Oki, som matte brukar säga... då flyttar vi över till den nya bloggen: http://klosterkatterna.blogspot.com/

Se till att ni uppdaterar era favoritmarkeringar och länkar, vännisar! Annars blir vi ju alldeles ensamma, och det skulle vara så förfärligt... vi katter måste hålla ihop, inte sant? Tass vid tass, sammanlänkade i själar och hjärtan, är vi starka och kan förändra världen.

Adressen är alltså fr.o.m. nu:

http://klosterkatterna.blogspot.com/

Och vår mejladress är och förblir: srcarina-AT-telia-DOT-com ifall ni behöver nå oss den vägen. Väl mött i nya bloggen!

Först har jag lovat Conny att berätta om hans lyckade kupp i natt. Gammelmatte hade varit ute i hallen och mutat Assar och Sixten med Dentabits - de äter numera ur hennes händer! - och tog asken med sig in i sovrummet efteråt. Ja, det var väl förståeligt... hon är nästan blind av grå starr och skall operera ena ögat i morgon, så hon hittade väl inte till köket. Hur som helst är gammelmatte sådan att hon somnar så snart hon inte sitter eller står... hon kan somna medan hon pratar!... och Conny avvaktade till hennes snarkningar överröstade mattes sovmaskin. Sedan slog han med en välriktad tass ner Dentabits-asken på golvet så locket flög av, och innan någon tvåbening hann reagera hade han satt i sig halva asken. Hm, nu säger gammelmatte att hon inte alls tog in asken för att hon inte hittade till köket, utan för att bjuda oss också... hon ville vara snäll, säger hon trumpet. Jaja, hur som helst gick det åt massor av Dentabits i natt.

Sedan vill jag berätta för er att vi inte har kunnat blogga förrän nu, därför att Passagen har strulat alldeles förskräckligt. Det har inte ens gått att gå in för att läsa våran blogg, än mindre skriva i den *irriterad*. Så nu funderar jag allvarligt på att flytta bloggen... lovar att kolla alternativen noga och sedan skriva hur det blir. Har ni tips på bra bloggställen (som inte kostar pengar och som har juste reklam - ingen porr eller så, utan sådant som en katt kan se utan att rodna om morrhåren), så jama till!

Matte berättade för mig nu ikväll att några av hennes vänner tycker att hon är tokig som tar emot ännu fler katter. Det tycker inte jag! Visserligen får jag som abbemissa mer att göra, men samtidigt vet jag att de här missarna behöver ett riktigt hem där de får känna sig trygga och älskade livet ut... och då finns det ju faktiskt inget bättre ställe än vårt kloster att komma till, för här är det riktigt mysigt att vara katt. Visst, matte och gammelmatte är fattiga, och vi lever inte precis i någon lyxmiljö... men vi har allt vi behöver, bra mat (Royal Canin, Sheba och Purina Gourmet står det på förpackningarna - för att inte tala om all färsk kokt fisk vi får!), färskt vatten varje dag, varsin låda (jag har t.o.m. två, eftersom jag inte vill kissa och bajsa i samma låda) och framför allt massvis av kärlek, gos och kel. Kanske tror de där vännerna att matte håller på att bli en kattsamlare? Men det skall ni inte vara oroliga för - matte vet att hon inte kan ta emot varenda katt som behöver ett hem, utan att man måste jobba för katterna på andra sätt, t.ex. genom att prata om kattens livsvillkor, försöka höja kattens status och skänka en slant till katthemmen lite då och då.  Det bästa som kunde hända vore att folk började ta ansvar för sina katter: chipmärkte dem, kastrerade  katter som inte används i avel, försäkrade dem så att det inte blev för dyrt med veterinärvård och framför allt fattade att katten inte är en slit-och-släng-vara utan ett levande djur att värna om och respektera. Då skulle det inte behövas några katthem! 

