Ja... jag måste ju bara in med en liten uppdatering, om ngn skulle få för sig att läsa här.... ;P

Allez ok. Inget att oroa sig för. Så himla skönt att höra :)
Nu e jag lättad igen.

Äntligen hamnade jag iallafall i telefonkön!!!! Wooho!

... de borde kanske ha en lite längre kö än för tre personer totalt...

Funderade ett tag på om jag kunde skriva nåt här eller inte.... men om jag inte kan skriva om det här, i min ventil, vart skulle jag då kunna skriva om det....?

Jag e rädd.... för att inte säga livrädd... och orolig.
Min mens är inte längre som den brukar... och nej jag e inte gravid. Det var rätt länge sen som den va som den har varit normalt. Kanske ett... ett å ett halvt år... kanske längre... jag kommer inte ihåg... men jag är ju som jag är å har tänk, äsch... det löser sig... men det går verkligen åt fel håll så idag tog jag tjuren vid hornen och började ringa samtal. Klockan ett ska jag ringa till specialistläkarmottagningen. Men innan dess har tusen och en senarion rusat genom mitt huvud. k har sagt rätt länge att jag borde sluta äta p-piller... och ja, han har kanske rätt...

Blä (inte för att han kanske har rätt.... utan för situationen, hehe)

Men nä, bort med demonerna och allt det dära som kanske aldrig kommer att hända. Tänka positivt, jag e modig som tar upp huvudet ur sanden och börjar göra saker istället. Jag tar hand om min kropp och skulle det vara ngt så går det säkerligen att göra ngt åt också. Andas och tänka positiva tankar. Yes.

Nu får klockan lov att gå lite snabbare..

Förstår egentligen inte varför jag plågar mig själv med att kolla på Magdalena Graafs avsnitt av Det blir bättre.... finns inga bra känslor & minnen alls att hämta där...

Men ja.... det BLIR bättre.... och vet ni vad?
Imorgon är en stor dag.... en dröm jag haft väldigt länge kommer att uppfyllas. En dröm som uppkom på grund av det jag var med om. Om att jag är stark och att kärlek inte kan existera utan självkänsla, sinnesro och drömmar.

Jag får ersättning från A-kassan ändå! Yeay!

Och om jag kollade rätt får jag tillbaka c:a 6000:- på skatten också. Dubbel yeay! :)

Ibland sätts jag på prov..... och ibland tar det lite tid innan jag inser det.

Som nu till exempel.... när A-kassan börjar bråka om min rätt till ersättning eller inte. Igår kändes allt hopplöst och jag såg mest negativt på det mesta....
Men ett samtal med en vän imorse fick mig att fokusera om. Är det någon gång som jag ska komma ihåg allt jag lärt mig om personlig utveckling och mental träning så är det ju nu.

Positivt tänkande för att se möjligheter och utmaningar istället för problem. Att lägga energin på det jag vill ha istället för det jag inte vill ska hända. Att försöka hitta lösningar på de utmaningar jag ställs inför istället för att bara gräva ner mig och passivt titta på.

Det är vad jag har gjort idag och jag mår genast mycket bättre. Är ju ändå lite kul att det behövs en liten spark i baken för att komma in på rätt spår när man ställs inför icke förväntade utmaningar. Men övning ger färdighet har jag hört. Och kanske är det just detta prov jag är tvungen att klara för att förtjäna det där jobbet jag sökt och så gärna vill ha, eller varför inte... att det dyker upp ngt annat som är minst lika bra, kanske dessutom ännu bättre. Upp till bevis liksom.

Nu kör vi på igen. :)

Puss & kram!

Det känns som om vartenda par runt omkring mig skaffar barn just nu.... Igår var det ett nytt par som kom med nyheten. Men ja.... vi är väl i den åldern nu antar jag...

Men det är iallafall inte utan att jag blir lite stressad. Känns som att pressen utifrån bara ökar och ökar... Och jag vet inte om jag inbillar mig, men det känns som att K blir ännu mer stressad. Han är ju verkligen familjefadern & lekfarbrorn nummer 1 så fort vi träffar en barnfamilj. När vi har pratat om det så säger han att det inte är så.... men jag vet inte... tror ändå att jag läser av honom rätt bra....

Och tyvärr umgås vi rätt mycket med dem som har typ triljoner ungar och så fort man kliver in genom dörren så är det bara ett enda kaos. Blir ju mer avskräckt än något annat. Usch och fy för att ha det så. Aldrig i livet! 

Nä.... jag vill verkligen verkligen inte ha barn just nu. Jag måste få resa först! Jag kanske aldrig kommer vilja??

Jag träffade av en slump en väldigt gammal kollega och vän i fredags. Hon dök upp på SPA:t där jag jobbar extra och hade bokat massage. Superkul! Vi försökte ta igen allt som hänt på en sisådär 7 år på 25 minuter. Gick rätt bra. hehe. Men vi kom återigen in på det där med barn då hon har hunnit skaffa två stycken sen sist. Men det var så skönt för hon träffade verkligen mitt i prick på "Det e klart att du inte ska bli stressad! Res! Låter jättekul och du har ju gott om tid på dig! och NEJ man kan inte resa med barn, då blir det bara Bamse-klubben för hela slanten och inte den resan du tänkt dig".... Så sant, så sant.

