Usch... det här blev jobbigt... Insikter på gång??
Pappa kommer imorgon, det ska bli jättetrevligt och jag städar som fan för att få iordning lägenheten tills han kommer. Men jag var nog lite optimistisk att tro att jag skulle hinna fixa allt på en kväll. Och ja... visst.. jag drack ett glas vin till maten idag... kan vara det som gör det också... Men med ens blev det jättejobbigt att inte hinna få lägenheten spotless tills han kommer.
Jag har ju alltid tagit det som att mamma är den pedantiska av dem två... men hon har varit här så många gånger nu så där bryr jag mig inte riktigt lika mkt längre... Jag vet att hon inte ojar sig såååå mycket ändå. Men pappa...? Det var ändå han som gick omkring i mitt rum och strök med fingret efter varje torsdags städning och sa "Nej Splittrad... här har du ju inte dammat..." Han som skickade tillbaka (nästan) varje teckning jag målade med små tips & råd om hur jag kunde göra den bättre...
Jag älskar honom nåt otroligt och det finns ingenstans på jordklotet som jag egentligen känner mig tryggare än hos just honom.... Och jag har inte minsta tvekan om hur mycket han älskar mig... Det är för honom jag har berättat om hur det var med L, inte för mamma. Och för att inte säga att jag är ändå säker på att han inte skulle bry sig om jag hade stökigt när han kom.... Så varför mår jag då så piss över att jag inte får lägenheten så spotless som jag vill utan att jag börjar gråta?? Det KAN inte bara vin och pms som spökar!
Postat i: Insikter Permalink Kommentarer [2]
Nu vet jag absolut ingenting om din och din pappas relation. Men att hela tiden som barn behöva höra att "det här och det här kan göras bättre" det sätter djupa spår i självkänslan som vuxen. Det ger en känsla av att hela tiden nånstans i bakhuvudet har något som säger "Nejdu vännen, det här och det här kan du allt göra bättre" som ett eko. Man tar över orden omedvetet och gör dom till sina egna och placerar dom långt långt bak i det undermedvetna så att man tillslut inte riktigt vet vad det är själv ens. Föräldrar menar oftast bara väl med det, gör det av kärlek. Men sätter så stora spår i vår självkänsla många gånger och tillslut är det vi som sätter våra egna prestationskrav på oss själva.
Släpp prestationskraven du har på dig själv, vad är viktigast att visa upp och få bekräftelse för? Ett perfekt hem eller alla enorma framgångar DU har gjort med dig själv sen L?
Hoppas du får en underbar tid med din pappa *stor kram* /V
Skrivet av Vellamo den 01 april, 2009 kl. 00:38 #
Jo, det är väl ngt sånt. Och jag veeet att han bara har sagt så av kärlek, vi har diskuterat det förut också. Men ja... onekligen så har det satt sina spår, speciellt märkbart nu när jag är så pass instabil som jag är för stunden.. Tack för dina kloka ord gumman. De känns alltid så bra att läsa! KRAAM!
Skrivet av Splittrad den 01 april, 2009 kl. 08:46 #