Förresten säger matte att hon har ansvarskännande kattägda vänner som tagit hand om både sju och fler katter hemma, och att det finns en lag som säger att man inte får ha fler än nio katter om man inte är registrerad uppfödare. Och matte skulle aldrig bryta mot en endaste liten lag, det vet jag.

Idag är det ljust och varmt här hemma... skönt, för jag behöver verkligen koncentrera mig på planläggningen av postulantutbildningen. Med FEM postulanter i huset får jag tassarna mer än fulla, så att jama! Och det är så viktigt att jag hinner banka vett i dem allihopa, få dem att förstå sina uppgifter och ta livet som klosterkatt på allvar, innan jag blir alltför gammal och sjuk för att orka vara abbemissa. Conny sköter sitt arbete som säkerhetskatt alldeles utmärkt och Assar har inlett sin träning som umgängeskatt med gammelmatte... ja, Sixten är också med i den utbildningen och lär sig säkert ett och annat av att titta på, men än vågar han inte riktigt ta det där sista steget fram. Min förhoppning är att de lär sig riktigt mycket de här veckorna fram till den 7 februari, då Jenny och Majsan kommer... sedan lär jag få fullt upp med att ta hand om tjejernas träning, visa dem till rätta överallt och förklara vad det innebär att leva i ett kloster. Ojojoj, så mycket jag har att tänka på! Bara att komma underfund med vem som skall efterträda mig... *suckar djupt*... jag önskar verkligen att brorsan vore här, för han hade säkert varit bättre på att utse en värdig abbemisse eller abbemissa. Grunnar på om kanske Majsan kunde ta över när jag är borta en dag... jag har läst hur hon försvarade Jenny mot de andra katterna på katthemmet, och det låter som om hon har de rätta takterna. Nåja, vi får se när flickorna kommit hit!  

Ja måste nog varna Jenny å Majsan lite för våran matte å gammelmatte... de e jättesnälla å tar så väl hann om oss, men de e lite underlia - de måsste ni veta om. Allt börja me att de inte elda i källarn fast de va kallt inne - iställe la de en kastrull oppåner på borde i köke och tände eld ovanpå den! Sen laga de mat å kokte te på den. Breve hade de ställt en konsti lampa som de brann i, å de var de enda ljus vi hade på hela kvällen å natten... om de gick te nåt annat rum än köke, tog de den där brinnande lampan med sej. Vi katter fick sitta i deras famnar å värma oss, matte å gammelmatte svepte filtar kring oss å sa att vi inte skulle va orolia för "det skulle gå över" - vadå, undra ja, deras konstiheter verkar ju faktist inte gå över alls utan blir bara värre å värre?!? Sen satt de hela kvällen å hade den där konstia eldlampan på borde å spela ett runt spel på en fyrkanti platta. Å när'e va dags att sova, tog de eldlampan me sej in i sovrumme å bädda ner både sej å oss i en massa täcken. Matte läste en roli bok högt så gammelmatte skratta så hon knappt kunde andas... de e en annan sak ja har svårt å fatta me tvåbeningar, ja menar, att de låter så konstit när de skrattar? Så där högljudda e inte vi katter - vi skrattar mera inombords eller hur ja ska jama. Ja ble så trött på'rem att ja somna, fast sen vakna ja ijen när ja upptäckte att matte inte hade igång den där masskinen som jälper henne å andas... iställe låg hon vaken å läste i skene från eldlampan nästan hela natten. Jättekonstit!

Ja, så i morse kom en lång tvåbening i gula kläder å sa att "nu var'e ordnat ijen" å då ble matte å gammelmatte så glada. Ja fråga Imma va de va som hände ejenklien, å då sa hon att vi hade hafft ett "strömmingsavbrott" eller va're hette. Den där eldlampan kallades "fåttåsjenlampa" å elden på köksborde va ett "spritkök" som man kan laga mat på när'e inte går å använda spisen. Begriper faktist ingenting, om ja ska jama ärligt...

