Tjena! Ida e re Conny som knappar på tangenterna! Ja har massvis att berätta! Ida på eftermiddagen tror jag att Sippo va här å spejade. Ja såg honom ute på altanen - en kille som var svart och vit och hade ett rött koppel - å han gick omkring å nosade där ute. Ja försökte ropa på han men han hörde mej inte. Sen försvann han. Ja har också en elementsovkorg som ja gillar skarpt, men ja e för tung sejer gammelmatte så vikningen på'ren håller inte utan sjelva korgen åker ner från ställningen. Inge bra alltså! Nu har gammelmatte sutte uppe ve någe som hon kallar för symaskin och hon har syttit runt kanten. De va jättesvårt sa hon men de blev bra! Nu kan ja rulla ihop mej som ja vill i den å sova. Dessutom har ja vare nere i våran källare å gjort en ordentli nosologisk undersökning. Gissa om de fanns mycke grejer där alltså. Gammelmatte sejer att de ska försvinna en massa grejer därifrån så att de kommer å finnas gott om plats för att jobba där nere sedan. Ja hörde att hon sa någe om att måla hyllorna till kattgården. De låter så spännande tycker vi katter här i revire. De e jättekul att få gå me ner i källarn när matte eller gammelmatte ska gå till pannrumme - va de nu betyder - men där står en stor plåtlåda som de stoppar in träpinnar i. Nja kanske inte pinnar direkt fö'rom e liksom större nästen som små trän å de brinner där inne i plåtlådan. Spännande å lite läskit tycker ja - men ja e den enda av katterna som får gå me in i de rumme. De där små träna luktar så mysigt tycker ja! Igår rörde gammelmatte ihop någe som hon ställde in i den där spisen och när de va färdigt så luktade de så himla gott att både Imma å ja ville smaka. Gammelmatte sa att vi fick vänta tills de hade kallnat lite så vi inte skulle bränna oss å sedan hade hon en bit sånt där på en liten tallrik å en kopp me kallt te å så fickde vi smaka. De va jättegott me kallt te å sån där kaka som hon kallade de! Sjelv drack gammelmatte kaffe - men de ville inte ja å Imma ha - men kallt te e gott de! Vi delade på en stor bit kaka å va så sams så sams. Ja gav Imma en puss på nosen när vi båda tenkte dricka de kalla tet på samma gång. Då sa gammelmatte att ja va jättedukti å så fickde ja en dentabit! Ja tror nog att Imma fickde en hon också fast gammelmatte gav nog henne den i smyg så ja skulle tro att bara ja fickde. Ja hoppas att gammelmatte gör fler såna där goa kakor å bjuder oss på. Sej åt era mattar å hussar att de e gott me kaka från spisen å kallt te!

Gammelmatte Gittans kommentar: Det var sockerkaka i långpanna som jag skar i rutor och vanligt Earl Grey som kallnat i en mugg.

Sent igår kväll fick jag uppleva ett av alla de små mirakel man får vara med om när man tar in ett par skyggisar i sitt hus och hjärta...

Eftersom gammelmatte har kommit hem, sover Conny hos henne i biblioteket igen. Imma och jag sover som vanligt i sovrummet, och nu när inte Conny är där kan vi ha sovrumsdörren öppen igen... och när jag låg och läste i sängen med Imma ihoprullad ovanpå mig, kom Sixten intassande och hoppade upp på bordet. Det har vi varit med om förut, men resten av äventyret var nytt - Sixten började att kurra på ett märkligt sätt, och då kom också Assar in och hoppade upp på bordet! De kurrade mellan sig, nospussades och turades om att äta av Immas mat och dricka av hennes vatten, varefter de tvättade varandra omsorgsfullt. Jag fortsatte att läsa, men givetvis kikade jag också på killarna... lycklig över att få se detta och vara en del av det. Det var som om Sixten hade lyckats övertyga Assar om att jag är ofarlig och att det därför gick alldeles utmärkt att besöka Imma och mig om kvällarna - hoppas att de kommer ikväll igen!

