Stellan Sjöström

Sådärja... Då kan man väl säga att julledigheten är slut och iochmeddet kan vardagsbloggandet åter ta vid. Jag har börjat städa undan julen (dvs tagit ner en platt 30centimeter lång tomte och en lika platt, 30 centimeter lång gran som har hängt på väggen och prytteliprytt) Jag har dessutom druckit upp näst-sista glöggslatten och slängt en gammal överbliven mandelpåse. Jag är redo för vardagen igen.

Fast riktigt kommer jag inte att släppa julen... inte på ett bra tag faktiskt. Det blev nämligen lite nya, oförutsedda planer den här julen, vilket betyder att jag inte har fått mina julklappar från mina föräldrar och syskon ännu. Allt är redan inköpt, men inget är bytt.

Så om två veckor skall jag öppna mina julklappar från min syster och min ena bror. I Mars nån gång får jag antagligen möjlighet att öppna julklapparna från mina föräldrar och om allt vill sig väl, så har även jag och min sista bror bytt julklappar en fin sensommarkväll i Juli. 

Länge leve julen!!! Den leve "Länge" "Länge" "Länge" "Länge"

Shinnen Omedeto. Kurisumasu Omedeto

Gott nytt år!

Rapport från snökaosets epicentrum: (Uppsalavägens parkeringsplats - Sverige)

Allt är liksom vitt och vindrutetorkaren på bilen har det kämpigt. Motorn står på tomgång och spyr ut kemikalier som brunfärgar den fjunlätta snön. Grannar som aldrig har pratat med varandra tidigare står helt plötsligt enade tillsammans, med varsin fönsterskrapa i höger hand.

"Mycket snö", säger Kjellman.

"Ja", säger Olofsson, "Verkligen!"   

"Det måste ha kommit i natt", säger Kjellman.

"Ja", säger Olofsson, "Skulle tro det".

[TRE MINUTERS PINSAM TYSTNAD]

"Ja, Man får skrapa till ordentligt", säger Kjellman

"Mhmm", säger Olofsson och nickar instämmande medan han idogt skrapar vidare med en välbefinnande känsla i kroppen.

Snön enar alla och en var. Åtminstone ända fram till dess Kjellman lite senare kommer på att Olofsson står och skottar över snö på hans sida, så att postgubben inte kommer att komma fram till postlådan, med årets skörd av julkort.

[Kjellman:] Din ***** idiot till ****. Har du **** inget vett i skallen, din ***** lilla *****!!!

[Olofsson:] Håll säften!

[Kjellman:] Hörru du, din **** menlösa **** till ****. Jag ska säga dig... att..."

[Olofsson:] Säften sa jag ju!

Där bryts snöförtrollningen grannarna emellan. Det var kul så länge det varade. Snöskrapan enar, snöskoveln bryter ner. Men det kanske är så det skall vara.

Slut på rapporten från snökaosets epicentrum.

Årets julklappar är i princip inhandlade och det har börjat bli dags att summera årets julhandel:

"Det var stressigt som vanligt. Jag gick ut lite lugnt i början för att succesivt öka intensiteten. Jag har undvikit Mc Donalds, parfymdiskar och samtliga bollhav och tjuvläst en hel massa på Akademiska bokhandeln. Jag har mest köpt klappar jag själv kommer att få nytta av och druckit gratisglögg så fort jag har haft chansen. En fulländad julhandel helt enkel om man bortser från kön på Duka och tåbiran från mina Gortexskor (även den från Duka)"

Övrig statistik och... ja övrigt!

* Inköpta femkronors korvar på IKEA = noll.

* Antal irriterande småungar som jag "råkat" trampa på tårna = noll (första året på länge)

* Antal inköpta julskivor med Christer Sjögren = noll (som vanligt med andra ord)

Vi lever i uppföljningarnas tidsålder och nu har turen även kommit till lagändringarna. Vi följer därför upp dagens lagändring: (Koppla bort hjärnan och häng med)

From dagens datum, anno 2009, försvinner myndighetens förprövning av livsmedelsanläggningar som ansöker om att starta upp en ny verksamhet. Anläggningarna kommer istället att omfattas av en registrering vilket är meningen skall förenkla för företagaren att komma igång med sin verksamhet. 

Ja, det var dagens lagändring. Själv sov jag när jag kom hem.

Tre hetaste just nu:

* Chilimarmelad - Jag finner alltså inte ord för hur hur gott det här är. Alla dessa år utan känns som bortkastade och en framtid utan känns meningslös. Chilimarmeladen är här för att stanna!

