Jag blir aldrig någons kvinna.
Aldrig någons kvinna i den här himlen
 
Jag är uppenbarligen svår ibland och jag hann bli 45 innan jag insåg det. Jag har hela livet vägrat att tillhöra en grupp bara för att man ska det. Jag har hela livet vägrat att vara som man ska vara på vissa tillställningar.
 
Jag har hela livet vägrat att tillhöra någon. Helst på alla sätt och vis. Jag är mig själv. Alltid och oavsett vad som än förväntas att jag ska vara eller inte vara.
 
Jag har träffat några män som det aldrig blev något med. Lika bra var det för det hade aldrig fungerat om jag måste vara en mans kvinna.
 
Jag är en kvinna som skriver mina löften i sand. En kvinna som vägrar att låta ledan bli priset jag får betala för tryggheten.
 
Jag är het så het och jag lever enbart genom känslor som pumpar ut genom mitt hjärta.
 
I Guran hittade jag inte bara den stora kärleken. Jag hittade också min total motsats. Han är en kvinnas man. Han ristar sina löften i sten. Han gör tryggheten vacker. Han är lugn, förnuftig och tänker med hjärnan.
 
Jag gasar. Han bromsar.
 
Jag blir uppretad och exploderar som en Drake och sprutar min eld över den som tänt vreden inom mig. Guran häller sitt isvatten över Draken och räddar Lilla stumpan från att brinna upp av de heta känslorna som kokar i mina ådror.
 
Jag är ständigt på jakt efter det där äventyret och rastlösenheten brinner intensivare än någonsin inom mig. Men han får mig att trivas i det jag kallar vårt hem, han får mig att bara stilla glöda när jag behöver sova.
 
Jag har alltid trott att jag behövde en man att älska som var som mig. Men jag behövde min raka motsats. Jag har alltid trott att jag är enkel fast många sagt att jag är svår. Enkel är jag på många sätt men också oerhört komlicerad. Glad, lycklig och nöjd är jag nästan jämt men också djup, melankoniskt och drömmande. Komplicerad säger en del. Jag har egentligen ingen aning, jag är bara jag och jag går min egen väg med ryggen rak.
 
Ingen kan älska en man som jag brukar jag säga. Visst är jag en mans kvinna men inte på det sättet som många menar. Någons kvinna blir jag aldrig på det sättet. Försöker du stänga in mig så sparkar jag upp dörren och går utan att se mig om och aldrig kommer jag tillbaks.
 
Ger du mig frihet så stannar jag kvar. Men bara om du ger mig frihet.
 
Det hittade jag också i Guran. Han är stark nog i sig själv. Trygg nog och tillräckligt mycket man för att ge mig min frihet och det gör att jag bara älskar honom mer och mer.
 
Nej jag blir aldrig någons kvinna.
 
Jag blir aldrig en människa som kommer tro på kollektivet. Jag tror på den fria människan och på vår egna åsikter. Jag tror på den enskilda indeviden oavsett om det kärlek, politik eller samhället jag lever i.
 
Jag tror på varje enskild människas rätt att leva livet som just hon vill leva sitt liv.
 
Guran är en bättre människa än mig. En mycket bättre människa på alla sätt och vis.
 
Jag kommer aldrig att kunna ge honom vad han ger mig. Just nu. Just här och just idag ger jag honom allt han behöver och allt han vill ha. Alltid och helt kravlöst. Jag gör honom lycklig och han gör mig lyckligare än jag någonsin varit med en annan man.
 
Just nu och just här. Det är alltid allt jag lovar. Varken mer eller mindre.
 
Mina löften kommer jag fortsätta att skriva i sanden och bara om du ger mig frihet så stannar jag kvar. Bara då.
 
Just nu och just här sedan jag träffade dig så har jag varit lycklig. Jag vaknar lycklig till ditt leende och somnar lycklig med dina händer i mitt hår.
 
Lycklig lycklig även när du inte finns vid min sida. Lycklig när jag är 120 mil från dig.
 
Eller är det kanske just därför?

Lika mycket som jag behöver min kärlek så behöver jag min frihet och ensamhet och du är alltid med mig i mitt hjärta, i mina tankar och i drömmarna.
 
Just nu och just här. Allt du vill ha av mig ska jag dränka dig i. Det är allt jag kan erbjuda dig.
 
Men mer än själva livet älskar jag dig Guran!

Så hur är det med dig då?

Kram från Nina