Nu flyttar jag på riktigt, hit;

http://housewifeintunisia-backinsweden.blogspot.com/

Tack för de här åren Passagen, jag kanske flyttar tillbaka som så många gånger förr. Vi får väl se.

Men mina läsare vill jag gärna ha med mig, det tog mig två år att bygga upp bloggen och min trogna skara, så lämna mig inte nu ;)

Jag köpte slingfärg igår. Så, om en stund ska jag bli snygg och fin. är det tänkt iallafall. Jag var ju rödhätta ett litet tag, men det försvann rätt fort, så nu ser jag ut som vanligt igen, och det ville jag ju inte.

Selma sover, så nu har jag tid. Men jag har även en diskbänk som börjar känna sig klaustrofobisk, och en massa ovikt tvätt. hmm. Vad går före vad?

Mamma sa igår att hon tror jag glömmer mig själv. Hon kanske har rätt. Jag kankse ska sätta mig själv först på listan för en gångs skull? Dagen är lång, och diksen kan vänta.

För övrigt hade jag helt glömt att det är midsommar imorgon, det betyder att l har långhelg!! Med andra ord börjar helgen ikväll, och inte imorgon, vad roligt!! Dessutom kom det in pengar på kontona idag. Inte fel.

Nä, nu går jag och piffar till mig. Håll tummarna.

....för en trevlig dag!!

äntligen har jag mitt älsklingspuder som inte kan ersättas utav något annat tack tack tack

tack för god mat, trevligt sällskap, fin hjälp, och någon att gnälla med =))

L har ett anställningsformulär att fylla i (läste du det mamma ;)) och just nu har jag verkligen inget att klaga på. Sen vankas somna i soffan med bok och kamomillte.

Bra slut på en bra dag!!

Jag har fått besök på bloggen utav en hemsida som lär ut allt om hur man hackar sig in på sajter. spännande. Ungefär som om en inbrottstjuv skulle knacka på ens dörr. Lika välkommet.

Så, OM det skulle visa sig att min blogg plötsligt flippar ut och det börjar dyka upp sjuka inlägg eller så så har jag iallafall varnat för det.

Igår eftermiddag drack jag kaffe med min namne som bor tre våningar upp. hennes son och Selma börjar så smått förstå att de kan leka med varandra. Det är så sött så jag blir helt rörd. Han är ett halvår äldre, men han är lite rädd för min dotter. Hon som är så snäll och liten! Men nu har han börjat accepetera hennes närvaro, förut har han bara blivit förbannad på henne.

Igår hoppade de på hans madrass, vet inte riktigt vad de lekte, men roligt hade de! De skrattade och härmade varandra och skulle ta varandras näsor. Kul!

Jag är trött idag, veckan har nått sin mitt, och det är då man börjar känna av att man längtar till helg.

Återkommer under dagen, är fortfarande bomull i huvudet och undrar om jag någonsin kommer vakna ordentligt idag.

den är inte BORTTAPPAD, för då hade jag fått skylla mig själv för min ouppmärksamhet. Den är inte GLÖMD någonstans, eftersom jag haft ögonen på den hela tiden.

Varför har jag varit så noga? Jo, för att det är den enda grejen på hennes vagn som INTE suttit fast.

Dumma jag, dumma jävla jag. Jag är så ledsen så jag gråter.

Nu är den någons annans nalle.

Hur jag kan vara så säker på att den inte bara ramlat ur? Jo, för att vi hann knappt vara ute, vi var på Entre, i cirka fem minuter. och otaliga gånger checkade jag så att nallen var kvar. Just för att den inte sitter fast i något. Och för att jag vet hur lätt saker ramlar ur.

Vi var inne på Intersport. Jag lämnade vagnen i nån minut, alltså vände ryggen till. När jag återkommer står där några ungra i åldern4-5 år. Gullade med Selma. trodde jag. Plötsligt försvinner de, och jag tänkte bara som vanligt "åh vad sött, barnen gullar med min dotter".