Det e egentligen bara ett par som jag känner mig riktigt uppriktigt glad för...

Jaja.... that's it for now folks!

Igår var vi nere vid planen och fotbollslaget. De hade en leverantör för fotbollsutrustning där, så de flesta av killarna var där och förnyade garderoben med skydd och grejer.

Och många av spelarna jag träffade på mötet i måndags var där. De tyckte det var kul att se mig där och började genast diskutera sina skador. Är ju jättekul att de har det förtroendet för mig, men samtidigt får jag som sagt nästan lite ångest och blir jätteosäker på hur jag ska undersöka och behandla. Tänk om jag gör fel.... typ... Och det är ju inte det enklaste att bara stå och diskutera en skada rakt upp och ner utan att ha gjort några som helst tester innan eller tagit en riktig anamnes, kan ju vara vad som helst liksom. Men men.... det blir nog bra. Ska faktiskt tillbringa dagen idag med att läsa på om lite aktuella skador.
Imorgon ska jag ner dit för den första riktiga kartläggningen av alla spelarna. En mycket enkel fem-minuters intervju om tidigare skador, rehab och eventuella känningar idag. Sen får vi lägga upp en plan för vidare undersökning efter det.

Andra saken som tynger mig lite just nu är pengar. A-kassan kräver intyg på mina anställningar och drar ut på tiden med ny utbetalning. Har än så länge bara fått 4000:- den här månaden, och det räcker inte direkt långt. Tänk de som är helt själva, hur fan ska de klara av en sån situation? Jag har ju iaf K som ställer upp. Och sen är det en hel del kommande utgifter den närmaste tiden också. Sommardäck till bilen och kanske också mc-kläder om jag vill följa med K ut i sommar..... och inte har jag kunnat spara ett enda öre till resan än. Blä. Men jaja.... det löser sig säkert.

Puss & kram på er!

Angående utbildningsprojektet....
Ibland känns det som om jag inte bara tagit mig lite vatten över huvudet utan ett helt hav!

Men jag antar att det bara är rädsla för det som e nytt.... och som K säger.... Det e bara att köra på. Klart jag kommer att fixa det.

Jo.... det var en sak till jag kom på... och som jag känner att jag behöver skriva av mig...

Vi har den senaste månaden tjafsat rätt rejält om pengar.... vilket vi förhoppningsvis har rätt ut nu, men jag behöver ändå få skriva av mig lite...

För ja... jag har ju inte sådär jättegott om pengar just nu, på A-kassa och med två jobb där man får lönen månaden efter... Jag hade sparat undan en buffert på sparkontot just för detta så att jag skulle ha råd med det viktigaste, mina räkningar å sånt... och det har jag haft.
Sen sa K att jag ska inte behöva känna skuldkänslor för att han drar det stora lasset just nu, betalar maten, bilen och hela hyran etc. Nej, tack älskling, jag hade faktiskt inte tänkt tanken. Vi har pratat massor om det förut och det är för mig en självklarhet att det jämnar ut sig nånstans i slutänden. Skulle det vara han som följde sin dröm, hade jag kunna leva på nudlar i ett halvår om det ville sig så....

Men ja... allt var frid och fröjd tills jag började påpeka några så otroligt onödiga utgifter som han la pengarna på (som bland annat en OnePiece för 1600kr). Och när jag trodde att han hade 100kr kvar på kontot efter det.... ja, då flög jag i luften. Kunde i min vildaste fantasi inte förstå hur man kunde köpa ngt så galet för våra sista pengar.... när vår ekonomiska situation såg ut som den gjorde...

Och det var då de där kommentarerna kom.... de som jag är så fullkomligt allergisk mot.....
"Det e mina pengar, jag köper väl vad jag vill, det e jag som betalar allt osv osv osv"

Usch.... jag kan inte förklara hur de kommentarerna känns. Som ett hårt slag i magen å gärna vrida om tarmarna å magsäcken å allt där inne också. Speciellt efter att han förut sagt att jag inte ska ha några skuldkänslor för att han drar det stora lasset just nu tills jag kommer på fötter.... Nej okej... så länge jag inte ifrågasätter vad han gör av pengarna...

Tillslut kröp det dock fram att han hade fått 12.000:- retroaktivt på lönen... Hans löneförhöjning från årsskiftet och övertiden från december som de missade att betala ut först... Men det hade han missat att berätta för mig. Så istället för de 1700:- han några dagar tidigare hade sagt att han hade kvar på kontot, så hade han 12.000:-

Hade han berättat det för mig så hade ingenting av det här hänt... Men nu var skadan redan skedd. Genom de kommentarerna jag aldrig trodde att jag skulle få höra från honom. Så det var där och då jag bestämde mig för att aldrig någonsin ligga i underläge när det gäller pengar igen. Jag drar min del av lasset även om det betyder att jag blir skyldig honom för de gemensamma räkningar jag inte har råd med på en två veckors A-kassa. Men so be it. Och hans pengar är hans pengar å mina är mina. Och sen får han göra vad 17 han vill för sina, tänker aldrig mer ifrågasätta det...