Nu säjer matte att ja ska skriva att spele heter te-pe, så vet tvåbeningarna var'e e för någe.

Hej, det här är Imma, abbemissa för klosterkatterna. Nu skall ni få veta vår hemlis!  

Vi skall få två nya postulanter i klostret! Det är Jenny och Majsan vid Södertälje Katthem, som vi har granskat noga, noga och kommit fram till är rätt tjejer att bli klosterkatter. Det behövs ju kvinnlig goskraft här också, och jag är ensam tjej bland tre busiga killar... så jag jamade till matte och gammelmatte att jag behöver förstärkning på kvinnofronten eftersom jag själv börjar bli gammal och inte mår så bra som jag brukade. Det gäller ju att tänka på framtiden, även om den är utan en själv...

Majsan och Jenny verkar vara jättetrevliga. Matte och gammelmatte har hjälpt mig att kontakta katthemmet och vi har ringt och mejlat fram och tillbaka hela helgen. Egentligen är det inte särskilt klokt att ta in fler postulanter redan nu, eftersom Assar och Sixten inte ännu blivit färdigutbildade, men eftersom jag börjar bli gammal behöver jag tid på mig att utbilda tjejerna innan jag vandrar över regnbågsbron så vi beslöt att göra ett undantag från reglerna om intagning. De här tjejerna behöver dessutom ett hem på livstid - de har varit med om så mycket hemskt, och det är hög tid att de får lugn och ro, massor av kärlek och egna tvåbeningar att styra och ställa med. Sådant borde vara varje katts rättighet, tycker vi klosterkatter!

Så välkomna hit, Jenny och Majsan - hoppas att ni skall trivas hos oss! 

Ida hade vi besök här. De va tvåfotingar som jag kände sen förr... mina oppförare eller va de nu hette. De va hos dom ja föddes en gång för länge sen. Gissa om de blev glada när de träffa mej igen! De pussades å kramades å hade sej, å ja pussa förståss tebaks för ja gillar att pussas. Sen tog de bilder på mej å sa att ja va jättefin å att de hade blivi så stolta över mej när de läsade i bloggen förut om att ja togde mösslingar i källarn. Ja, de visste att ja har blivi säkerhetskatt här, tänka sej! Fast sen blev de för mycke gullande, så ja tröttna å gick upp i övervåningen där ja byggde en gråtta i ett jätteskönt täcke å där sovde ja till de va dags att gå hem - ja, för vi togde mot gästerna i andra ändan av huse för de e lättare där för i den här ändan finns ingen såffa för tvåbeningar att sitta i. Sen när gästerna hade åkit ijen, kom fabbron me ve å matte å gammelmatte fick jobba men ja satt å hållade vakt. Å efter de berätta matte å gammelmatte en hemlis för oss, fast vi har låvat att inte skriva om den ännu... *fnissar*

Hon e inte så dum ändå, Imma, våran abbemissa... vi börjar bli riktia vänner nu å sover tesammans under mattes täcke om nätterna. Dessutom äter vi i samma skål ofta i alla fall. När ja går förbi henne så ger hon mej en vänskapli slick på huvet, å då slickar ja tebaks... tror att hon e nöjd me mej som säkerhetskatt i källarn, för sen ja börja patrullera där nere har'e inte vari fler mösslingar i huse *stolt*. Matte säjer att hon skulle vilja ge mej en sån där skinnjacka som mänskovakter har, men att de e för dyra, tyvärr... nåjam, tycker att de räcker me att få beröm å lite godis då å då, faktist.

