Jag tog kajaken och började paddla, efter nån halvtimme såg jag en sjöfågel som lättade från stranden och när jag tittade närmare låg min brygga där. Full med fågelskit men annars hel och fin. Jag knöt repet runt bryggan och började bogsera. Det hände absolut ingenting. Den hade fastnad runt några grenar och så hängde det ett bildäck under bryggan som också bromsade farten. Jag knöt bryggan runt ett träd och så får det ligga till nästa sommar.

Det var härligt att paddla, trots kylan. Det här var första gången jag paddlat med lovikkavantar på.

Inga speciella måsten eller borden utan hopp och lek hela helgen.

Så jag tar mig ut mot havet. Letar efter fastlandsbryggan som försvunnit. Jag tror inte jag tar någon kajaktur utan bara kikar efter stränderna. Det känns väldigt kallt att paddla men så ser man ju allra bäst. Jag lämnar det öppet så länge. Så länge det är öppet vatten kan man ju faktiskt paddla.

Om du svarar JA!...på mer än tre av dessa påståenden..
Du;
...har pelargonior i köksfönstret X Inte i köksfönstret men ett annat fönster.
...tycker att "husvisning på söndag" låter mer upphetsande än "snabbis på fredag".
...har fler sorters flaskor i medicinskåpet än i barskåpet. X Äger inget barskåp ens
...har skaffat badmössa.
...tycker inte att dina fem år gamla byxor är pinsamma.
...letar stenar på stranden istället för att kolla in snygga killar.
...kan inte åka bil i två timmar utan att ha med kaffetermos. X Gärna en termos kaffe
...tackar nej till en fest för att du har tvättid.
...tycker att extrapris på basilika smäller högre än rea på push-up bh. X basilika är alltid bra att ha hemma
...tänder på män i tweedkavaj. X mums
...sätter upp lappar på jobbet med texten: "Städa efter dig!".
...hittat din favoritparfym - och den luktar mysk.
...skall hyra film och känner igen titeln på någon, förutom "Saturday Night Fever".
...slutar använda skärp. X för 30 år sen
...tycker att den hyrda baddräkten på det offentliga badhuset är riktigt snygg.
...tror att det har hänt något om telefonen ringer efter 21.00
...slutar använda stay-ups och börjar med strumpbyxor. X för kallt om låren med stay-up
...istället för att uppskatta att läkaren är snygg, blir irriterad över att han är så ung.
...vågar säga åt osnutna värstingar på gatan och blir åtlydd. X självklart
...har en tantcykel X Inte bara en

Sååååå...är du för gammal för mig ;-)

Knyckt från en dejtingsida där en 51 årig man söker en kvinna. Jag är för gammal.

en frisör som gjorde som jag ville. Jag kom in på ett drop-in ställe där en invandrar kille jobbade. Jag frågade -"kan du klippa mig"? -"Jadå", svarade han. Jag satte mig och han började borsta genom håret. Jag frågade -kan du klippa en frisyr? -"jadå", svarade han. -"du får klippa som du vill" sa jag och blundade. Han klippte och klippte och jag blundade och njöt. Vi var helt tysta båda två. Från början hann jag tänka att det här blir inte mycket till frisyr men allt eftersom tiden gick började jag känna att det kändes bra. Efter ett tag öppnade jag ögonen och såg en frisyr. Med massor av hårspray och nyfönad klev jag ut i staden. Sprang direkt ihop med en kollega som studsade till och sa -"Woooaw - det ser ut som om du har en peruk på dig!" Kanske inte det bästa betyget men det känns iallafall bra att nån ser att jag klippt mig.

Men det är imorgon efter sovning och duschning jag känner om det blev riktig bra eller bara halvbra.

att komma fram till Malta. Portot var dyrare än innehållet. Det sved lite men va gör man inte för att göra sonen glad.

en väninna på facebook. Hon var den första av mina väninnor som hade pojkvän som hon bodde tillsammans med. Hon gav mig en kokbok som hette -även den som är lat måste ha mat. Hon lärde mig göra vitlöksstekta räkor. Hon var politiskt aktiv och presenterade mig för politik. Hon presenterade mig för folk som jag inte träffat på annars. Hon hade en fet gammal, katt som hette Zorro som attackerade nakna hälsenor och det hade hon glömt att varna mig för. Hon har gjort flera modiga saker i sina dagar. Jag ska verkligen se till att vi snart kommer att träffas och det ska bli riktigt trevligt.

Jag tror bestämt att hon är en vän. En sån man kan låta blir att träffa i 10 år och sen fortsätta där man slutade.

Idag hamnade jag i funderingar kring det här med vänner. Bekanta är ju en sak men vänner nått helt annat. På facebook samlar man friends. Men det är ju folk man känner rätt flyktigt. Har man "bara" några få uppmanas andra att hjälpa en att få fler. För att få vänner krävs att man anstränger sig, tar sig tid, bryr sig, engagerar sig och även om man gör det är det inte säkert man får vänner.

