I natt lyckades jag ta en hel serie bilder på vackre Sixten, medan han lekte på golvet i sovrummet, och han verkade inte ha ett dugg emot att bli fotograferad. Bjuder på den bild jag själv tycker är finast...
Och så måste jag få skvallra att jag har fått klappa honom! Visserligen inte på den där inbjudande luddiga magen, men i alla fall... kinden, huvudet och ryggen fick jag stryka försiktigt över utan att han sa ifrån. En sådan fantastisk gåva! Den som inte vet hur riktig lycka känns, rekommenderar jag att skaffa en skygg hemlös katt och bli vän med... varje litet ögonblick som förtroendet byggs upp och växer är en enda lång räcka av underbara ögonblick, stunder då hjärtat svämmar över av glädje och tacksamhet. Pröva det! Du kommer inte att ångra dig. Och i himmelriket jublar miljoner änglar över att du visar en behövande hjälplös medvarelse kärlek, empati och omsorg... den som älskar uppriktigt och osjälviskt, har aldrig levt förgäves utan i djupaste mening fullföljt sin innersta kallelse.
Postat i: Blandat | Permalink | Kommentarer [5]
Åh, vi blir alldeles varma! Vad härligt för er båda! Fin bild också. Tasskramar
Skrivet av Dui och Deco den 24 oktober, 2009 kl. 18:20 #
Husse säger att han kommer ihåg när min fästmö hade flyttat in. Det tog nästan ett halvår innan han fick klappa henne. *djup suck* Det var tider.
Måste jama att Sixten är en väldans stilig herre. Helt fankattiska färger. *hehe*
Skrivet av Katten Sippo den 24 oktober, 2009 kl. 18:30 #
Sippo: Jag har tänkt precis likadant. Tänk att få ha en katt som ser ut som Sippo! Fast det finns förstås bara en äkta Sippo, liksom det bara finns en äkta Sixten. Nospuss på dig!
Kan berätta att jag har laddat kameran med nya batterier idag, ifall Sixten vill posera mer... han kommer alltid smygande när jag lagt mig, så det gäller att ha kameran i sängen. Hastiga rörelser funkar fortfarande inte, och försöker jag sätta mig upp i sängen slinker han iväg ut i hallen.
Skrivet av Matte den 24 oktober, 2009 kl. 20:05 #
Härliga bilder! Med tiden kommer Sixten och Assar att anamma de hemtrygga Imma och Connys beteende och förstå att ni är deras vänner och snälla. Men det kan ta sin tid. Ja varje positivt steg i rätt riktning är SkaparKattens gåva!
TassKram Wikki
Skrivet av Wikki den 26 oktober, 2009 kl. 06:54 #
Ååå, man vill bara borra ner ansiktet i den där lurviga magen! (Fast det vill man ju inte om man vill ha sina ögon kvar). Det kunde jag göra med Twister:-( Med Sisko går det ibland, men hon är mera mån om sin värdighet än Twister...
Skrivet av Kattslaven Koko den 29 oktober, 2009 kl. 12:15 #