på kallelsen hade jag sett att kallelse till operation kommer i ett separat brev. Jag travade med kryckorna och den astunga veckoväskan runt på NUS. Jag gick med följebrevet i handen till röntgen, anestesi, EKG, och till vårdavdelningen - märkligt men det är samma som där jag låg förra gången. Det var ju trevligt! Se där går den där personalen som var här för 2 år sen och samma sjukgymnast också.

Men när jag träffade sjuksköterskan som jag trodde skulle skriva in mig upplyste hon mig om att inte blir det operation nu. Inte imorgon heller. Det blir sen någongång i oktober eller november. Snacka om kaos. Mitt blodtryck blev tokhögt efter den informationen. Jag har ordnat vikarie, burit ner en säng utmed tv:n, ordnat blomvattnare, lånat ut bilen och framför allt mentalt förberett mig på att bli opererad. Stackars vikarien som fått 2 månaders sjukvik. fick gå hem. Jag fick gå tillbaka till jobbet och ändra svarsmailen. Ta chefen vid hornen och se hur hon bara blev halvt galen.

Själv ville jag bara grina MEN det innebär att jag kan vara med på disputationsfesten, gå fortbildningen som planerades. Gräva ner blommorna själv, se till graven och säkert är det nått mer som jag glömt också. Björnkisssåret hinner också läka.

I väntrummet satt en typ 85 årig farbror med käpp och hörapparat. Han hade minsann koll på att operationstiden skulle komma i ett separat brev. Jag trodde den meningen var en kvarleva som gällde andra och inte mig. I min värld skulle den meningen om den gällt varit markerad med en överstrykningspenna och så OBS!!!utmed. Bli inskriven på vårdavdelningen, få träningsprogram vad som gäller efter operationen en månad innan. Så himla tokiga människor.

Ni hör jag är upprörd fortfarande fast det gått ett halvt dygn. Nu ska jag tänka på blodtrycket.