Selma tittade efter dem, med sin vanliga uppspärradeögon-min. Hade hon kunnat prata hade hon säkert sagt "spring efter de jävlarna mamma". men det kan hon ju inte. Jag gullade lite med henne, sen skulle jag ta nallen och gosa med den och henne. Och då var den inte någonstans.

Ungarna var som bortblåsta, och nallen likaså. Jag scannade igenom hela affären, letade efter både ungarna och nallen.

men nä. Borta.

jag är glad över att Selma är så liten att hon inte vet vad som hände. men själv är jag jätteledsen och besviken. det var en present, som hon fick innan hon ens var född. Den nallen skulle säkert få ett affektionsvärde för henne i framtiden.

jävla ungjävlar och jävla föräldrar som inte kan lära sina barn att inte sno andras saker. Och jag har skitdåligt samvete just för att det var en present.

Jag har haft den enorma turen att Kanal 5 ändrat i sin tv-tablå för min skull. Sanningen är väl att det där radioprogrammet de visade tidigare på morgnarna har tagit sommaruppehåll, så istället visar de Unga mödrar. Som jag annars nästan alltid missat när de visat det på kvällen.

Lucky me.

Men, jag är förfärad. satan vad de röker! När de är gravida! Har informationen inte nått Danmark om hur skadligt det är??

Till och med i Tunisien har de sedan flera år insett det här, och då är det illa, om ettg land som Tunisien är ett föredöme jämfört med civiliserade Danmark.

På mina föräldrars tid var det väl ingen big deal att ta en cigg då och då. men nuförtiden vet man bättre.

JAG slutade. då kan fan danskarna också klara sig utan.

Medan man är gravid, och medan man ammar så har man ingen rätt att göra en sådan sak. Det borde nästan vara olagligt. man skulle anses vara en olämplig mor om man skulle slå sitt barn, eller hur? Eller om man skulle låta bli att ge det mat bara för att jävlas, eller hur? Eller om man skulle hälla diskmedel i nappflaskan, eller hur? För man ska ta väl hand om den lille, inte mata den med gift, och inte göra den illa på något vis. Hur kan man då röka när man är gravid?

Eller när man ammar, som Katrin Zytojävlamierska. (hon lade stolt upp en bild på sig själv i sin blogg där hon blossar, förstår mig inte på människan)

Inte bara att de gör det, de skäms inte ens. Framför kameran sitter de där och bolmar. Det ser jävligt illa ut.

Jag trodde att om man gör något som man vet är fel så skäms man åtminstone och gör det i smyg. inte för att det är bättre eller gör någon skillnad, utan för att man inser att det man gör är fel.

nog om det. Var och en får stå för sina handlingar.

Jag håller förresten på att längta ihjäl mig efter ett barn till. bara jag tänker på bebisar börjar det nästan krypa i brösten utav vilja att amma. Helt sjukt!

När jag slutade amma Selma blev jag nästan smått deprimerad, det var en känsla som jag inte ens visste fanns. känslan utav att något tog slut, känslan utav att banden mellan oss skulle försvinna. Så blev det ju såklart inte, men jag grät många gånger. Varje gång hon släppte taget och var emr int´resserad av annat var jag tvungen att ge henne till l och gå iväg och lipa. Helt knäppt.

Hur som helst, ja, jag vill ha fler barn. Men jag är rationell nog att vänta, tills vi har bättre boende, och jobbet som L har blir till fast anställning.

Hoppas det inte dröjer alldeles för länge!

det tog mig TVÅ ÅR att begripa hur man lägger upp en bild på bloggen. Nu har jag lyckats, men så är den pissliten!! Jag vill ha sån där häftig "banner" tror jag det heter. Sån där med många olika bilder eller vad man nu vill ha.

Det kanske tar ytterligare två år då innan jag lyckats lösa den gåtan.

Såvida inte nån vänlig själ har lust att tala om för mig hur man gör???

Idag gick vi ut. Utan att veta vart vi skulle. Väntade till och emd på en buss, jag vet inte var jag hade täänkt åka med den, men hur som så sket jag i det och gick iväg. Gick och gick och gick, non stop i två timmar. med vagnen. Till stan och hem. Nu är jag DÖD. dödens död.