Igår kom gammelmatte hem igen, men Conny sov i alla fall hos oss i sovrummet... gammelmatte hade fått för sig att om hon sov ensam i biblioteket så skulle hon kanske få besök av Sixten och Assar på natten. Och det fick hon definitivt (spåren av deras lekande syntes på morgonen) - men eftersom hon sov som en stock, märkte hon det inte! *fnissar*

Har upptäckt att Conny inte är en sådan tuffing som han försöker låtsas... han försöker hoppa på mig, men backar när jag väser och håller upp min vassaste klo mot honom. Så nu skall han inte inbilla sig att reviret är hans - jag skall minsann visa vem som är abbemissa här i klostret! Och vilka matskålar han skall hålla sin långa nos borta från...

Det händer saker här hemma, vill jag lova... 

Som ni vet är gammelmatte på semester i Stockholm denna vecka, och under tiden tar jag in Conny i sovrummet om nätterna så att han inte skall jaga Assar och Sixten medan jag sover och inte kan ingripa. Nå, igår kväll när jag hade lagt mig att läsa i sängen, hoppade Conny upp på bordet - där Immas matskålar står, eftersom hon inte vill äta i köket sedan Conny flyttade in - och började knapra i sig av hennes torrfoder. Och till stora min förvåning hoppade även Imma upp, ställde sig bredvid Conny och åt hon också! Det är första gången hon har närmat sig honom frivilligt... och det blev inte precis sämre av att han vände på huvudet och gav henne en slick, varpå hon returnerade vänligheten innan de fortsatte att äta. Med matte förundrat stirrande från sängen...

Och nu ikväll, när Conny och jag kommit hem från mammas lägenhet (vi går dit ett par timmar varje kväll så att de andra katterna skall kunna röra sig fritt här hemma utan att bli jagade av Conny - och för att ge Conny lite kvalitetstid på tu man tass med mig), gick jag in i det öppna sovrummet för att fylla på färskt vatten i Immas glas. Imma kom fram från under sängen och hälsade på mig, och samtidigt slank Assar ut och försvann uppför trappan i hallen! Jaså, det är sådant som pågår medan Conny och jag är borta... Imma har rendez vouser under min säng, minsann... hmmm!

Gammelmatte, var e du?!? Ja passar på å skriva här medans matte tar in ve å Imma e i såvrumme... matte har stängit in mej i bibblåteke, gammelmatte! Hon säjer att ja rymmer om ja e me henne nere i källarn när hon tar in ve för då står dörrn öppen.

Å vet du, gammelmatte, ja såvar i såvrumme me matte å Imma om nätterna för du e borta å ja kan inte såva hos dej å de e inte alls kul för ja får inte äta Immas mat å om ja kommer för nära Imma så MORRAR hon åt mej! Fast när hon såvar under täcket smyger jag in under täcket å såvar där ja oxå... när hon såvar så märker hon inte att ja e där *fnissar busigt*.

Vet du, igår så komde den där svartvita killen ner å försökte ta över mitt revir men då jagade ja honom uppför trappan ijen. Fast matte blev arg på mej å sa att den där katten får oxå vara här nere... får han verklijen de? De e ju JA som e kille här nere å ja får minsann inte va där uppe där de där andra killarna e! Matte säjer att ja inte får vara där uppe för ja slåss, men de e inte sant... jo, ja slåss förståss men HAN slåss ju oxå å HONOM sprutar inte matte vatten på, varför gör hon inte de?

Ja tycker att du ska komma hem ijen, gammelmatte, för ja saknar dej å ja vill gosa me dej!