* Julvört - En tjock skiva med rikligt med ost och gärna ett russin i också... oj oj oj. Ett sånt upplägg skulle kunna få mig att till och med börja lyssna på Christer Sjögren. (fast då skall det isf vara minst två russin i)   

* Peach Mango Te - Får andra tesorter att smaka torr libbsticka (på burk).

Mest beiget just nu:

Dove-reklamen - Sverige klarar sig gott utan en ny Dove-reklam varenda jäklaste vecka.

Varför ställer man sig alltid i fel kö till kassan på snabbköpet? Även om man tar den kortaste kön så är det alltid den som tar längst tid. Tanten som är etta i kön har inte handlat särskilt mycket. Men hon har sina kuponger som skall rabatteras, hon har sina kvitton på de pantade PET-flaskorna som skall redovisas, hon vill ta ut 400 kronor extra och hon kommer förstås på, efter att allt är betalt, att hon nog vill köpa två paket saffran och en trisslott, om det möjligen går för sig.

Och varför säger den manliga expediten att det går för sig? Det går ju inte alls för sig? Jag måste hem och laga mat och ta en snabb dusch och rensa i kattlådan, och slänga soporna och facebooka och kolla mejlen och allt sådant där som är livsviktigt, INNAN "Två och en halv män" börjar på TV. 

Expediten slår sedan in fel varor till mannen som står som nummer två i kön och köpet måste makuleras. "PLU 124" säger han och förstår samtidigt inte hur min tillvaro fullkomligt rubbas av detta pinsamma bök och sjabbel som han håller på med. 

När det äntligen är min tur är vårat gemensamma moment i just det här vardagsögonblicket redan förstört. Han kan slå in mina varor hur bra som helst och erbjuda både fryspåsar och kvitto tillbaka - det spelar ingen roll. Stresshormonerna har redan tagit befälet över mig och leder in mig på vägar som jag hoppades att jag inte visste fanns.

Skitsvettig sitter jag sen med kattbajs-spaden i vänster hand och med den illaluktande soppåsen i knäet och ser på hur avsnittet passerar mig förbi, trots min totala närvaro.

Varför var du tvungen att köpa saffran!!!

Det roliga i kråksången är att problemet finns bara hos mig. För alla andra inblandade var det här bara en helt vanlig dag på jobbet, i snabbköpet, i kön, i Uppsala, 2009.

Kanske något att tänka på...

Al Pitcher på "Robins"... man blir ju bara så glad...

Bara för att jag har varit lite frånvarande den senaste tiden, så betyder inte det att jag inte har nått kul att dela med mig från min senaste tillvaro. (Se det också som en liten lam bortförklaring)

Nu tänker ni att jag kanske kommer att lägga upp en halvnaken bild på mig själv i brandutstyrsel, sittandes vid spakarna i en grävskopa med ett strykjärn i vänster hand. Nja, mina vänner... Då får ni nog tänka om. Det är en för enkel väg att gå.

För att bredda ert spektra och för att själv få skriva ordet "skepparkrans" fyra gånger, så kan jag meddela att jag till exempel var på Willys förra måndagen och hamnade sist i kön bakom en man med tidernas goaste... skepparkrans. (smaka på den)

Hjälp mig här... för min kunskap inom skepparkransens moderna utbredning är ganska precis exakt ungefär lika med noll. Ser inte dom i spegeln det vi ser? En hårig remsa som det kommer att fastna filmjölk i, förr eller senare.

Just denna koppling gör det omöjligt för mig att acceptera detta fenomena. Tanken på en filtuggande medelålders med hårigheter i vägen, får mig helt enkelt att gå under jorden.

Ja... så nu vet ni. När ni inte hör något ifrån mig, så sitter jag under bordet och darrar av skräck, bara för att filmjölks-Jonny med den goa skepparkransen, har sabbat min senaste tillvaro.  

Brrr 

Sitter på en pub i Sundsvall och äter mig en bit mat. Bartendern är skäggig och ser ut som en pappa från 70-talet. Mellan tuggorna och min pilsner iakttar jag en man i keps. Han sitter nog där varje lördag tänker jag. Och varje fredag... och varje onsdag... Har jag chansen nångång så skall jag försöka ta mig dit en tisdag också för att se om han sitter där då med. Skulle förvåna mig lika mycket som om Dove kom ut med en ny schamporeklam på TV. (Inte särskilt förvånande m.a.o)

Nu har jag ju inte den chansen. Jag bor ju inte i Sundsvall och tur är väl kanske det. För då kanske jag också kommer att sitta där i puben på lördag kvällarna.... och fredag kvällarna och... ja kanske till och med tisdagkvällarna... I keps. Det var nämligen väldigt god mat och pilsnern satt även den där den skulle.