Vi klosterkatter vill på det bestämdaste jama att det förra inlägget INTE tassades ner av någon av oss! Inte för att jag begriper hur matte kunde ta sig för att blogga i mitt namn - gissa om hon har blivit utjamad för det oförskämda tilltaget! - och hur hon fick tag i en dator på den där båten. Men en sak är säker: vi diskade glasen ordentligt rena i våra vattenskålar (och ställde tillbaka dem i skåpet), och givetvis slängde vi tonfiskburkarna i kassen för metallåtervinning - inte i soporna! Fast så mycket tonfisk att burkarna skulle fylla en kasse åt vi inte... det var mer räkcocktail och löjrom på toast, om jag minns rätt. För övrigt, varför skulle inte vi få festa lite grand? Jag misstänker att matte hade rejält roligt ombord på den där båten! Hon säger att hon bara drack ett enda glas champagne och sedan sodavatten och te resten av resan, men jag vet inte, jag...

Tass från Imma, abbemissa och ansvarig för den här bloggen.

Å hjälp! Matte kommer hem om bara några timmar... båten ankommer till Stockholm vid 16-tiden, enligt vad vi har kollat på nätet, och vi behöver desperat hinna köra diskmaskinen en omgång innan hon dyker upp här! Hur skall vi annars få ren alla snapsglasen som vi druckit krongrädde i?!? *springer runt i cirkel* Har skickat ut Conny med soppåsen i alla fall... den blev alldeles full med tomma tonfiskburkar!

Hos Wikki såg vi ett reportage om Katthemmet Kompis, och sedan dess kan matte inte sluta att tänka på den där Jussi, den röda katten med de sönderbrända tassarna. "Vi har ingen röd katt här i reviret - och han behöver massor av kärlek!" ylar hon. Jag har försökt jama henne tillrätta, sagt att vi först och främst måste ta hand om Assar och Sixten tills de känner sig helt trygga, och det håller matte med om: "Och så vill jag absolut inte bli en sådan där kattsamlare" säger hon. Nej tack! instämmer jag. Det är vällovligt att vilja ta hand om katter som behöver det, men vi är redan fyra stycken här hemma och jag tror inte att vare sig matte eller gammelmatte orkar mer än så... jag ser ju hur gammelmatte sliter med alla våra sandlådor, och hur skall de ha råd med all mat vi äter?!? Även en kattälskande matte får tänka efter lite, jamar jag... och så smyger jag undan, knäpper tassarna och ber Gud ta hand om alla de lidande katterna i världen.

Idag packas det här - gammelmatte och matte skall ut och åka båt! Bara över natten, säger de, men i alla fall... vem sticker frivilligt ut nosen i det här otäckt kalla vädret?!? Och åka båt... *suckar djupt*... de säger att det beror på att den där tvåbeningen som brukar hälsa på oss (han var här senast i julas) fyller år, men jag tycker perkattligen att det finns betydligt trevligare sätt att fira sin födelsedag på: hemma i reviret, med massor av goda räkor och tonfisk och kanske en slurk krongrädde. Hm, nu blev jag hungrig... undrar om siklöjan som matte kokade nyss har hunnit svalna tillräckligt?

Conny är definitivt på bättringsvägen, det märks - idag var han uppe och muckade med Assar och Sixten, men fick ge sig och komma ner igen. Fast nyser gör han fortfarande emellanåt... och tänk, natten till idag när han satt på klätterställningen i sovrummet, nös han så kraftigt att elljusstaken slocknade! Matte brast i gapskratt och sa att Conny är den ende hon känner som har lyckats med att blåsa ut ett elektriskt ljus! Men så skruvade hon åt lamporna ordentligare så att ljusstaken började att lysa igen... en av glödisarna hade suttit lite löst, och det var därför ljusstaken slocknade, sa hon.

