Idag pratade vi om sorgeprocessen och ilska... Och jag känner ju självklart igen mycket...
Det pratade ju jag och Maria om i somras också när jag gick på samtal hos henne. Och också att jag inte hann igenom min sorgeprocess efter S eftersom L kom så tätt inpå... Så att jag på så sätt har haft två sorgeprocesser att ta itu med nu i vinter när jag väl landat efter allt, för jag känner ju absolut igen många av mina tankar som delar av den processen...
Och just tankarna om jag ändå hade gjort si eller så.. om.. om.. om... har jag ju haft många gånger. Och det är skönt att om man säger få "ett fack" att stoppa in dem i, även om de kommer efter 1,5 år... så är det just det de är... en del i sorgeprocessen, en del i frigörelsen, för frigöra sig från det förflutna å gå vidare.
Och så ilskan... ja... *skrattar* det är konstigt hur två olika sorgeprocesser kan te sig så otroligt olika... Den ena med ganska mycket om om om, men nästan helt utan ilska... (kanske kommer?) den andra med mest ilska och bara några enstaka om, om, om... På något sätt så har det varit lättare att komma till accepterande och avslut när det gäller L, men det borde man kanske räkna med också... 1 år jämfört med 11 liksom... klart det tar olika lång tid...
Känns dock som att jag genom flera insikter de senaste veckorna har kommit till ett avslut när det gäller S också.
Känns bra och jag vill verkligen att han ska vara lycklig. :)
*puss å kram på er!*
Postat i: Anhörigprogram Permalink Kommentarer [2]
Skrivet av petursturla den 14 mars, 2007 kl. 14:49 #
Skrivet av Splittrad den 14 mars, 2007 kl. 21:05 #