Nu fredagsmys...

Stellan tipsar om hur vi gemensamt kan bidra till att kommande julhandel INTE kommer att slå alla tiders rekord i år igen.

1) Tillverka dina egna jultomtar. (man kommer ganska långt med en tom dassrulle, lite bomull och två sockerbitar)

2) Skänk bort pengarna till välgörenhet istället. (Kanske enda sättet att slippa se Christer Sjögren på ett nytt skivomslag varenda jäkla jul.) 

3) Köp en DVD-box med alla Wallander-filmer. (Du kommer garanterat att ligga hemma och gräma dig fram till tjugondag knut...) 

4) Beställ en polsk städtant från internet, ge henne besittningsrätt på din lägenhet och ett storpack med valnötter. (Ja, jag vet inte exakt hur det kan påverka julhandeln, men... go for it!)

Såja. Då är det bara att ge sig ut...

Lycka till!

Igår var jag på ett viktigt möte på Länstyrelsen här i Uppsala. (Allting är ju relativt)

Positiva iakttagelser:

1) Bordet var så stort att man kunde sträcka ut benen precis HUR mycket man ville.

Negativa iakttagelser:

1) Bordet var så stort så man nådde inte fram till fruktskålen som stod där mitt på bordet.

Jaja... Vad är väl en banan på länstyrelsen? Den kan ju vara brunfläckig... och övermogen... och... och genmanipulerad... och... och brunfläckig... och... alldeles... alldeles nyinköpt från Lidl.

Nåja, det var ett informativt och bra möte och jag tror även att beslutsfattarna fattade dom beslut dom fattade, om ni fattar... I morrn tar vi helg. Det tycker jag vi kan behöva.

Vi lever ständigt i förändringarnas tid. Bilar går på etanol och solenergi, turistresor till rymden, fria apotek, frimärket uppe i 6 kronor, skruvkork på vinflaskor och gul äggkaviar från Kalles. 

Det är nästan mer än vad man mäktar hänga med på.

 Det är tur att åtminstone Staffan Lindeborg ser ut som han alltid har gjort!

Tack för det Staffan!

Nöjet för mig med att gå och handla mat är improvisationen. Man går förbi marmeladen och vips är man på det humöret just då, att det hamnar en burk i kundkorgen. Böckling - javisst, det ska jag ha och fryst dill och en parmesanost på det. Vad billigt det är med sparris på burk - jag tar en... äh jag tar två på en gång. Det kan ju visa sig bli riktigt gott. Jag ä l s k a r improvisationen!

MEN

Varenda jäkla gång jag kommer fram till rishyllan, så börjar mina tankebanor skena iväg längs samma enkelriktade spår. Har jag något ris hemma? Näe jag tror ju inte det. Bäst att jag tar ett paket...

Jag har just nu tre paket ris hemma! 

Och nästa gång jag är och handlar kommer jag garanterat att hamna där igen. Det är baksidan av det hela, men vet ni vad... Det är det värt. För tackvare min improviserade handlingsteknik har jag fått njuta av bl.a fiskkakor (med ris), fiskbullar i hummersås (också det med ris) och nån slags kryddig orientalisk soppa på tetrapak (funkar faktiskt bra med lite ris till...)

Jag tänker dock hindra mig själv om jag nästa gång skulle stå framför en hylla med pite palt och börjar fundera på om det kan tänkas passa bra ihop med 2 dl uppkokt basmati.

Där går min gräns!

Okej... Nu ligger det till så här: Tidigt i morse (dvs vid 8:30) drog jag på mig mina mörkblåa jeans och knäppte samtidigt på mig en rödrutig skjorta. Ärmarna var lite för korta så jag kavlade upp dem och lät dem så vara hela dagen. Jobbar på och gör det bra och känner att dopaminet från belöningssystemet transporteras fram och tillbaka bland nervsynapserna. Kommer hem och rattar runt på radion tills frekvensen stannar på lite countrymusik. "Varför inte", tänker jag och ställer in volymen på en tillräckligt låg nivå så att jag inte avslöjar mitt temporära musikval för de närmaste grannarna. Man vill ju inte skämmas nästa gång i trappuppgången...