Puh, en sådan dag! Först skräms gammelmatte genom att packa väskor, och då trodde jag förstås att även matte skulle ut och resa fast hon inte hade sagt något om det till mig... och sedan rasade det in en massa folk här - det var två av mattes kullsyskon och den enes familj (inklusive en mini-tvåbening, ni vet, en sådan där läskig sak som vill "klappa kisse"). Jag blev så förvirrad att jag gömde mig under sängen hela dagen och kom inte fram förrän hela gänget försvann över till andra sidan huset. Då tog de med sig Conny också, vilket gjorde livet lite lugnare här hemma i flera timmar - alltid något! Men så gick hela kvällen, och ingen syntes till förrän alldeles nyss då Conny och matte kom hem alldeles ensamma... de andra hade rest sin väg. Även gammelmatte! Och matte säger att hon skall vara borta i en hel vecka, för hon skall ha något som kallas "semester" och träffa "barndomsvänner" och gå på en riktigt fin kånsär (nu säger matte att det stavas konsert) för att höra en massa folk sjunga om Messias (det är ett annat namn för Jesus, har jag lärt mig). Bär-vald-hallen hette stället... (nu lägger sig matte i igen och säger att det stavas Berwaldhallen - att hon inte kan låta mig få skriva i min egen blogg i fred?!? Jag sitter minsann inte och dikterar henne när hon skriver i sin dagbok) och gammelmatte har fått den där konserten i present av en vän. Vilka konstiga presenter tvåbeningar ger varandra! Var skall gammelmatte ha alla de där människorna när de har varit färdigt i den där hallen?!? De skall väl inte bo här allihopa?!? Eller är det själva hallen hon har fått i present?!? Begriper faktiskt ingenting av den där historien... *skakar på huvudet* 

Men en sak begriper jag tyvärr alltför väl - när matte är ensam om att ta hand om oss fyra missar, måste hon försöka räcka till åt allihopa... och jag misstänker att det betyder att hon tror att Conny skall få sova hos oss i sovrummet istället för i biblioteket, som han gör när gammelmatte är hemma. Hm! *rynkar pannan* Undrar just hur jag skall hantera den här situationen? Vill ju inte bli alltför påstridig, för då kanske matte säger att hon sover hos honom i biblioteket istället för att sova hos mig i sovrummet... och nog för att det är varmt inomhus numera, men jag vill ändå ha henne som sängvärmare om nätterna! Men jag vill inte heller att den där ohanterlige typen sover i min säng... måste försöka få honom att begripa att om han skall vara i sovrummet får han ligga i fåtöljen och hålla sig ordentligt i skinnet.

Tänk att mattar kan vara så lömska! Nog sa hon häromdagen någonting om veten, men inte lyssnar man på sådant prat och förresten trodde jag ju inte att det gällde MIG... men så i eftermiddags hivade hon plötsligt in mig i transportkorgen och tog ut mig till bilen, varpå gammelmatte och hon körde mig en låååååång väg som jag inte alls ville åka - men tror någon att de lyssnade när jag skrek åt dem att stanna bilen?!? Nehej då, naturligtvis inte! Nå, så småningom stannade eländet i alla fall... och visst var vi hos veten, denne usle missdådare. Tycker inte jag gör annat än besöker honom, men han blir visst aldrig nöjd... och den här gången var han otrevligare än någonsin, stack mig i högra framtassen så det FLÖDADE blod ur mig och klämde på mig precis överallt *ryser* - och precis när jag trodde att han äntligen var klar med sina övergrepp, stack han mig i nacken också! Sedan hivades jag in i korgen igen och fick vänta ute i väntrummet, där allt möjligt löst folk sprang hur som helst... räknade till en katt och sex skällisar i olika storlekar, alla med samma fåniga uppsyn och läbbiga andedräkt. Rädd var jag inte, för jag hade ju ett stadigt galler mellan mig och de där typerna... men man vill ju helst själv få välja sitt umgänge, eller hur? Nå, en positiv sak hände i alla fall innan vi äntligen lämnade det där uschliga stället - matte köpte en säck med mitt speciella torrfoder, som jag tycker så mycket om, så nu är maten fixad för flera månader framöver. Plus att jag fick veta att jag får börja äta blötmat igen! Så nu skall jag kräva både tonfisk och räkor av matte, fattas bara!

Blodigt bildbevis!

Matte:

Njae... för en gångs skull vill jag nog nyansera Immas berättelse en liten smula, faktiskt. Jag brukar inte lägga mig i vad katterna skriver, och jag förstår mycket väl att hon avskydde bilresan - faktum är att hon vrålade kraftfullt hela resan in till Mariestad (det är nästan 4 mil) - och att hon inte gillade att bli hanterad av vår snälle veterinär. Imma har aldrig gillat att bli hållen, inte ens av mig. Men faktum är att detta veterinär-besök var väldigt viktigt!

