Förstår egentligen inte varför jag plågar mig själv med att kolla på Magdalena Graafs avsnitt av Det blir bättre.... finns inga bra känslor & minnen alls att hämta där...

Men ja.... det BLIR bättre.... och vet ni vad?
Imorgon är en stor dag.... en dröm jag haft väldigt länge kommer att uppfyllas. En dröm som uppkom på grund av det jag var med om. Om att jag är stark och att kärlek inte kan existera utan självkänsla, sinnesro och drömmar.

L e tydligen uppe i Stockholm. Ringde å prata lite precis.

Blir nog så att vi tar en fika i veckan. Mitt förslag faktiskt... Har inte riktigt kommit fram till om det va bra eller dåligt än. Får vi väl se.

L's schäfer (och även min ett tag....) gick bort i onsdags. :(

R.I.P.

Fina vännen... Mina tankar till dig & din husse. Som för övrigt ringde igår och mådde hur dåligt som helst. Förstår jag det... jag fasar för den dan min lillgris somnar in. Tyvärr va jag inte hemma när han ringde igår, så vi skulle höras idag istället...

Fuck... L är tillbaka på FB.

Har läst hela bloggen fram till i början av april 2006 nu....

Tänk va mycket man glömmer med tiden. Tänk hur otroligt dåligt jag har mått, och hur mkt jag har låtit mig själv utstå. Tänk va stark jag var som tillslut tog mig ur det. Tänk va långt jag har kommit idag.

Ja... det var en oerhört jobbig tid... men någonstans så vill jag inte ha det ogjort heller. Utan den resan skulle jag INTE vara den person jag är idag...

Jag är den viktigaste personen i mitt liv.... låt mig aldrig glömma det igen.

Puss på er, ha en fortsatt bra natt. Kram!!

Kunde inte låta bli att läsa tillbaka lite i bloggen... hittade det här inlägget...

Hur många koppar kaffe dricker du? frågade han.

- Det är olika... två-tre kanske, svarade jag.
- Idiot, "det är olika..." tror du inte att jag fattar att du inte dricker exakt två koppar kaffe varje dag? Du är ju så otroligt jälva korkad. Gud vad jag hatar dig, sa han.

.... aj... Det gjorde ondare att läsa det där än ngt av de andra inläggen, som beskriver bra mkt värre saker... Men jag tror att det är för att jag skrivit ordagrant vad han sa. ....lätt att förtränga hur han pratade...

Igår när jag stog utanför K och väntade på att han skulle komma ner å öppna porten satt en kille på en bänk bredvid. Dyngrak.

-Splittrad! säger han för sig själv.
... blir lite funderam på hur han kunde veta vem jag var så jag går lite närmare och kände tillslut igen honom. Lika gammal som mig, umgicks i samma gäng ett tag i högstadiet.

- Ja... Splittrad. Eller hur? Du var tillsammans med den där... heroinisten... L! Vilken jävla idiot.

Jasså? Tydligen en vanligt förekommande åsikt. Heroinist. mmmm.. förvånar mig ju inte.
Tydligen hade L visat bild på mig. Han verkar pratat ganska mycket om mig... med allt annat än nyktra typer... Träffar på fler och fler som helt plötsligt vet vem jag är..

Tillslut kom K ner. Undrade varför killen satt där å växlade några ord med honom. När vi går upp säger han till mig att ja... han var ju inte bara full han...

Det stör mig lite att jag inte märker när folk är höga. Men ja... jag har ju aldrig umgåtts på nära håll med sånna människor så jag ska väl vara glad över det. Men ändå... skulle vara bra att kunna se..

...för jag TROR inte att L höll på när vi bodde tillsammans... men ja.. jag börjar ju bli lite misstänksam faktiskt..

L flyttar ner till Göteborg i slutet av månaden när hans hyreskontrakt går ut.

