En gång hotade jag med att berätta om F:s 20-årsdag, men det blev inte roligt eftersom hon roades av tanken och inte blev ett dugg skrämd.

Dessutom hade hon den dåliga smaken att även sabotera det roliga i min lilla hämndaktion från minnet av min studentexamen då hon tvingade mig att åka badkar på en ranglig trailer.

(Tala aldrig om för henne att jag egentligen tyckte det var en höjdare...)

I vilket fall som helst så hade jag kallt, grönt vatten och en baddräkt i rätt så färskt minne när jag nogsamt planerade hennes födelsedag.

Vänner inskramlades och ombyteskläder inköptes och vi hade mäkta roligt när vi såg ut den prickiga pyjamasen (var det verkligen en med stjärtlapp eller var det bara en önskedröm?) och nattamössan inspekterades.

Napp och flaska toppade utstyrseln.

Egentligen hade vi tänkt att F skulle bli chockad redan där och helst hade vi medelst tvång och en och annan promille fått på henne munderingen, men ack nej! Hon var så foglig så.

För foglig...

Vi borde ha anat att hon planerade att ta hela poängen egentligen...

Så styrde vi vår kosa med bäbisen i släptåg (eller gick hon först?) medelst tunnelbana in mot stan för vidare förskaffning mot Djurgården för tivolibesök.

Vi ansträngde oss verkligen för att adoptera bort barnet redan på tåget, men ingen ville ha henne.

Inte ens en gemensam bekants far som vi mötte halvvägs.

Så vi fick bita i det sura äpplet och ta med henne upp vid T-centralen och vidare upp på Hamngatan för inväntande av buss.

Det var där det hände.

Det var där hon stal hela föreställningen.

Det var där vi andra lixom blev fågelholkar och hela vår föresats att driva med henne och ha roligt på hennes bekostnad föll platt mot marken.

Över vägen kom nämligen något mycket märkligt.

Vi hoppas och tror än idag att det måste ha varit en sån där märklig svensexa på gång då en som absolut inte var en hon kom vinglande över asfalten iförd kjol, högklackat, peruk och lösbröst.

H*n gick rakt mot F som trasslade sig ur vår ömma omsorg i busskön och stapplade rakt in i h*ns famn.

"Mappa!" ropade hon genom trafikbullret.

När man planerat och rågarvat över att få förnedra en qamrat med förlöjligande utstyrsel in public så räknar man inte med att hela skämtet ska tas så med jämnmod och överglänsas av offrets och ödets överraskningar.

Det var meningen att vi andra skulle ha haft kontrollen.

Det var tänkt att vi hångrinande elakingar skulle ha haft sista garvet.

Men det fick vi inte.

Ok, vi hade väl qul på Grönan, det hade vi.

Men jag tycker hon kunde ha hållit masken en smula i alla fall och inte så uppenbart gillat läget.

Jag låtsades i alla fall chockerad och generad när hon hade tvingat på mig en baddräkt mitt inne i stan när jag som finklädd, nybakad student precis klivit ut på trappan.

Att en magnumflaska champagne skulle ha haft med min beredvillighet att göra har varit min ursäkt.

Kanske var det innehållet i nappflaskan som gjorde F så glad och samarbetsvillig.

För jag hoppas att hon åtminstone hyste en smula skräck inför tanken på vad som komma skulle så som jag när jag åsåg badkaret på trailern där på studentdagen.

Hämnden är ljuv sägs det, så fy på dig F som inte verkade tycka att det var någon direkt hämnd!
Jag som ansträngde mig så.

Jag är nog inget bra på att vara så elak...