För det första blev Imma ordentligt undersökt och vi fick ett fint friskintyg att sända till Agria, så att Imma trots sin ålder och njurbesvären blir ordentligt försäkrad.

För det andra blev hon vaccinerad, vilket verkligen var på tiden - det har gått flera år sedan förra sprutan *skäms*.

Och sist, men absolut inte minst, togs ett blodprov som visade att Immas njurvärden nu är helt normala - och DET behövde jag höra, för jag har varit fruktansvärt orolig över hur Imma har minskat i vikt sedan hon började med njurfodret i somras. Liten har hon alltid varit, men de senaste veckorna har man kunnat se höftbenen på henne, vilket skrämde mig... nu har jag fått klartecken att vid sidan av njurfodret ge henne blötmat så att hon går upp i vikt igen. Underbart!

Avslutningsvis vill jag berätta att Imma skötte sig exemplariskt, fastän hon förstås inte alls tyckte om hanteringen... hon varken väste, morrade, bet eller rev veterinären när han klämde, vände och vred på henne för att undersöka henne i alla vinklar och vrår, och även om hon försökte slingra sig ur hans grepp när han tog blodprovet på henne, bråkade hon inte... för att inte tala om hur snäll och lugn hon var i väntrummet, fast där fanns gott om hundar i alla storlekar som nyfiket ville nosa genom transportburens galler. Hon är verkligen duktig, min Imsing! *stolt*

 I natt lyckades jag ta en hel serie bilder på vackre Sixten, medan han lekte på golvet i sovrummet, och han verkade inte ha ett dugg emot att bli fotograferad. Bjuder på den bild jag själv tycker är finast...

Och så måste jag få skvallra att jag har fått klappa honom! Visserligen inte på den där inbjudande luddiga magen, men i alla fall... kinden, huvudet och ryggen fick jag stryka försiktigt över utan att han sa ifrån. En sådan fantastisk gåva! Den som inte vet hur riktig lycka känns, rekommenderar jag att skaffa en skygg hemlös katt och bli vän med... varje litet ögonblick som förtroendet byggs upp och växer är en enda lång räcka av underbara ögonblick, stunder då hjärtat svämmar över av glädje och tacksamhet. Pröva det! Du kommer inte att ångra dig. Och i himmelriket jublar miljoner änglar över att du visar en behövande hjälplös medvarelse kärlek, empati och omsorg... den som älskar uppriktigt och osjälviskt, har aldrig levt förgäves utan i djupaste mening fullföljt sin innersta kallelse.

Vill börja med att förtydliga Rufus' diagnos, ifall den lät väl medicinsk... lymfocyterna är de vita blodkropparna, kroppens immunförsvar, och de är designade och tränade för att angripa sådant som är farligt för kroppen, t.ex. kroppsfrämmande bakterier och virus. Men ibland går någonting snett och immunförsvaret angriper den egna kroppen... och det var vad som hände Rufus. Vad det beror på, framgår inte av obduktionsprotokollet, men Marie-Ann har sagt att hon skall forska i det här och tala med kattgenetiker som förstår hur sådana här sjukdomar fungerar. Så en dag kanske jag får veta mer, och då skriver jag förstås om det här.

Så vill jag balansera upp de här sorgliga sakerna med lite positiva nyheter . Imma flyr fortfarande för Conny och gömmer sig då under sängen, men nu har hon faktiskt börjat våga sig ut från sovrummet trots att han är lös (d.v.s. inte instängd i biblioteket) och slinker inte tillbaka in till sängens trygghet förrän han kommer för nära henne. Ett stort steg i rätt riktning, som jag ser det! Bl.a. har hon åter börjat bada med mig (d.v.s. hon ligger på min bröstkorg tills vattnet når dit, och sedan hoppar hon ur badkaret) och hon besöker mig både i köket och i biblioteket, där hon vet att hon blir skyddad av mig om hon rullar ihop sig i min famn framför datorn. Och för det allra mesta respekterar Conny henne - hans gåpåighet har definitivt avtagit, och nu cirklar han mest en bit ifrån och visar henne att han är nyfiken, utan att gå för nära. Någon enstaka gång vill han tassas, men det händer alltmer sällan... *glad*