Har faktiskt ingen reaktion på det just nu. Han har ju "hållt sig på mattan" väldigt länge så för mig spelar det liksom ingen roll känns det som. Fast han har börjat höra av sig mycket mer sen han var hundvakt i förra veckan, säger att han saknar mig å så, så det kanske är bäst iaf. 
Jag har lovat att vi ska hinna ta en fika innan han flyttar, är ju faktiskt det minsta jag kan göra när han var så snäll som ställde upp som hundvakt med så kort varsel. (även om han kanske hade baktankar med det hundvakteriet, men det varken orkar eller tänker jag bry mig om)

Nån hade sökt på polisanmälan och skuldkänslor och hamnat hos några inlägg jag gjorde i juni 2006. Började läsa.... Minnen.... usch...

Litet utdrag:
Helgen..
Tar det från början...
L har ju gått ner sig helt sen han blev sjukskriven, känns som att hans prioriteringar har varit att spela, dricka å äta chips å godis. De senaste veckorna har det gått åt nästan en whiskey-flaska i veckan. Å sen började han köpa starkare och starkare starköl.
Jag påpekade för honom i fredags att han tyckte att han drack för mycket och att han måste rycka upp sig. Han käkar inte ens lunch på dagarna, å för mig känns det bara som att han blir mer å mer deprimerad. Han erkände att han druckigt för mycket den senaste tiden och tackade mig för att jag påpekade det. Och att han skulle skärpa till sig. Allt var frid å fröjd så långt.
Åt middag å kollade på fotboll och sen gick vi å spela. Jag spelade lite med min gamla klan, å hade ganska trevligt. Vet dock inte vilken kommentar som var den utlösande med plötsligt ger han mig en smäll på kinden, å jag brister helt. Flyger upp å försöker slå tillbaka, men han parerar mina slag. Skriker åt honom att han inte slår mig en gång ut, å ber honom dra åt helvete... UUUUUT!
Väl ute i hallen träffade jag honom med en örfil å då slår han tillbaka så att jag tror att jag ska svimma, det svartnade nån millisekund å jag blev bara så yr. Var tvungen att sätta mig ner. Vi bråkade lite till å sen åkte han iväg en stund å jag gick å la mig.
På lördagsmorgnonen kom han in å vi började prata, jag sa att jag inte behöver det här, nu får det verkligen vara nog, enough is enough. Kände bara sånt hat mot honom just då, totalt förakt. Men han fick mig att lova att vi inte gör slut innan vi prövat som särbos....
Sen har väl helgen varit ok. Gick dock runt som en zombie hela lördagen. Smått chocktillstånd tror jag. Fattar inte vad som hände... Hade otroligt grymt skön sex dock, helt underbart... Hur kan det vara så skönt med nån som jag stundtals bara kan hata så otroligt mycket?
Å söndagen var väl också ok. Jag hade tvättstugan å L satt å spela större delen av dan.....

Och några dagar senare..

Det känns som att jag går sönder.... kan jag inte bara få sticka huvudet i sanden å låssas som att allt är bra? Vill stoppa ner alla känslor och tankar i ryggsäcken å låssas att de försvinner.... Jag är bra på att låssas... kan jag inte få fortsätta med det? Jag kan låssas att det bara är en mardröm, men snälla... väck mig inte för jag orkar nog inte riktigt med verkligheten just nu....

Och..

Oerhört jobbigt att bli så fullständigt medveten om mina beteenden. Jag ser dem ju glasklart! Och det gör ont, ont, ont! Så länge han visar sig sårbar å får mig att känna mig behövd, då trivs jag, då mår jag bra, då känns det som att jag älskar honom. Men när han börjar bli frisk.... å inte behöver mig lika mycket längre... då blir jag sur... å bitter å arg å känner tillslut bara hat. Jag kan inte se det så mycket klarare än så här....

Jag levde verkligen i en mardröm... finns inget annat ord för det.... och jag är så otroligt glad att jag tillslut tog mig ur den...

Han bad om ursäkt för om det blev jobbigt när vi träffades ute sist.
Och att han fortfarande saknar mig, men tyckte att det var skönt att få krama på mig då...

