Stellan Sjöström

Jag ligger lite efter i avrapporteringen till mitt bloggande jag, så jag hoppar några dagar tillbaka och börjar återtåget där:

* Senaste Big Ben gigget gick riktigt bra. Körde en 6 minutare och kände att jag gick av scenen med en good-happy-feeling. Fick några glada nickar från några i publiken på väg av scenen. En bekräftelse i det dolda - att man levererat nöje åt dem. En liten nick kan tyckas, men ack så mycket värt för en standup-komiker som har som mål att ni ska vara lite gladare än ni var, innan man steg upp på scenen. 

Min bror med ett gäng kompisar var där. Tre av dem var och såg mitt andra staplande framträdande på BungyComedy i höstas. Då gick det näst intill uselt. Åtminstone enligt mig, men jag har å andra sidan väldigt höga krav på mig själv om jag gör bra ifrån mig eller inte. I höstas sa de "Det syntes att du var lite nervös" "Jamen det var ju bara ditt andra gig" osv. Snälla men ärliga kommentarer. Nu sa samma personer: "Det där var ju var ju riktigt, riktigt bra" "Du har verkligen utvecklats sen dess". Den snälla delen av feed-backen var borta men ärligheten var densamma. Känns bra! 

En annan person som tydligen sett mig förrut kom fram till mig efter gigget och sa: "Det där gigget måste du vara jäkligt nöjd med" "Ehh... jorå", svarade en blygsam Stellan som samtidigt sög åt sig den positiva kritiken som en tvättsvamp.

Sensmoralen i denna lilla avrapporering är inte att höja upp mig själv till nivåer jag inte har, utan att visa tacksamhet till dem som uppmuntrar och stöder och får en att jobba vidare med att försöka underhålla sådana som just dig.

Tack!

Mer avrapportering från senaste tiden imorrn... Puss! (Ja, eller nått...)