Gårdagen började så fint och mjukt, vardagen till trots.

Sonbarnet hade studiedag och jag slapp gå upp halv sju för den utmattande väckningsritualen.

Jag sov ända till ... halv nio! Så gott.

Långsamt väckte jag min kropp, bit för bit, innan allt var överrens om lämnande av säng och påbörjande av dag.

När sedvanliga morgonritualer och frukostintag avklarats fick jag för mig att ringa lilla syster för lite prat.

Så talade vi en stund om vims och annat vanligt som uppstår när förvirrade familjen byter ord med varandra.

Lite halva meningar här och några tappade trådar där.

Kom på mig med att tugga på ett plommon.

Att klafsa min syster i örat är inte att rekommendera, inget hon gillar precis, men nu var det för sent.

Så ett plommon till åkte ned av bara farten.

Dock förlät hon mig då jag knep dagens förvirrpoäng...

Att sitta lugnt och stilla medan jag talar i telifån är ingenting för mig.

Det är jag för rastlös för.

Så under samtalets gång klarade jag av diskiplock, undanplock, avplock, ögonbrynsplock och annat görigt.

Med några CD-skivor i handen gick jag in i sonbarnets datarum och la ifrån mig bördan på skrivbordet. Jag lämnade dörren öppen för vädring.

Ned för trappan efter något glömt, upp igen för något annat.

Så hörde jag till min förvåning sonbarnets röst säga någonting.

Redan? Klockan var ju långt ifrån hans vanliga hemkomsttid!

Jag pausade systern och sa:

"Va?"

"Varför har du lämnat min dörr öppen?"

Jag såg mig förvirrat om.

Var kom rösten från?

"Vadå? Vad gör du hemma?" undrade jag förvånat och tänkte att "Nej, nu har han försovit sig igen, vad trött jag blir!"

Så kom jag på...

Jag hade ju inte varit uppe halv sju på morgonen som vanligt för han hade ju faktiskt studiedag.

Och jag förpassade mig snabbt utanför dörren igen med en ursäkt och en tyst stängning av den knarrande.

Och syster log ljudligt i telifånen...

Men vän och timid som jag är så bjuder jag på mig själv och låter det slippa undan.

Fast hon ska veta att jag tänker...

Jag tänker på att hon under samma samtal berättat för mig om att hon precis innan jag ringde faktiskt råkat somna in en liten stund och vaknat med ett ryck och undrat var dottern var.

Oroligt ropandes ett par gånger utan att få svar så kom hon så på att flickebarnet ju lämnats på dagis tidigare samma morgon.

Så jag vet inte. Vem knep poäng egentligen?

Faktum är att jag bara spelade teater så att hon skulle slippa känna sig dum.

Egentligen.

Eller nåt.

Hm...