Mina ben har ju redan värkt nu i en vecka, och den plötsliga språngmarschen var kanske onödig.

Men, det var inte det jag ville berätta- Jag ville berätta om min mcboingboing/vuvuzela till dotter som inte är tyst, någonsin! hon bara sjunger och sjunger och sjunger. End el tanter tror att hon skriker, och att jag skiter i det. Vilket jag också gör när det väl händer, men oftast gör selma bara en massa ljud, höga ljud, på fruktansvärt höga decibel.

Jag tänker ju inte försöka få tyst på henne, det hade ju varit att hämma ungen, och det vill jag inte.

Så ursäkta mig malmö stad, min dotter är lite högljudd. Men hon är faktiskt bara nio månader, snart tio, och tycker fortfarande livet är något spännande som finns till för att levas. Inte hållas tillbaka. Och jag håller med henne.

Nu sover hon som en stock. och själv ska jag ladda batterierna med en kopp kaffe, och en stunds ickeaktivitet.

Herregud. Tanken slog mig. Idag för tio månader sedan var jag fortfarande gravid. tio månader är ju ingenting. Nolltid. vekligen. Och nu är hon både utfödd, gångbar, och jag vet inte allt. Det är helt obegripligt för mig. Hur kunde hon först inte finnas, sen finnas och bli till liv inuti mig, och sen klämmas ut genom ett nålsöga, klippas bort från mig, lära sig suga mjölk, lära sig äta, lära sig sitta, lära sig krypa, lära sig gå, lära sig sjunga...................jag har inte lärt henne alla de där sakerna. hur kommer allt det här sig???

Stora tankar kräver kaffe.

Jag har ett projekt som heter "selmamåsteätabättre".

Nu har jag hittat lösningen. Sjung "den blomstertid nu kommer". Hundra gånger ungefär. Byt inte och sjung nåt annat, för då stängs lejongapet.

Så här har jag suttit och skrålat i en kvart och återigen undrar jag vad grannarna har för bild av mig. Dumma jag, kunde jag inte börjat sjunga något annat??

Ja, hela tallriken gröt slank ner iallfall. Och det här var då en extramåltid utöver ordinarie frukost, så nu är alla nöjda.

I natt drömde jag en kärleksdröm. Jag drömde alltså att jag blev kär. I någon annan =(( Det var jättehemskt! Drömmen var ju jättesöt och gullig, men att vakna sen, det var hemskt, och det kändes nästan som att jag hade varit otrogen. Ska man berätta sånt? själv hade jag nog blivit sårad om jag hört L säg att hand römt om kärlek till någon annan.

Vi bestämde förresten igår, att när vi firar bröllopsdag nästa gång så ska vi typ, gifta oss på nytt. vi ska skriva löften, som en slags uppdatering och nystart. Eller uppfräschning snarare. Vi ska helt enkelt lova varandra nya saker utifrån de personer vi är idag, och var vi står idag. Visst låter det som en fin idé?

Det senaste året har tagit hårt på oss. Förhållandet är fortfarande bra, men man skulle kunna säga att det är lite trött. Helt normalt, och förståeligt, men jag tror att man inte ska låta det vara så, utan aktivt hålla liv i det, eller hur? Som en förebyggande åtgärd.

Underhåll kallas det, precis som man underhålelr allt annat här i livet =)

Nu ska jag gå och sjunga något annat för Selma och se om honkanske spontant kan få en ny favoritlåt utöver den där psalmen.

Nu börjar ju snart nästa mediaiuppbåd ta fart ordentligt. Lika spännande varje gång tycker jag. Jag har röstat olika avrje gång, och den här gången lär det bli något annat igen, eftersom jag är väldigt missnöjd med vad jag röstade på sist.

Jag är rätt säker, men ska såklart läsa på igen, och höra vad respektive nissar har att säga.

Självklart är det mest överdrivna löften och så vidare, men om man röstar på de som åtminstone delar åsikter med en själv så kan man ju iallafall hoppas på något bra!

