Jo.... det var en sak till jag kom på... och som jag känner att jag behöver skriva av mig...

Vi har den senaste månaden tjafsat rätt rejält om pengar.... vilket vi förhoppningsvis har rätt ut nu, men jag behöver ändå få skriva av mig lite...

För ja... jag har ju inte sådär jättegott om pengar just nu, på A-kassa och med två jobb där man får lönen månaden efter... Jag hade sparat undan en buffert på sparkontot just för detta så att jag skulle ha råd med det viktigaste, mina räkningar å sånt... och det har jag haft.
Sen sa K att jag ska inte behöva känna skuldkänslor för att han drar det stora lasset just nu, betalar maten, bilen och hela hyran etc. Nej, tack älskling, jag hade faktiskt inte tänkt tanken. Vi har pratat massor om det förut och det är för mig en självklarhet att det jämnar ut sig nånstans i slutänden. Skulle det vara han som följde sin dröm, hade jag kunna leva på nudlar i ett halvår om det ville sig så....

Men ja... allt var frid och fröjd tills jag började påpeka några så otroligt onödiga utgifter som han la pengarna på (som bland annat en OnePiece för 1600kr). Och när jag trodde att han hade 100kr kvar på kontot efter det.... ja, då flög jag i luften. Kunde i min vildaste fantasi inte förstå hur man kunde köpa ngt så galet för våra sista pengar.... när vår ekonomiska situation såg ut som den gjorde...

Och det var då de där kommentarerna kom.... de som jag är så fullkomligt allergisk mot.....
"Det e mina pengar, jag köper väl vad jag vill, det e jag som betalar allt osv osv osv"

Usch.... jag kan inte förklara hur de kommentarerna känns. Som ett hårt slag i magen å gärna vrida om tarmarna å magsäcken å allt där inne också. Speciellt efter att han förut sagt att jag inte ska ha några skuldkänslor för att han drar det stora lasset just nu tills jag kommer på fötter.... Nej okej... så länge jag inte ifrågasätter vad han gör av pengarna...

Tillslut kröp det dock fram att han hade fått 12.000:- retroaktivt på lönen... Hans löneförhöjning från årsskiftet och övertiden från december som de missade att betala ut först... Men det hade han missat att berätta för mig. Så istället för de 1700:- han några dagar tidigare hade sagt att han hade kvar på kontot, så hade han 12.000:-

Hade han berättat det för mig så hade ingenting av det här hänt... Men nu var skadan redan skedd. Genom de kommentarerna jag aldrig trodde att jag skulle få höra från honom. Så det var där och då jag bestämde mig för att aldrig någonsin ligga i underläge när det gäller pengar igen. Jag drar min del av lasset även om det betyder att jag blir skyldig honom för de gemensamma räkningar jag inte har råd med på en två veckors A-kassa. Men so be it. Och hans pengar är hans pengar å mina är mina. Och sen får han göra vad 17 han vill för sina, tänker aldrig mer ifrågasätta det...

Jag vet.... jag låter aningens barnslig, men det är så svårt att förklara den där svarta känslan i magen. Been here, done this. Jag har grälat nog om pengar i mitt liv.... aldrig aldrig mer säger jag.