Om jag skulle fråga alla jag känner-"är vi vänner?  skulle jag nog få ett ja som svar men då menar dom att vi är sams. Egentligen har jag väldigt få vänner.

Det skulle vara intressant att höra, hur ni som läser här, har det med vänner? Berätta!

tappade jag räkningen.  Jag har haft en trevlig födelsedag. Min 54:e födelsedag. Ovanligt fina paket har jag fått eller inte paketen utan innehållet. Jag är inte en lätt person att köpa presenter till. Inte har jag önskat mig nått mer än massage och fotvård och sånt heller.  

Första paketet var en sprillans ny, svart och fin mandolin. En sån har jag hållit i många gånger, varit nära att köpa massor av gånger men aldrig kommit mig för. Nu har jag en svart, blank, vass, ny och fin. Jag blev jätteglad. Nästa paket innehöll ett nattlinne, en burk gokräm från Body shop, svarta strumpbyxor, en chokladkaka. Sen blev det ett presentkort på en helkroppsmassage, en vacker svarvad skål som min syster gjort och en stor blombukett.

Trevligt, varmt, skönt, god mat och härliga människor. Jag har en fin familj.

och vips rymdes de två italienska 80-tals skinnfåtöljerna som kommit in i huset. Jag ser hur bra fåtöljerna skulle göra sig vid en öppen eld och ett litet bord. Nu när jag har fåtöljerna fattas bara det andra.

Jag trodde jag skulle få skratta i två timmar men det blev några sneda leenden och smågarv. Däremot tycker jag att jag känner igen den här kvinnan i folk jag har omkring mig.

rymmer inte mera än simning och Pianisten. Jag förstår inte va korta kvällarna är nu för tiden. Förr hade man hunnit blogga med.

La pianiste - Pianisten -  en otäck resa i det mänskliga psyket från mästerregissören Michael Heneke står det på fodralet. En av recentionerna säger "ingen behaglig film men den är sannerligen värd att se" GP

är från Etiopien. Hon har ibland lite problem med det svenska språket. Hon kan tappa ord och/eller det kommer fel ord ur hennes mun. Idag när vi stod inne på en affär och hon var lite less och väldigt varm tar hon och slänger upp kappan och utropar -"Jag är såååå svart!" Precis i samma stund hörde hon själv och alla vi andra att det var nog svettig hon skulle säga.

Hon har värdens härligaste skratt. Bubblande i skrattet säger hon -"jag vill bara förtydliga"

plötsligt händer det....mitt blogginlägg för några dagar sen. Inte fanns det många likheter mellan de två männen det såg jag nu. Jag som sagt att jag inte glömmer ett ansikte. Jag får ta tillbaka det.

Det är alltså så lätt att lära känna nya personer. Le, titta en gång, titta till en till gång och sen fråga -"hur är det med familjen"? sen är det bara att lyssna. Den är det klart att det är viktigt att stå stilla, titta på personen, komma med lite följdfrågor på rätt ställe.

Pinsamhetstävling

Frågan är väl vilken av mina pinsamma händelser jag ska presentera?

Den som ofta väcker garv bland vuxna är...

Jag var ensam hemma med mina 4 barn. Vid middagstid plockar en av sönerna upp en lapp om att det var det sista gemensamma föräldramötet samma kväll!!! Ett viktigt föräldramöte där något skulle beslutas som jag enl. honom absolut måste vara med på. Han hade gått i den klassen nån termin.

Något irriterad och försenad kom jag in på skolan, såg ett upplyst rum där det satt föräldrar. Jag satte mig ner på en stol och deltog aktivt i alla diskussioner kring vinster med att ungdomarna är tobaksfria och annat som stod på programmet.

I halvtid gick vi för att dricka kaffe och en förälder kom fram och frågade om jag hade elever i den klassen. -"Det är ett gemensamt föräldramöte! sa jag då" och hon nöjde sig med det svaret. Efter kaffet kändes det som om fröken bara pratade om en klass så jag böjde mig mot några som satt vid samma bord och frågade -"hur många är ni från den klassen?" -"alla" säger hon då.

Tiden stod stilla en stund. -"när gick dom andra?" frågade jag. -"vilka andra?". -"Det har varit den här klassen hela tiden. Dom andra har suttit nånannanstans."

Jag började tokskratta och fick med mig hela bordet. Fröken stod och försökte få tyst på oss men det gick inte sluta skratta. Jag hade alltså suttit på fel föräldramöte i 2 timmar.

Jag skrattade halva vägen hem men sen övergick skrattet till gråt. Varför kan det aldrig vara enkelt?

Väl hemma sa sonen när han tittade på mitt röda-skratt-gråtiga ansikte. -"det var kanske inte så viktig möte."

Jag ringde hans klasslärare och förklarade vad jag gjort och hon berättade att det gemensamma föräldramötet betydde att det var gemensamt för två lärare.  Hon fick sig ett gott skratt med.

Efter den gången satt det alltid skyltar uppe och vars de olika klasserna höll till.

Tacka mig!