Nej, det lyckades inte å det var väl kanske bäst det ;P

Åååååh... jag är för jävlig...... försöker övertala A att komma upp imorgon... å det verkar som att det lyckas.....

åååååh .... FFS!!!

Pratade förresten med A för första gången på länge igår....

Han ska flytta ihop med sin bror här om ngr veckor.

Sa att jag var välkommen ner på inflyttningsfest... och att han saknade våra samtal...
Ja... jag saknar också min vän... men mer än så blir jävligt jobbigt för tillfället...

Just nu slits jag mellan att skicka honom ett sms och fråga hur han mår (vill ju att han ska må bra) och att låta honom vara.

Vi har ju inte pratat sen han åkte hem och jag har ju inte sagt rakt ut att jag inte är kär, men han märkte nog det på mitt sätt att vara i tisdags. Undrar om det är därför han håller sig borta.

Misstänker dock att jag gör bäst i att låta honom vara.... för bådas skull...

Gör mitt bästa för att inte hänga upp mig på de tankarna just nu utan koncentrera mig på jobbet istället... Men det är lite svårt måste jag ju erkänna. När tankarna väl har fastnat så fortsätter de gärna att mala... Och jag bryr mig ju verkligen om honom som vän, för jag håller verkligen fast vid att han är världens finaste... Och jag skulle verkligen vilja kunna säga att jag var kär i honom, men så är tyvärr inte fallet...  Så nej... jag gör nog bäst i att låta honom vara en stund till...

Ja.. Nu har A varit här på besök.  Var trevligt. Vi har inte gjort sååå mycket... ätit gott,kollat på film, gått på bio och varit ute å gått.... typ. Men nej... hade jag mina funderingar förut så har de iallafall fått svar nu. Jag är inte kär i honom. Han är verkligen jättego och snäll men jag är inte kär.

Och det var faktiskt skönt att han åkte idag. För idag blev det lite för mycket. Hade tråkigt och ville mest bara att tiden skulle gå. Och han var väl kanske lite kärvänligare än vad jag kände att jag orkade med...

Jag har dock inte sagt rakt ut till honom att jag inte är kär. Och att jag inte vill vara ngt annat än vänner. Vet iofs inte vilka funderingar han har.. men om inte annat får vi väl ta ett samtal sen. Tror dock att han kände mitt avståndstagande ganska bra idag.. Men men... det märker vi.

Har iallafall i det stora hela haft en trevlig helg.  Och jag har fortfarande en semesterdag kvar innan jag ska tillbaka till jobbet! Weee! *glad*

Puss & Kram på er!

Det finns faen ingen INGEN som är så otroligt snäll och förstående som A.... det går bara inte...

Livrädd är jag för att jag ska såra honom också....!!!

Jo... det är i helgen som A ska komma...

Å ja, han kommer på lördag, men han stannar inte en vecka. Har dock inte bestämt hur länge än, men en vecka blir för länge, det är vi båda överrens om.
Har bestämt mig för att ta det som det kommer. Försöka stanna i nuet och ha en trevlig helg.
Vi börjar där.

Älskar jag inte den snällaste människan på denna jord?

Jag vet att han aldrig någonsin skulle göra mig illa, eller få mig att känna mig som någonting annat än en prinsessa. Jag trivs i hans sällskap, jag känner mig så otroligt avslappnad och trygg tillsammans med honom. Han får mig att skratta och han får mig att må bra.... Vi tänker exakt samma tankar och säger exakt samma saker, Vi skrattar åt samma humor....

Så vad är problemet?!

Varför saknar jag A ????????

... som faen ....

Jag är fortfarande ledsen...  pratade med A till halv ett i natt.

Och samtidigt som jag känner mig riktigt usel så visst är en del av mig lite lättad för att jag äntligen fick det sagt.
Och ja... han sa ju också att egentligen var det ju inget lovat så det var ju inte så stor skada skedd. Men han blev riktigt ledsen och låg och det gör mig så ont. Hade egentligen velat ta detta öga mot öga... och definitivt inte samma kväll som hans flickvän flyttade ut... men nu blev det så... :(
För jag håller fast vid att han verkligen är en av de goaste och snällaste människor jag någonsin träffat. Önskar så att saker och ting hade varit annorlunda och att jag var kär i honom.... men ja....

Han uppskattade iallafall min ärlighet och på något sätt så kändes det som att vår vänskap djupnade. Jag vill verkligen inte förlora honom som vän...

Och ja... vi får väl se hur det blir med resan nu. Jag vill fortfarande träffa honom, men jag erbjöd mig också att betala hans biljetter om han inte vill komma... för visst förstår jag det...

Ja.... jag pratar med A just nu... *går sönder*

Säger som det är...

I det stora hela säger han att han ändå är glad över att jag är ärlig och att det är ju egentligen ingenting lovat, så egentligen ingen skada skedd...

Samtidigt som han säger att allt känns som bly just nu...  och

Pratade med A i fredags... då hade han precis pratat med sin flickvän och fått beskedet om att hon troligen inte skulle kunna flytta nästa helg, eftersom hennes inneboende inte kunde komma iväg.. Han var riktigt låg... å alldeles för snäll för att sparka ut henne även om han själv inte mår så där jättebra av situationen just nu.
Och det visste jag ju.... för han är snäll.... alldeles för snäll...
Sa åt honom att han skulle ta helgen på sig att fundera ut en lösning... att han måste försöka tänka på sig själv, vad han vill.. att han ska må bra...

Å alldeles nyss fick jag ett sms: Hon flyttar hem till sina föräldrar på tisdag. Hon börjar packa redan nu iofs. det är nog bäst så känns det som.

Är ju faktiskt inte utan att jag blir lite glad.... *ler*