Stellan Sjöström

Många nya komiker körde igår, tillsammans med mig, stand-up för första gången upp på klubben Komikaze i Stockholm. (Första gången på den klubben alltså) 

Några av höjdpunkterna, enligt min lilla krypterade värld var Per Eriksson, som skojade friskt på om sitt "oönskade" barn, Evelyn Mok, som tjing-tjongade sig fram via en skön Calippo-rutin och Alireza Shokouhi, som bara har en så himla skön stil. 

Min egen insats... Tja, jorå... Den var väl lite som med allt annat man gör för första gången... Lite nervöst, lite förväntansfullt och lite för snabbt över. 4 minuter går rätt snabbt... 

Det verkade dock som att publiken saknade dom där självkritiska glasögonen som man själv har på sig efter ett gig. För visst skrattade publiken och flera andra komiker kom fram efteråt och tyckte att det var ett bra gig. Själv har man ju som sagt på sig dom där glasögonen och även om det bara finns nån liten enstaka grej att haka upp sig på, så lyckas man ändå hitta den. En vanlig åkomma inom stand-up har jag hört.

Jag suger dock i mig vad dom andra sa och slänger i väg mina självkritiska glasögon med detsamma. (Jag hoppar lite på dem, virar in dem i toalettpapper och slänger dom sen i soprummet (så att inte ens min elaka granne som brukar rota där i soporna hittar dem... Fastän han gott skulle vara förtjänt av dem.))