Och ja.... fredagskvällen slutade faktiskt på Lemon.... i sällskap med M.
Första känslan var verkligen att det var underbart att träffa honom igen. Stog bara å kramades och tittade på varandra hur länge som helst, kunde inte slita blickarna... och ja... hans kyssar är inte av denna värld... Och han var faktiskt så gott som nykter. Har nog aldrig hänt när jag träffat honom ute så där förut..
Och ja... hem till honom... och ja... sexet som vanligt alldeles underbart...
Men ja... that's it. Myset efteråt kändes inte alls. Det var liksom inte dansken.
Men kvällen kändes ändå bra... och det kändes som att jag behövde det. Jag inser nu att jag inte har några känslor för honom mer än åtrå ibland. Så det känns som att han kan sluta spöka i mitt huvud nu.
Sa som vanligt att vi måste ses igen... ja... får väl se... Det kändes på nåt sätt som att vi båda insåg att det där nog var sista gången vi sågs.
Postat i: Arkitekten M Permalink Kommentarer [0]