Jag vet.... jag låter aningens barnslig, men det är så svårt att förklara den där svarta känslan i magen. Been here, done this. Jag har grälat nog om pengar i mitt liv.... aldrig aldrig mer säger jag.

Ok ok.... jag gör ett nytt försök till en uppdatering då.

Det var länge sen nu.... har väl egentligen lagt ner den här bloggen, och har gjort några få försökt att starta upp en ny blogg, lite mindre anonym, men har inte riktigt hittat motivationen till att skriva på det sättet..... 
Men nu fick jag dock en sån känsla att jag bara var tvungen att skriva lite här idag...

Så vart ska jag börja? Vi tar en sak i taget...

Massageterapeut/Idrottsmassör
Den 14 januari i år blev jag Diplomerad massageterapeut & Certifierad massör. Jättekul! :) Resan har varit kul, med härliga klasskamrater och grymma lärare. Och en helt galen massa anatomiplugg! Hehe. Jag har fått en timanställning på ett gym och en behovsanställning på ett spa. Är ingenting jag kan livnära mig på än så länge, men det är kul att ändå ha kommit igång. Letar efter något att kompletera pusslet med, men det kommer väl. Känns iallafall inte helt omöjligt. :)
Och i fredags påbörjade jag en vidareutbildning (på deltid/distans så att jag kan jobba under tiden) till idrottsmassör. Känns jättekul. Ska under året ha ett projekt tillsammans med ett amerikanskt fotbollslag där jag ska ha hand om skadeförebyggande och rehabilitering. Vi är grymt peppade både dem och jag! Kommer bli årets utmaning, men oj så skoj! och oj vilken bra merit att ha i bakfickan sen! :)
Kommer att bli ett utmanande och hektiskt år!

Hunden
Å så hunden då... Han har snart bott 1 år i sin nya familj. Och det känns så underbart att jag äntligen hittade den perfekta familjen för honom. Han stortrivs och mår hur bra som helst. Matte i familjen jobbar aktivt med båda hundarna och kör agility, utställning, spår/sök/lydnad så det står härliga till! Hans mage har också blivit mycket bättre, vilket jag missstänke att den skulle bli när hans aktivitetsnivå blev bättre anpassad till vad han behöver. Jag har dock inte varit nere och hälsat på, och tror inte att jag skulle fixa det heller. Det räcker att jag har bra kontakt med hans nya matte och får bilder och uppdateringar med jämna och ojämna mellanrum. Min lilla älskling... älskar dig för alltid!

K
K som i kärlek. Den lever och frodas än. Även om det i år blir rätt få timmar tillsammans. Är det inte jag som jobbar sent så är det träning för någon av oss. Men vi försöker ta tillvara på de timmar som ges. Och nästa helg ska vi på paryoga med Malin Berghagen. Ska bli grymt skoj!

Drömmar & Mål
Årets största mål är förutom att fixa idrottsmassör utbildningen spara ihop pengar till en långresa nästa år. Hela min kropp skriker så mycket efter att jag måste få komma ut och se världen en stund innan jag kan slå mig ner med ro. Jag vill se Australien, Nya Zeeland, Asien... Jag hittade min "Drömmar & Mål-bok" för några dagar sen. På året exakt 1 år sedan jag skrev i den sist. Och de tre viktigaste målen jag skrev då är fortfarande högst aktuella. Så här ser de ut.

Ekonomi: Den 19 april 2014 är jag ekonomiskt oberoende med 20.000:- i passiv inkomst.
Har fortfarande några år på mig att jobba på denna, men börjar så smått i år, så får vi se hur det går. :)

Personligt: Leva ett sunt liv där yoga, träning och meditation är en daglig del av mitt liv den 31 augusti 2011.
Här är jag på god väg!! :)

Galet & Inspirerande: Att jag & K reser "jorden runt" i 4 månader med upplevelser som dykning, tempel, kulturer m.m.
Som sagt..... jag måste.... SKA... så det blir av :)

Och ja.... annars då... nåt som jag glömt? Tror inte det... Fast idag känner jag mig rätt trött & låg. Sov skitdåligt inatt och skumma drömmar gör att känslor och gamla minnen flyger runt som ett virrvarr... Misstänker dock att det är PMS-veckan som gör sig påmind. Ska dock bli rätt skönt att åka in och jobba på SPAt några timmar snart... SPA-massagen är liksom inte så krävande, utan jag kan stå där i min egna lilla värld å bara vara... Är nog vad jag behöver idag.

Och på torsdag ska jag ha ett AloeVera/massage event på gymmet. Ska bli kul, och ger förhoppningsvis lite extra klirr i kassan också :)

Så..... nu ska jag göra ett nytt försök till att få denna blogg publicerad....

Hoppas att ni har det bra därute! Ta hand om er!
KRAM!!!