Idag fick jag slutligen, efter månader av väntan, veta varför lille Rufus dog. Talade nämligen med obducenten i telefon i förmiddags, en mycket medmänsklig och vänlig man, och fick veta att min lille långnos led av något som kallas lymfoplasmacytär enterit och cholongit, en autoimmun sjukdom som angriper och förstör tarmarna. Dessutom hade han förändringar i levern, som obducenten trodde var en följd av sjukdomen, samt hjärt- och lungödem... undra på att han andades så konstigt! Så nu är mina frågor äntligen besvarade - jag har fått veta varför han var så liten och mager, varför han åt jämt men aldrig gick upp i vikt eller växte. Och framför allt har jag fått veta att jag inte kunde ha gjort något för att rädda hans liv - det behövde jag höra! Den här sjukdomen går tydligen inte att behandla, den kan rentav varit medfödd... pratade en lång stund i telefon med Marie-Ann, Rufus' uppfödare, som har lovat gräva vidare i saken för att ta reda på om genetiken är inblandad i det hela. I så fall har hon en försäkring mot dolda fel, som faller ut... fast jag vill att hon skall få de pengarna själv, om så är, för hon har ju faktiskt mist en jättefin avelshanne. Och inga pengar i världen kan hjälpa mig i min sorg efter Rufus. Dessutom skall jag inte köpa någon annan katt - för vi har Imma, Conny, Assar och Sixten och är lyckliga över dem!

Min älskade lille långnos! Saknar dig så...

Oj, så roligt - våran kompis Wikki är omskriven i tidningen Kattliv! En hel artikel har de skrivit om henne och hennes fina blogg, och Sippo nämns också där... tycker att Wikki gjorde alldeles rätt i att nämna just hans blogg, för den gillar jag också skarpt! Dessutom skriver både Wikki och Sippo om väldigt viktiga saker i sina bloggar, så det är bra att så många tvåbeningar som möjligt hittar dit.

Här är uschligt stökigt idag... vi har en kille i huset som går omkring och donar med elementen, och jag tycker att det är så jobbigt när det ränner omkring obekanta överallt. Fast matte säger att det är bra att han är här, för han gör så att alla elementen fungerar och det behöver vi när vintern kommer. Ja, frysa vill man ju inte... *ryser*

Hur som helst har matte bett mig att berätta att gammelmatte faktiskt har fått klappa Sixten - visserligen bara en liten kort klapp över ryggen på honom, men i alla fall! Det är visst första gången som en tvåbening får hans tillstånd att röra honom, så det är rätt stort, tycker ni inte? Och matte lyckades ta kattarazzi-foton på både Assar och Sixten i natt, när hon besökte badrummet och såg att de turades om att spana på henne från trappan:

Att de blundar båda två (Sixten till vänster, Assar till höger) är inte ett dugg konstigt... där satt de i godan ro i mörkret, och så brände matte av en läskig blixt i ansiktet på dem!

Conny, däremot, blundar nog inte annat än när han njuter av tillvaron... här har matte fångat honom mitt i en intim stund med gammelmatte:

Nog syns det att de där två gillar varandra... och det tycker jag är bra, för då får jag ha matte för mig själv! I alla fall för det mesta... det händer att jag kommer på henne med att vara otrogen och gosa med Conny också, men ok, bara det inte betyder mindre gos till mig. Och att hon inte glömmer bort vem det är som äger henne!

I morse var det alldeles vitt ute! *ryser* Men matte sa att det "bara" var frost, inte snö, så jag antar att det är för tidigt att få panik än.

Inomhus är det äntligen varmt på elementen, efter det att en konstig typ som kallades Såtarn var här och lärde gammelmatte och matte att elda nere i källaren. Var de eldar vet jag inte, för jag har inte varit nere och tittat efter, men jag hoppas verkligen att de inte tänder eld på kapellet! Annars är det bara bra, det där med elden, för matte är glad och går och sjunger... hon har väntat så länge på den där Såtaren eller vad han hette, för vi har haft så jättekallt inomhus att jag har tillbringat både natt och dag i sängen under mattes sköna täcken. Det har visst Conny också gjort, i alla fall idag, la jag förvånad märke till... ja, bara han inte kommer för nära så må det vara hänt!

