Jag har som sagt tagit helgen till att bara ta hand om mig själv å fundera... å läsa...
Och funderat lite till.... och ja... vad har jag kommit fram till då?
Att jag inte lever det liv jag vill leva... (visst jag ju iofs redan, men jag har ju så lätt att komma av banan...) Jag vill resa.. Jag vill upptäcka nya saker, jag vill åka skidor, jag vill köra bil och resa land & rike runt å hälsa på mina vänner, jag vill dansa, vara aktiv, träna, spela bowling, gå på bio...
Och idag... nej.. jag känner inte ngn stor önskan om att hitta ett fast förhållande. Visst vill jag ngn gång i framtiden hitta den mannen som delar alla ovanstående saker med mig. Och ett tag så tänkte jag att jag "behöver honom nu"... för att ha ngn som pushar igång mig med mitt nya liv... skulle vara trevligt... komma på rätt spår liksom... Men nej... så kom jag på... vänta nu lite... varför vänta på att HAN ska göra jobbet? Pusha igång mig? Jag måste ju faktiskt göra det själv. Frågan är bara HUR. Frågan är varför jag har så svårt att bara komma igång... varför jag har så lätt att bli distraherad av den sk kärleken... När jag inte ens lever det liv jag egentligen vill, hur ska jag kunna attrahera och hitta den man jag egentligen vill ha?
Jag skulle också vilja tapetsera om och göra om lite här hemma, köpa nya möbler... men varför göra det när jag inte vill bo kvar? Blir lite moment 22... Så vart 17 ska jag börja?
Och hunden.... ja, mitt älskade lilla hundskrälle... har han verkligen en plats i det liv jag vill leva? Finns det någon lösning? Ngn annan lösning? Fodervärd... e det så snällt egentligen? Ska jag bara komma å klampa in om ett, två år å ta tillbaka honom... när han hunnit rota sig i sin nya familj? Eller finns det en lösning där jag ändå kan behålla honom? I don't know...
Många frågor... inga svar... Vart 17 börjar jag? Hur kommer jag igång? VARFÖR har jag så svårt att komma igång?!? För nu måste jag verkligen göra ngt åt saken för att fortsätta så här gör mig bara deprimerad... Känner mig fastlåst & fångad i mitt eget liv..
Hjälp! :(
Postat i: Insikter Permalink Kommentarer [1]
Men om man redan lever det livet man vill leva...men ändå krånglar till det för sig..hur gör man då?
Kram
Skrivet av Jag vill sjunga dig milda sånger den 22 mars, 2009 kl. 14:50 #