Soldotters blogg Bloggtoppen.se

« februari 2012
måtiontofrlösö
  
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
    
       
Idag
Kategorier

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Navigering

Sidvisningar idag: 19


RSS
« När man tror man är... | Hem | Så vit är världen »
Vad tänker du?
10 november kl. 04:24

 

Vad tänker du när orden tryter?

När någon lider och du hör

Känner du att du inte gitter

Att det inte spelar nån roll vad än du gör?

 

När du ser in i någons mörker

Törs du då se vad där hänger?

Är du rädd att då se egna marker

Som kan minna dig om saker du förtränger?

 

Är det din egen rädsla du möter

När du inte räcker till?

Eller är det blott en sten som nöter

Av att inte kunna fast du vill?

 

Men var aldrig rädd för orden

Inte ens de som inte kommer ut

För det finns inga ord på jorden

Som inte räddar någon till slut

 

Öppna munnen, vänd på trenden

Visa att du finns och bryr dig om

Betänk att det rätta var inte mängden

och inte orden som aldrig kom

 

Bara ett ord

Endast en blick

En utsträckt hand

Och du når fram

 



Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [12]  
 
Kommentarer:

I LOVE Your WORDS and I WANT be NICE again but ONLY IF I Konw NOT "GOD" on IT mususes them ya see

Skrivet av Thunder/FOOL;)TrinityPetePardfalk den 10 november, 2007 kl. 04:40 #

Tänker... Förstår inte helt vad du menar. Du får förklara mer om du vill.

Skrivet av Soldotter den 10 november, 2007 kl. 04:59 #

JA, Soldotter du har satt det på pränt, ödmjukt och stilla behandlar du den rädslan som styr oss alla. Vi står mitt i sorg nu, det som sker...sker vi kan inte ändra det. O dör och vi står här och slåss för att våga vara där i känslan. Vi vänder oss inte ut till de närmaste längre, där finns teoretiska förklaringar ursäkter...allt det de i vår släkt/familj inte klarar av. Att se oss svaga. Så vi räcker ut våra händer till andra som har det tufft eller som vågar vara svaga, det ger oss mycket, vi växer, vi lever pga det. Igår kväll pratade jag med min bästa vän som berättade ytterligare om sjukdom, plötsliga dödsfall, personliga tragedier...Det är som om hela världen är full av sot nu, sa hon. Jag sa tror du inte för att det är för att vi är mottagliga, för att vi kan se deras sorg, vi kan lyssna och torka deras tårar för att vi bara är....För att vi orkar säga jag beklagar din sorg, din förlust gör mig ledsen...Det är inte jobbigt för mig att bekräfta andra, jag mår bra av det...jag är inte rädd...min ångest och jag har hälsat och tagit varandra i handen...vi är kompisar min rädsla och jag...Jag skulle gärna lägga in dina ord i ett inlägg hos mig, för att så många som möjligt får ta del av din klokhet, Får jag det?

Skrivet av Anna den 10 november, 2007 kl. 09:46 #

Jag måste nog gå in och läsa mer på din sida om vad som händer i ditt liv, vad det är du går igenom. Är det inte konstigt att det finns så många människor som har svårt att möta sorg och rädslor? En gång i tiden arbetade jag som terapeut och fick se och höra mycket sorg och ledsna tankar, mycket sjukdom och skador som satte sina spår. Jag insåg nog aldrig att det skulle vara läskigt att möta dessa människors mörker. Förstod inte vad jag skulle vara rädd för. Visst väcker det saker i mig, men det är inte läskigt. Snarare berikande. Att se sin egen sorg blir klarare i mötet med en annan. Jag lär mig om mig samtidigt som jag lär om dig. Vad är faran? Det finns ju bara vinster. Och ändå ser jag runt omkring mig så många som blir lämnade ensamma när de mår dåligt så det finns så väldigt mycket rädsla i detta. Visst, ibland orkar inte heller jag alltid stötta vänner som behöver. Ibland har jag för liten kraft, så är livet. Men då räcker det att säga just så då. Bara inte vända ryggen. Jag säger inte att jag är bättre än någon som vänder ryggen för det är jag inte. Men jag är inte lika rädd. Och det är väl min egen största vinst egentligen. Du har helt rätt; rädslan ÄR en vän. Faktiskt. Och det är en ära för mig om du vill använda mina ord hos dig, tack! Skickar dig samtidigt en varm qram för det du går igenom. QRAM

Skrivet av Soldotter den 10 november, 2007 kl. 13:47 #

TACK! Det känns bra att sprida det du skrev, jag tycker det var snudd på genialiskt...*ler* Nej inte behöver man "ställa upp" för alla. Jag är just nu inte så full av energi..tro det eller ej....Men jag menar att springa ifrån, vända ryggen till är en större energitjuv. Men när jag behöver och inte orkar mer så finns det ju dem som lyssnar och stöttar mig... Imorse när jag läste "Vad tänker du på" så fick jag massor av energi.. Vi hörs... Kram

Skrivet av Anna den 10 november, 2007 kl. 14:38 #

Enormt fina ord och en vacker innebörd- men- antar att även jag befinner mig på en annan kanske mer svajig plattform i livet just nu. Det är så sanna ord och svårigheten är inte att ställa upp och bekräfta andra, men idag väljer jag vilka med stor omsorg. Gäller också att välja sina strider och för vem man "slåss"..... Varm Kram till dig! Får jag lägga din blogg som länk i min egen blogg?

Skrivet av Antigone den 10 november, 2007 kl. 16:55 #

Anna; Vad glad jag är att jag kunde skänka dig lite energi med mina ord. Och tur att du känner att du har folk som lyssnar och stöttar, det är så viktigt. Ingen klarar sig riktigt bra ensam. Skönt vi finns för varandra. Qram på dig

Skrivet av Soldotter den 10 november, 2007 kl. 19:05 #

Hej Antigone och visst, absolut att du får länka! Tack för att du vill! Vi ska absolut vara försiktiga med vad och vilka vi lägger vår energi på, särskilt i det fall då vi är låga. Om vi inte är rädda om oss själva är det ju svårt att räcka till för andra. Så klart. Var rädd om dig! Qram

Skrivet av Soldotter den 10 november, 2007 kl. 19:08 #

läs och komentera mina sista in lägg inget du kommer gilla men det är som det är ;) hoppas din dag varit bra

Skrivet av michel på väg ur droger och kriminalitet den 10 november, 2007 kl. 21:56 #

Väldigt fint skrivet! Du har gåvan. Kram!

Skrivet av Lilltanten den 10 november, 2007 kl. 23:06 #

Michel; Jag har läst och kommenterat :-)

Skrivet av Soldotter den 11 november, 2007 kl. 13:09 #

Tack Lilltant! Det var länge sedan jag såg dig här, vad glad jag blir! Qram

Skrivet av Soldotter den 11 november, 2007 kl. 13:10 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg