 Har tankarna på fotografi. Läsa nån KY eller så, men det är mkt meck och flytta och ens komma in. Arbetsprover etc. 

 Har ni samma tankar? Har ni brutit upp? Har ni förslag? :)

 Kanske kan vi diskutera lite! 

Jag har en ny hobby. Att handla ekologiskt, och kravmärkt :) Gärna närodlat. Men hallå, lite sen du är, tänker vissa av er nu. :) Visst, det kanske jag är. Det har tagit sin tid. Men huvudsaken är att jag har börjat, eller hur? Jag njuter faktiskt av att ta den ekologiska produkten för några kronor mer. Och jag njuter av att se mitt skafferi hemma sakta bytas ut. Kvalitet. *njutbart* Jag har inte lärt mig allt än, och jag kan definitivt inte motsägelsen om man jämför med bränsleutsläpp etc. Men det kanske är nästa steg. Jag är på god väg!

Kan faktiskt tipsa om att värna lite mer om vår jord och framför allt din kropp. Tänk på vad mkt skit du stoppar i dig, och du gör det för att ser att bananerna kostar 3 kr mer kilot... *hihi*

Och måndag kommer ju sen... Igen. Jobb, jobb, jobb. Har varit iväg hela helgen och träffat kompisar, vilket betyder en hel del ny energi! :)

Med M går allt bara fint! Jätte bra! Vi har bokat vår första längre gemensamma resa nu så vi ska resa på i vår! 1 vecka. Det stora testet? Kanske :) 

Idag ska jag och några kompisar till mig träffa M och hans kompisar. Vi ska äta och gå på bio! Det ska bli kul! Alltid roligt att sätta ihop olika konstellationer...

Jag har haft en fredag och lördag för mig själv, utan M, och hunnit med att träffa kompisar, och städat. Mkt bra. Nu kan jag slappna av, och vara med han hela dagen imorrn utan att stressa upp mig för vad jag borde göra..

 M har sovit hos mig två ggr denna veckan och det känns fortfarande jättebra. Nu kan jag känna längtan efter han, och det ser jag som ett bra tecken faktiskt. Att någon har brutit sig långt in, och som berör mig.  

Vet inte vad det är som gjort det, och jag fattar inte hur lång tid det har tagit. Men nu känner jag så mkt. så mkt som jag inte gjort förut. Har varit med M sedan fredag kväll. Vi har haft det så bra. Vi ryker ihop ibland, det gör vi, men vi reder ut det snabbt. Och för mig  är det bara ett bra tecken på att "problem" ganska snabbt dras upp till ytan och gås igenom, för att sen släppas, så att man kan koncentrera sig på att bara vara med varandra och njuta.

Och nu får jag (äntligen :) lite egen tid innan det är dags för jobb imorrn igen. Jag MÅSTE ha den tiden. Få tralla runt lite i lägenheten och inte göra någonting. Lyssa på kent, softa, njuta. Må bra :)

 Vi är inte "där" än, jag o M, men vi är på god väg. Och framför allt har jag släppt på många spärrar, och visar vad jag känner och släpper in han. Och när man har rivit ner den där muren, så blir ju 6 en helt annan upplevelse :) Det är helt otroligt hur man kan komma ÄNNU närmare en människa när man blir så intim.  Försvinner han nu kommer jag dö. Typ.

Han säger ibland att jag inte vill vara med han, att jag verkar vilja vara mer med mina kompisar, men så är det såklart inte! Däremot tycker jag det är viktigt att ha kvar dem. Jag VILL ha kvar dem och umgås med dem. Jag behöver det. Och jag vet inte om M tänker mer att man ska vara bara vi två. Men å andra sidan har jag tänkt att han inte vill vara med mig, så det verkar som att vi båda nojar lite  :)