Har funderat och känt efter en hel del i helgen...
Och kommit fram till att jag utvecklar mig mer personligen om jag faktiskt tillåter mig att tycka/tänka och känna med K. Att eftersträva och öva på min kommunikation med honom, och att försöka förstå mina egna handlingar och känslor. Jag vinner mer på att förändra min syn på "oss" och framför allt på mig själv i vårt samspel, öva på att sätta gränser och fortsätta att utvecklas i det än att kapa banden och avfärda honom som en idiot som inte är bra för mig.
Och med det menar jag inte att jag tänker ta tillbaka honom och lita helt å fullt på honom eller låta honom behandla mig som en madrass och gå tillbaka till som det var förut. Absolut inte. Men han ska absolut finnas kvar i mitt liv ett tag till. Det är verkligen bara upp till mig hur jag väljer att se på saken och om den får påverka mig till det bättre eller sämre.
Mina tankar och beteenden när jag blir osäker i en relation kommer att finnas kvar även i nästa, om jag inte börjar jobba på dem nu.
Visst visst... med "Mr Right" skulle jag kanske inte vara osäker... men jag är inte där idag.
Speglingar och tankar emottages tacksamt, men tala inte om för mig vad jag ska eller inte ska göra. Det handlar om mitt liv, mina tankar och känslor, snälla respektera det. Supporta och stöd mig i mina beslut eller låt bli. Okej? :)
Nu ska jag fortsätta plugga. Hoppas att ni får en bra dag!
Kram!
Postat i: Insikter Permalink Kommentarer [7]
Hur kan vi avgöra om han är idiot eller inte, vi har inte träffat honom. Det vi ser är att han orsakar smärta hos dig och kan göra dig så osäker i stunden. Det i sig betyder inte att han ÄR en idiot. Ska jag enbart gå efter det jag läst så är det bristande kommunikation, oförmåga att VILJA kommunicera från hans sida, oförmåga att kunna se längre än till själv (återigen från hans sida) och ja, faktiskt en del respektlöshet. Men dum vore jag ju om jag inte förstod att det finns så mycket mer i er historia som inte mer nedsatt på pränt här.
Skrivet av Vellamo den 19 oktober, 2008 kl. 13:52 #
Det är omöjligt, inte ens om du vände ut och in på dig själv i ett försök så skulle du lyckas med den bedriften. Det krävs två när en relation inte fungerar, alla har båda ansvar. Men det är DU som är min vän, det är DIN utveckling JAG följer. Så det är DINA beslut jag stödjer, även om jag ibland kan undra lite, men det är ditt liv och dina känslor så du måste utforska dina vägar själv. Fast ibland kan det vara svårt att låta bli att lägga sig i, trots att man vet med sig att man gör fel... helt enkelt för att man bryr sig ;) KRAM!
Skrivet av Vellamo den 19 oktober, 2008 kl. 13:53 #
Jag skriver hellre än bra desutom ;)
Skrivet av Vellamo den 19 oktober, 2008 kl. 13:55 #
Jag värdesätter dina speglingar och ord väldigt högt gumman! Tack för att du finns! :) Kramar massor!
Skrivet av Splittrad den 19 oktober, 2008 kl. 14:31 #
^^
så det tycker du :)
Skrivet av 193.181.154.65 den 20 oktober, 2008 kl. 11:08 #
å det var ju jag igen
Skrivet av royalr den 20 oktober, 2008 kl. 11:09 #
Hehe.. mmm.. så tycker jag royalr ;)
Skrivet av Splittrad den 20 oktober, 2008 kl. 18:59 #