Vad som händer sen kan jag inte förklara. Jag börjar stampa takten lite smått. Utan att veta har jag sen tydligen höjt volymen lite, ja rätt mycket faktiskt. Stampfaktorn ökar och jag hamnar på något sätt framför spegeln. Där kommer jag på mig själv, till tonerna av något obegripligt, att jag kör ner båda tummarna på insidan av skärpet, stampar upprepade gånger 90-graders-stampet med höger ben och samtidigt är på väg att skrika "ji-haa". Det är här jag blir rädd!

Rutig skjorta, uppkavlade ärmar och mörka jeans...

HJÄLP! Jag ser ut som Bobby Ewing i Dallas.

Jag skruvar snabbt ner volymen, kavlar upp ärmarna och tänker:

"Hoppas det är en period som går över"

 Hoppas!

En lång tvättperiod är över. Nu kan jag så sakteliga börja återgå till ett normalt liv. Jag har tvättat allt man kan tänka sig att tvätta. jag har tvättat mörkt, jag har tvättat vitt, jag har tvättat färgat vid låg temperatur, jag har tvättat skor, jag har tvättat kuddar, jag har tvättat min madrass och jag har tvättat mina gråa kvällstofflor så de är alldeles frasiga till texturen. Jag har till och med kört stryktfritt ibland bara för att känna på hur det känns.

Varför?

Jag kom in i ett bra flow helt enkelt. 

Det är inte ofta man gör det i tvätteribranschen så när det väl händer är det lika bra att hänga på. Men nu har jag hängt klart! Inga fler överkast eller filtar eller ryggsäckar kommer att dropptorka i min lägenhet. Inte på länge i alla fall. (Dvs inte före den 2 November då jag har nästa tvättid)

Slutpratat om detta! /Hörs!

Kan meddela att den efterföljande centrifugeringen inte heller var särskilt rolig. Den var lite som julkalendern kan man säga... En 15 minuter lång väntan på lucköppningen. gt;

Efter mycket om och men har jag äntligen lyckats komma mig för att tvätta. Missade förra tvättiden på ren slöhet och ointresse och av samma rena slöhet och ointresse har jag sedan inte bokat någon ny tid.

Men nu kommer jag ner till tvättstugan och till min stora förvåning och "glädje" ser jag att tvättstugan är ledig. Yeah, tänker jag och rusar hem och samlar ihop en mörk tvätt, anpassat för 40 grader strykfritt i en frontmatad tvättmaskin.

Kommer ner och börjar tvätta enligt mina gängse rutiner och vad tror ni händer...?

ABSOLUT INGENTING SPECIELLT!

Det är lika tråkigt och lika blä som det alltid har varit! Inget revolutionerande alls tycks har hänt på tvättfronten.

Fy fasen vad tråkigt!!!!

Slängde i lite onödigt mycket sköljmedel bara för att piffa upp lite i alla fall...

Urk!

Började dagen med snooze som vanligt. Jag skulle vilja ge en kram till den klockradio-operatör som byggde in snooze funktionen i klockradion. Vi kan väl kalla dig för Ulf Ulfsson... Kram på dig Ulf Ulffson och tack för att du förgyller min morgon varje dag. (För alla som är födda på 90-talet eller senare, så fanns det alltså andra alarmklockor än mobiltelefonen förr i tiden.)

Fortsatte dagen med att jämföra grisars matvanor med gotlänningars och kom fram till att de faktiskt inte ligger milslångt ifrån varandra.  

Avrundade dagen med en middag med min syster och tittade sedan på hur Epsilon D och Papa Dub rappade loss fettbra i AMOK´s höstrevy SKÄMS. Fantastiskt roligt!

Avslutade dagen med att söka efter ett par rena kortkalsonger och insåg att de näst renaste nog finns att hitta i tvättkorgen. (Har just nu ett par badbyxor som får fungera tillsvidare...)

Godnatt! (Och speciellt godnatt till dig Ulf Ulfsson - Where ever you are, and if you överhuvudtaget are?) 

Varför kan jag inte gå normalt? Varför har jag ett blåmärke på ryggen? Varför är det blåmärket runt och lika stort som en studsboll? Varför har jag granris i ena bakfickan? Varför har jag björnmossa i den andra bakfickan? Varför har jag skavsår på pekfingret på höger hands knoge? Varför har jag grön färg under naglarna? 

Svaret är PAINTBALL!

Kuligt så det förslår, svettigt så det förslår, och skönt att slippa vara med i ett riktigt krig, så det förslår!