Tack så mycket, Nea, för att du har fått matte att köpa Dentabits till oss!  De är jättegoda!

Fast just ikväll har de svår konkurrens, för gammelmatte har kokat lax åt oss... *dreglar* Hon kanske tyckte synd om oss (mig) när matte åkte iväg på sin latin-kurs? Jag blir alltid så ensam när matte åker någonstans, för hon är den jag helst vill ha hos mig hela tiden... gammelmatte är en raring, hon också, men hon är ju trots allt inte matte - och så hänger Conny kring gammelmatte hela tiden, och Conny fortsätter att försöka vara snuskig. Nog för att man får räkna med att postulanter inte kan så mycket om det andliga livet, men borde han inte begripa att det inte hör till god ton i ett kloster att försöka ha sex med abbemissan?!?

Jag må vara gammaldags, och lite sipp också, kanske... men idag blev jag ordentligt upprörd över postulant Connys beteende. Jag låg i godan ro i min mattes famn vid datorn när han kom upphoppande, och så länge han satt still sa jag ingenting... men så la han plötsligt en tass på mitt huvud och innan jag visste ordet av bet han mig i nackskinnet och försökte bestiga mig!!! Va!!! Skall inte den där grabben föreställa kastrerad?!? Måste jama allvar med matte om detta, för även om jag finner mig i mycket här i livet så vill jag sannerligen inte bli våldtagen av en av postulanterna - jama om fräckhet!

Med väldit stor tvekan har Imma lovat att låta mej skriva om en häftig sak som hände mej ida! Matte och gammelmatte bestämde sej för att åka till Kisstinehamn och lämna tebaka transportkorgarna som Assar och Sixten kom hit me. Eftersom ja gärna ville gå ut, men matte sa att det blåste alldles för mycke, så bestämde matte och gammelmatte att ja skulle få följa med i brummisen - som gammelmatte kallade bilen. Ja har åkit i den förut så ja va inte alls rädd. Matte satte på mej koppel och Aragorns varma tröja och sen jick vi ut till brummisen. Ja trodde att det inte va längre än förra gången vi åkte i brummisen, men gissa om vi åkte långt! När vi hadde åkit länge så jamade ja till åt dom att ja tyckte att de räckte nu, men matte sa att de va en bra bit kvar innan vi va i Kisstinehamn. Tillslut va vi framme i alla fall. Gammelmatte jick opp te huse me korgarna och ställade dom där dom som bestämde på katthemmet hadde sagt att de skulle stå. Ja stog i bakfönstret och spanade, men gammelmatte bara stängde bakluckan å så satte hon sej i brummisen och matte körde iväg! Vi åkte in i Kisstinehamn till en stor affär där matte jick in o handla. Gammelmatte tog mej i kopplet och vi jick fram till huset där inga brummisar fick åka. Hon sa att jag kunde starta en nosologisk undersökning för här hadde det varit många tvåbeningar och kanske skällisar också. Där stog ett hus som det durrade högt i och ja försökte krypa in under för att undersöka va de va, men gammelmatte drog mej tebaka och sa att de kunde va farligt. När ja va färdig med att nosa runt - oj så många lukter det fanns där - så jick gammelmatte tebaka te brummisen och vi satte oss i den och gammelmatte gjorde nåt så att det börja komma musik i brummisen. Då la ja mej i bakfönstret och tittade efter matte o efter en stunn kom hon tebaka. Hon hade nåt med sig i en mugg te gammelmatte - de va kaffe, sa hon. Gammelmatte blev jättegla! Sen börja matte köra igen och dom sa att nu skulle vi åka hem ijen. Skönt tyckte ja. Efter en stunn så fick ja stå i mattes knä och styra brummisen - de du Sippo - en lång bit styrade ja. Matte sa att nu hadde ja kontroll över brummisen, men efter en stunn blev ja så trött att ja la mig i bakfönstre igen. När ja börja känna ijen va vi va så klättra ja över te gammelmatte o satt i hennes knä tiss vi va hemma. När vi hadde kläddat av oss så tjände ja att ja va väldit trött, men ja ville i alla fall berätta de här för er andra.