Såg att någon varit inne och läst runt lite... Jag hamnade själv vid ett inlägg där jag citerat Coelho... Och jag önskar att jag aldrig någonsin glömmer bort hur jag kände första gången jag läste det här....
Utdrag ur Paulo Coelhos Zahiren...
- Var är mannen som jag gifte mig med, som lyssnade på mig?
- Var är kvinnan som jag gifte mig med?
- Hon som alltid har gett dig stöd och uppmuntran och ömhet? Hennes kropp sitter här och tittar på kanalen Singel i Amsterdam, och jag tror att den kommer att stanna vid din sida hela livet! Men hennes själ står vid dörröppningen och är beredd att lämna dig.
- Varför det?
- För ditt förbannade "vi får prata imorgon". Räcker det? Om det inte räcker så kan du ju begrunda att kvinnan som du gifte dig med var hungrig på livet, full av ideér, glädje och drömmar, och nu är hon på god väg att bli en hemmafru.
- Det var det löjligaste jag hört
- Ja, det är löjligt. Helt idiotiskt! En struntsak, särskilt om vi tänker på att vi har allt, vi är framgångsrika, vi har pengar, vi håller tyst om snesprång vi kanske har gjort. Dessutom finns det miljontals svältande barn i världen, den finns sjukdomar, krig, orkaner och tragedier som drabbar någon varenda sekund. Så vad kan jag klaga på?
~~
- Du har sett mycket av min själ, men det är flera år sen du pratade med den sist, du vet inte hur mycket den har förändrats, hur förtvivlat den ber dig att lyssna. Även om det handlar om banala saker som experiment på amerikanska universitet.
- Om din själ har förändrats så mycket, varför är du ändå som vanligt?
- För att jag är feg. För att jag tror att vi ska prata imorgon. För att vi har byggt upp så mycket tillsammans som jag inte vill rasera. Eller av det värsta skälet av alla: för att jag har förlikat mig med att ha det så här.
- Nyss anklagade du ju mig för allt det där.
- Ja, du har rätt. Jag såg på dig och trodde att det var ditt fel, men egentligen är det jag. I natt ska jag be med all min kraft och all min tro. Jag ska be till Gud att jag inte ska låta mig själv leva så här resten av mitt liv.
Postat i: Herr S Permalink Kommentarer [0]
