Idag är det ljust och varmt här hemma... skönt, för jag behöver verkligen koncentrera mig på planläggningen av postulantutbildningen. Med FEM postulanter i huset får jag tassarna mer än fulla, så att jama! Och det är så viktigt att jag hinner banka vett i dem allihopa, få dem att förstå sina uppgifter och ta livet som klosterkatt på allvar, innan jag blir alltför gammal och sjuk för att orka vara abbemissa. Conny sköter sitt arbete som säkerhetskatt alldeles utmärkt och Assar har inlett sin träning som umgängeskatt med gammelmatte... ja, Sixten är också med i den utbildningen och lär sig säkert ett och annat av att titta på, men än vågar han inte riktigt ta det där sista steget fram. Min förhoppning är att de lär sig riktigt mycket de här veckorna fram till den 7 februari, då Jenny och Majsan kommer... sedan lär jag få fullt upp med att ta hand om tjejernas träning, visa dem till rätta överallt och förklara vad det innebär att leva i ett kloster. Ojojoj, så mycket jag har att tänka på! Bara att komma underfund med vem som skall efterträda mig... *suckar djupt*... jag önskar verkligen att brorsan vore här, för han hade säkert varit bättre på att utse en värdig abbemisse eller abbemissa. Grunnar på om kanske Majsan kunde ta över när jag är borta en dag... jag har läst hur hon försvarade Jenny mot de andra katterna på katthemmet, och det låter som om hon har de rätta takterna. Nåja, vi får se när flickorna kommit hit!
Postat i: Blandat | Permalink | Kommentarer [6]
Imma lilla, du får inte överanstränga dig. Jag tror säkert Majsan kan vara en bra efterträdare till dig, men allt har sin tid. Hon vill hinna vara med dig länge först. Även om klosterlivet är nytt för både Jenny och Majsan så tror jag de kommer att klara av det på ett väldigt bra sätt. Det viktigaste måste väl vara att man har ett varmt hjärta, sen ordnar sig nog resten.
Skrivet av Kattson den 21 januari, 2010 kl. 18:11 #
Du har så rätt, Kattson! Det viktigaste för en klosterkatt är medkänslan med de sämre lottade... våra uppgifter är ju dels att ta hand om ledsna tvåbeningar som kommer hit på besök och dels att be för olyckliga katter över hela världen. Kan man det, är man en alldeles utmärkt klosterkatt!
Tass från Imma, abbemissa.
Skrivet av Imma den 21 januari, 2010 kl. 18:19 #
Jag håller med Kattson, överansträng dig inte. Du får banka vett i dom lite försiktigt, så du inte blir trött i tassarna menar jag. Att fylla dina tassar som klosterkisse är ju en stor ära och den ska man inte stressa fram. *nosbuff*
Skrivet av Katten Sippo den 21 januari, 2010 kl. 19:29 #
Jag håller med ovanstående jamare. Det viktigaste är att ha ett stort mått med medkänsla! Överansträng dej inte och oroa dej inte - allt löser sej. Det är jag säker i min tass på. *nosbuff*
Skrivet av Maya den 21 januari, 2010 kl. 21:21 #
Med ett föredöme som dig så kan det nog inte gå fel, tror vi. Allt tar sin tid förstås, men du får säkert ett välutbildat gäng postulanter som trivs med sig själva och andra. Kurr och burr.
Skrivet av Findus, Isak och Rasmus den 21 januari, 2010 kl. 22:39 #
Imma, du ska väl inte släppa rodret för klosterkatterna på lång tid än, jag hoppas SkaparKatten ser din uppgift så viktig att du får ett långt och häslosamt liv i hans tjänst.
Det är verkligen glädjande att få höra om postulanternas framgångar och min förhoppning är att de nya flickorna ska pigga upp er och wow vad med lek och bus det kanske blir?
TassKram Wikki
Skrivet av Wikki den 22 januari, 2010 kl. 08:15 #