Puh, idag har det varit en intensiv dag för en liten abbemissa, måste jag jama... med ålderns rätt lät jag postulant Conny vara medhjälpare då gammelmatte och matte ställde upp ljusstakarna och hängde upp stjärnorna i fönstren medan jag själv nöjde mig med att övervaka det hela och kontrollera att det blivit rätt. Sedan gick jag upp i övervåningen och förklarade detta med advent för postulanterna Assar och Sixten, som undrade mycket över de nytillkomna ljuskällorna i fönstren. Tänk, så mycket man måste tänka på när man har med postulanter att göra! Långt ifrån alla katter kommer från hem där det har firats advent, och då är det förstås alldeles nytt med ljusstakar och stjärnor... för att inte tala om de fyra ljusen i söndagsstaken på köksbordet. Numera har ju lyckligtvis matte elektriska ljus i den (det var gammelmatte som ordnade det sedan Aragorn hade bränt av sig sina finaste morrhår), så här kommer inga katter att sveda pälsen, tack och lov! Men själva innebörden av ljusen måste förstås förklaras ordentligt, så att de begriper vad vi sysslar med. En dag skall de ju bli äkta klosterkatter, alla tre... så utbildningen är viktig för dem, och för mig som en dag skall lämna över detta hedersamma värv till någon av dem.

Ja tycker att Sippo å Gustav e så tuffa killar, så ja ska bli som dom har ja tänkt mej. Har redan börja träna nosologi å kollat den dära veden som matte å gammelmatte har släpat in å staplat upp i röa rumme (ja kallar de så för golve e rött därinne). Va den lukta gott! Ojoj, ja va alldeles yr i huvet å måste nosa å nosa å nosa...

Ida ere KATTENS DAG, förrexten, så matte har låvat oss lite extra godis å en massa gos. Hon säjer att vi katter e hennes bästaste medusin mot lessamheter å att livet vore värdelöst utan oss! "Ett hus utan utan en katt e inge hem utan bara en bostad" sa hon te mej när vi titta till veden i röa rumme, å så fick ja nosa så mycke ja ville medans hon vänta så snällt.

Fast i morse va hon inte lika snäll, minsann... ja hade varet uppe å tampats lite me killarna då hon kom upprusande å grep mej i nackskinne å sa att ja va dum som slogdes! Å så sa hon åt mej att gå ner genast, för ja får inte va där uppe när ja slåss. Men de måste ja ju, för vi har haft en "räträttgäst" som har sovit i andra ändan av huse å ja har sovit där me henne å gammelmatte å under tiden har killarna tagi över reviret här hemma - de måste ja ju rätta till, eller hur? Men matte säjer att ja ska va en klosterkatt å ta hand om gäster utan att slåss me andra katter... hm, de e minsann inte så lätt alla gånger! Iblann e man så snäll att man nästan tycker illa om sej själv, å då måste man få balansera upp de lite, tycker ja... särskilt när andra katter försöker stödda sej å tar över ens revir bara för att man e en klosterkatt å snäll mot gäster. Matte säjer förståss att reviret e allas tillsammans, men hon begriper ju inte hur de e att va kattkille...