Idag har dock matte varit urtrist... hon försvann iväg på dagen (och tog gammelmatte med sig) och blev borta i flera timmar, och sedan när hon äntligen kom hem och jag gjorde mig beredd att ta en sovstund i hennes famn, gick hon över till andra sidan huset och blev kvar där hela kvällen. Gammelmatte, som stannade hemma, sa att matte skulle diska och tvätta... men inte skall det behöva ta evigheter, väl?!? *suckar djupt* Nå, nu är hon hemma igen och har satt på datorn så att jag kan blogga... gammelmatte sover, för de måste turas om att elda i natt, har matte berättat. Ute är det -23 grader! Hoppas innerligt att inga katter måste vara ute i den här hemska kylan... *ryser*  

Idag fyllde Conny 3 år... men jag har lovat att inte ställa till med fest förrän han är frisk nog att kunna vara med och ha roligt. Just nu ligger han nerbäddad i gammelmattes säng och har dragit hennes filtar över sig, och någonstans där inne i byltet hör man ibland hur han nyser upprepade gånger. Ja, den knasbollen sprang ju ut i kallaste vintern häromdagen, när gammelmatte råkade hålla dörren öppen en sekund för länge! Ni skulle ha sett honom - först riktigt flög han över snön, och sedan sjönk han rakt ner tills bara öronen stack upp. Gammelmatte hämtade förstås genast in honom och försökte frottera honom varm och torr igen med ett stort badlakan, men det hjälpte inte... förkylningen var ett faktum. Bara han inte smittar mig! Jag är gammal och skör, så vem vet hur jag skulle klara en förkylning? 

Förresten är gammelmatte också vissen idag och har mest legat och sovit. Det gillar jag, för då kan jag värma mig hos henne! Matte sitter ju aldrig still tillräckligt länge för att man skall kunna få sig en sovstund i hennes famn... hon ränner i källartrappan hela tiden och pratar om att hon "måste hålla sin familj varm". Rart i och för sig, och jag uppskattar att hon eldar så att elementen är varma... men det är gosigt att vara hos henne också, så jag tycker att hon kunde ta lite längre pauser mellan pannrumsbesöken. Men då säger hon att det kanske hinner slockna.

*snörvel* Ja ha blidd förkyld! Å de e mycked idditedande. Ja bada nyder och nyder, å de e idde tillräddlid vabd va ja än ligged. Ha sagd te madde add ja behöved meda väbde, ben hon bada säjed add hon eldad så mycked hon kan å add ja fåd skydda bej själv som spbang ud i snön. Beh! Idde kunde ja veda add de va så mycked snö å så kalld ude! Ja hadd edd pad meder innan ja sjöngd ned te ödonen i snön... *ryser*... sen spbang ja födsdåds in igen, men då vad de föd send *snörvel*. Gabbelmadde fdoddedade bej bed en handdug, ben ja ble förkyld ändå... Nu dänked ja idde gå ud ber föddän de e gdönt å solid ude! 

Än så länge är vi kvar online...  

Och eftersom min erfarenhet är att ingenting blir bättre av att man deppar ihop (även om jag är kroniskt deprimerad sedan 1995 med en lång historia av ångest m.m. i bagaget), så vill jag idag bjuda på lite glada nyheter. Numera går nämligen Imma och Conny ihop riktigt, riktigt bra! De älskar väl inte precis varandra, och än har de inte sovit ihoprullade, men jag kan ändå visa bildbevis på hur pass bra de accepterar varandra:

Bara en ynka decimeter mellan dem... hihi!

Delar matskål utan att bli osams

Jag kan också berätta att gammelmatte gör stora framsteg med Assar och Sixten. De har nattliga rendez vouser i trappan mellan bottenvåningen och övervåningen, killarna slår sig till ro i avsatsen och Mutti bjuder på godis... samt pratar. Och de svarar! Assar har också börjat leka i biblioteket trots att Mutti sitter där och löser korsord... än så länge bara nattetid, men ändå.

Numera kan man komma riktigt nära bägge killarna, även om Sixten gärna sitter i skydd bakom Assar. Gammelmatte är nere i centimetrar, för mig gäller fortfarande en dryg decimeter. Sixten har jag dock kunnat klappa ett par gånger, när han legat i sin sovkorg... så långt har jag inte hunnit med Assar ännu. Tycker ändå att det går fantastiskt fort framåt!