Kvällning vankas här hemma, jag längtar. Jag är trött. selma leker telefon och håller en låtsastelefon mot örat och säger aaaauuuu auuuuuu. jag svarar snällt då och då, men innerst inne väntar jag bara på att klockan ska bli åtta och hon ska somna. Vistt är man ingen dålig mamma bara för att man är trött?

Det blev mycket bröllop igår, avslutade med att titta på vårt eget bröllop, på dvd. oj oj oj. Det var ganska känslosamt. inte bara för att det var vårt bröllop, utan för att det är så mycket som hänt sedan dess. Några har hunnit gå bort, några är inte ens vänner längre, några har gått skilda vägar. Utav gästerna menar jag förstås.

Det kändes lite lite melankoliskt. Att man aldrig vet vem som finns kvar i ens liv, att det inte är en garanti på livstid bara för att de kom till ens bröllop.

Men hur som helst, det var fint att se igen. Det kändes som hundra år sedan. Men det har bara gått tre år.

Idag tar vi bröllopspaus, och paus överhuvudtaget. L har jobbat natt i helgen, och ska upp fem imorgon. lite sjukt ja. Antingen mycket jobb eller inget alls.

Nu ska jag googla fram lte tal från igår, som jag missade.

Det blev bröllopstitt med mamma, och tur var väl det att hon dök upp spontant, finklädd och allt, annars hade jag ju varit tvungen att överösa L med info och kommentarer som han inte bryr sig om och sen blivit irriterad över detsamma =)

Fast jag ska inte påstå att det var jätteintressant hela tiden,, och nu orkar jag inte mer. Nu väntar jag på att Carl-Philip ska slå slag i saken och dumpa gayryktena. Madeleine llär ju dröja, med tanke på att hon är nysingel.

Selman fick en prinsesskrona idag, från tårtan som pappa hade med sig. Så, nu har vi alla lekt rojalister för en dag. Till och med L, lite mot sin vilja ;)

Nu väntar vila, och sen imorgon är det söndag och fullt ös igen. Då man ska hinna med allt möjligt, inklusive ta det lugnt.

Ska läsa lite nyheter och ta reda på varför det återigen har skjutits hej vilt i den här pissestan.

Trevlig helg.

jag vill se på bröllop och mannen vill se på fotboll och kunde inte bry sig mindre! vad gör man då? Jag vill höra om klänningar, skvaller, känna stämningen, höra på kommentatorernas torra skämt.....

Men vi kompromissar, ser lite här och lite där.

Dumt nog hade jag slängt ur mig nånting om att idag var hans dag och att jag tyckte han behövde vila och göra vad han ville.

Men när jag sa det hade jag glömt bort bröllopet haha =) Så nu zappar vi fram och tillbaka.

Men vid tre halv fyra är tv:n min.

För övrigt, är inte Ebbas klädsel grymt tråkig??? Hade hon ingen fulare gammal jumper att dra på sig än där?? trist.

Är det verkligen ett ämne att göra barnprogramm om, mjölbaggar och larver????? Det är det värsta jag vet, och jag skulle nästan gå så långt att jag har en fobi mot dem. Bara själva ordet "larv" står jag inte ut med. Kräks!

Usch, här sitter man i lugn och ro och dricker kaffe och tar det lugnt, och så ska de tvunget informera om sånt äckelpäckel. Vem bryr sig???

Så, då var den morgonen förstörd =(

Nu har de bytt ämne, och pratar om kattungar. Jag förstår ingenting. Stackars barn.

...men jag låter bli för jag är så sinnessjukt ödmjuk =P välkomna till min blogg ni 7-800 stycken som läser, jag är så hedrad så jag rodnar.

Min dotter är en vuvuzela, och hon trummar hårt på alla våra ytor. Jag börjar bli trött i skallen, och hungrig i magen.

Dessutom snubblade hon just på min stora rosa hink. det såg rätt roligt ut. Jag tror jag borde resa mig.

På återseende.