...tunga tanke nummer två....
Jag har den senaste tiden försökt förneka och försköna hur jag egentligen hade det med S. Efter ett å ett halv år glömmer man gärna hur det egentligen var. Det kanske inte var så farligt som jag tyckte? Tänk om jag hade fel? Var kanske inte så allvarligt... Han kanske har förändrats sen jag lämnade honom? Fick den tankeställare som jag så gärna ville att han skulle få?
Men ett samtal igår fick upp alla minnen till ytan igen. Å nej... jag hade inte fel då. Och nej... jag har inga känslor kvar för honom. Inga sånna känslor iallafall. Kommer alltid att älska honom som en del av mitt förflutna, som hundens husse och som en vän, om han tillåter mig att vara det.. Och jag vill inget hellre än att han ska må bra... Men han behöver en insikt från grunden... vännen min... han var på gång ett tag efter att jag precis lämnat honom... men nä... han är tillbaka i exakt samma spår som tidigare. Och det gör mig ont... tyvärr. E dock ingenting jag kan göra. Kan bara hoppas att insikterna också kommer till honom en dag.. Ju förr desto bättre...
Önskar att jag hade skrivit den här bloggen redan då... hade varit väldigt nyttigt att läsa nu...
Postat i: Herr S Permalink Kommentarer [0]