Och hela samtalet slutade med att ja... jag tycker att det blir jobbigt att höra att han fortfarande saknar mig, mest för att vi inte vill samma sak. Jag har gått vidare och skulle så gärna vilja se att han också gjorde det. Det gör ont att hela tiden höra hur mycket han saknar mig. Jag tycker om honom som vän, men det kommer aldrig att bli vi två igen.

Han hoppades ändå på att det nån gång skulle bli så.... och att han inte ville att det skulle sluta som det gjorde..

Nej, jag vet.... men done is done...

L hörde av sig en snabbis på MSN idag....

Sa att han var på gång i säng, men att han behövde prata med mig nån dag. Han har haft en inneboende ett tag som tydligen dricker ganska bra. Sa att han förstod så mycket bättre hur jag kände och varför jag var tvungen att dra...

Hmmmm.... oookej. Ska det förändra läget idag?

Sen började han prata om hur mycket han saknade mig, ville ha en kram och att han ville att vi skulle höras i helgen...
Svarade lite undvikande på att ja, vi får se. Är ju inte utan att jag får en liten klump i magen. Jag orkar inte med den här karusellen en gång till. Och någonstans inom mig fasar jag för hans reaktion den dan jag säger att jag träffat en annan. Eller då han frågar och jag får tunghäfta för att jag inte riktigt vet vad jag ska svara... (ljuga för honom kan jag ju inte.....)

Jaja.... nog om det idag... Får ta tjuren vid hornen när den kommer....

Kelly Clarkson började sjunga Because of you på Idol.... samma sång som jag lyssnade ihjäl mig på förr förra vintern när det var som värst med L... å jäääävlar va ont det gjorde....... En stund iaf...

... så ja, jag var å fikade med L idag. Och det var faktiskt trevligt.

Var dock ganska mycket i hans sätt att prata om saker och ting som sa mig att det ändå räcker gott med att ta nån fika ibland, absolut inte spendera mer tid ihop... Han hade gått ner massor i vikt sen i somras sen han slutat med medicinerna. Han mådde bättre utan dem sa han. Enda skillnaden var att han blev argare nu när han blev arg än när han åt medicinerna... Hmmmm..... ingen kommentar.... ingen kommentar alls....

Och jo... han dricker fortfarande... men hmmm... jag skulle inte ta det så hårt om han tog en öl någon gång.... hmm... nej.. det är hans liv.. har inget annat att säga...

Han låg å sov när jag ringde imorse(?) halv ett. Ska jag vara helt helt helt ärlig så tror jag nästan att han glömt bort att vi sagt att vi skulle fika. Det lät nästan så. Helt helt ärligt misstänker jag att han var för full igår kväll för att komma ihåg det... Eller så var han bara nyvaken.

Fick tillbaka min förlovningsring. Den som han skulle sälja. Trodde inte att jag skulle få se den igen om jag ska vara helt ärlig.. Och jag vet inte om det kändes skönt eller inte... Så mycket hemska minnen till den ringen så... men den är fin... å jag kommer ihåg känslan när vi såg ut dem.. Har lagt den till "samlingen"...

Sa precis ja till en fika med L imorgon.... Blev lite blandade känslor när han sen skrev att bara så att det inte blir några missförstånd så älskar han mig fortfarande och saknar mig varje dag. Att han inte fattar hur han kunde behandla mig som han gjorde och att det ska bli härligt att få träffa mig igen.... Och att han bad om förlåtelse ännu en gång.

Jag svarade tillbaka att (så att det inte blir några missförstånd) jag älskar att vara singel och mår för det mesta bättre än någonsin. Att han är förlåten men att det faktiskt känns som ett hån när han säger att han älskar mig och sitter med en öl framför sig... (syftade på när jag träffade honom förut)

Ja, L ringde alldeles nyss.

Sa att han mådde bättre idag och skulle få åka hem. Fast han hade fortfarande inte fått något konkret svar på vad som varit fel.

Jaja... skönt att han är bättre iaf.

Jag skulle ju dock ljuga om jag inte sa att tankarna inte gick igång i helgen... IFALL något skulle hänt honom. Är vi liksom helt klara eller hade jag velat säga något till honom? Kom inte fram till något bra svar på den frågan dock...