Jag har haft den enorma turen att Kanal 5 ändrat i sin tv-tablå för min skull. Sanningen är väl att det där radioprogrammet de visade tidigare på morgnarna har tagit sommaruppehåll, så istället visar de Unga mödrar. Som jag annars nästan alltid missat när de visat det på kvällen.

Lucky me.

Men, jag är förfärad. satan vad de röker! När de är gravida! Har informationen inte nått Danmark om hur skadligt det är??

Till och med i Tunisien har de sedan flera år insett det här, och då är det illa, om ettg land som Tunisien är ett föredöme jämfört med civiliserade Danmark.

På mina föräldrars tid var det väl ingen big deal att ta en cigg då och då. men nuförtiden vet man bättre.

JAG slutade. då kan fan danskarna också klara sig utan.

Medan man är gravid, och medan man ammar så har man ingen rätt att göra en sådan sak. Det borde nästan vara olagligt. man skulle anses vara en olämplig mor om man skulle slå sitt barn, eller hur? Eller om man skulle låta bli att ge det mat bara för att jävlas, eller hur? Eller om man skulle hälla diskmedel i nappflaskan, eller hur? För man ska ta väl hand om den lille, inte mata den med gift, och inte göra den illa på något vis. Hur kan man då röka när man är gravid?

Eller när man ammar, som Katrin Zytojävlamierska. (hon lade stolt upp en bild på sig själv i sin blogg där hon blossar, förstår mig inte på människan)

Inte bara att de gör det, de skäms inte ens. Framför kameran sitter de där och bolmar. Det ser jävligt illa ut.

Jag trodde att om man gör något som man vet är fel så skäms man åtminstone och gör det i smyg. inte för att det är bättre eller gör någon skillnad, utan för att man inser att det man gör är fel.

nog om det. Var och en får stå för sina handlingar.

Jag håller förresten på att längta ihjäl mig efter ett barn till. bara jag tänker på bebisar börjar det nästan krypa i brösten utav vilja att amma. Helt sjukt!

När jag slutade amma Selma blev jag nästan smått deprimerad, det var en känsla som jag inte ens visste fanns. känslan utav att något tog slut, känslan utav att banden mellan oss skulle försvinna. Så blev det ju såklart inte, men jag grät många gånger. Varje gång hon släppte taget och var emr int´resserad av annat var jag tvungen att ge henne till l och gå iväg och lipa. Helt knäppt.

Hur som helst, ja, jag vill ha fler barn. Men jag är rationell nog att vänta, tills vi har bättre boende, och jobbet som L har blir till fast anställning.

Hoppas det inte dröjer alldeles för länge!