Stellan Sjöström

Meh... vart har han tagit vägen? Varför skrivs det inge? 

Ingen fara, lugn bara lugn. Jag e här. Jag har bara suttit djupt försjunken i korrekturen av min debutbok. Det börjar bli nära nu och punkter och komman skall sitta på rätt plats och det är ett jäkla petgöra.

Men som en liten tröst så får ni istället dubbelt upp tillbaka, så att ni ändå kan ta med er att: "Stellan han är minsann en kille att lita på" och/eller "Oj vad vi väntade, men vad vi fick mycket tillbaka."

Här kommer därför ett litet slumpmässigt framtaget smakprov ifrån boken. Just nu heter boken "StellanPartiet" och det är inte helt omöjligt att det blir så i slutändan också. Detta kapitlet handlar om en fisk som nyligen har dött i mitt akvarium. Att läsa så här blir förstås lite satt ur sitt perspektiv, men kommentera gärna ändå vad ni tycker, ifall ni känner för det.  

----------------------------------------------------------

"En av de absolut tråkigaste prylarna man som ägare till ett akvarium måste inhandla, är en håv. Man vet omedvetet när man står där inne i akvarieaffären och väljer mellan en liten, en normalstor eller en jättestor håv, att den enda nyttan jag kommer att ha av denna pryl är att plocka upp kvarlevorna efter de fiskar som kommer att dö i mitt akvarium. Skall jag ha en grön eller blå? Eller en neutralt vit? Vad passar bäst? Det känns viktigt då man står där och väljer att det blir rätt. Någon större världslig betydelse är dock svår att finna. Jag tar en grön - det känns som om håvar skall vara gröna.

När man bestämmer sig för att köpa en håv, lägger man samtidigt en liten stämpel på sig själv, som pessimist:

[Fiskehandlaren]: ”Och varför vill du köpa en håv?”

[Du]: "Nja, bara för att… typ ha en… du vet… ifall någon av mina fiskar dör... liksom.”

PESSIMIST!

Inte springer man och köper en spade bara för att man är rädd för att sin dvärghamster skall kolavippa. Jag har en håv, så i den bemärkelsen är jag en pessimist, okej, men…, anledningen till att jag har en är att jag tidigare fiskade upp de döda fiskarna med en tom toalettrulle (Edets dubbelkräpp – riktigt bra faktiskt. Rekommenderas varmt).

Men min dåvarande flickvän tyckte inte att det såg så bra ut med en massa tomma toalettrullar uppradade på akvariet och som luktade fisk, så därför beslutade hon sig för att springa ner till affären och köpa en håv åt mig. (Innan de tomma toalettrullarna använde jag mig av våra kinapinnar, och det var inte heller så populärt.)

[Fiskehandlaren]: ”Och varför köper du en håv?”

[Hon]: ”För att min pojkvän har börjat snegla på vår gemensamma soppslev och frågat ifall den är mottaglig för svampangrepp och gälmask ifall den av en händelse skulle råka komma i kontakt med ett tropiskt sötvatten med ett pH-värde kring 6,2.”

Tja... ett litet smakprov. Fler aptitretare kommer med tiden...